KRÖNIKA: Låt Europa hata Sverige ikväll

Till slut blev det alltså Micke Lustig som blev förbannad och jag gillade det.

– Vad andra i Europa anser om oss skiter jag fullständigt i, som han sa.

Bra. Tack. Äntligen.

För det här svenska laget är inte ett gäng småpojkar som springer omkring och ber om ursäkt.

Det ligger en EM-final runt hörnet och det är inte längre en utopi.

Jag ser mötet med Ukraina som 50/50 på förhand, det kan verkligen gå precis hur som helst.

De gjorde förvisso en riktig plattmatch mot Österrike, men det är ett lag som gick rent genom sin EM-kvalgrupp och som generellt passar Sverige mindre bra.

Men det är inte Belgien vi möter i Glasgow.

Om det här svenska laget laddat om, om några av våra nyckelspelare konserverat sitt självförtroende under veckan i Göteborg och om Janne Anderssons grunder sitter...då ska Sverige lösa det här.

Visst, vi kan frukta Andrij Jarmolenko, men det är fortfarande så att han spelar i West Ham (när han platsar).

Det är inte Romelu Lukako vi ställs mot på Hampden Park, det är inte ens Kasper Dolberg.

Med det sagt har åttondelsfinalerna redan visat att det inte går att ta någonting för givet i detta EM.

Schweiz skickade hem storfavoriterna Frankrike, Österrike var en centimeter knäskål från att slå ut Italien, Tjeckien sa adjö till trötta holländare och uträknade Kroatien höll på att chocka Spanien.

Ingen går säker, inte mot någon (förutom Wales, ska sägas).

Igår bjöds vi två matcher som fick alla att utropa "det är därför vi älskar fotboll och mästerskap".

14 mål på två matcher, 5-3 och 3-3. Stor dramatik och High Chaparall..

Ikväll får vi gärna ta oss tillbaka till ett simpelt 1-0. Marcus Danielson på nick efter hörna i 57:e minuten.

Jag behöver inte mycket mer än så för att bli nöjd.

Får vi en match som svänger fram och tillbaka med öppna spjäll så kommer det att gynna Ukraina.

Blir det en match som hela Europa kommer att hata så lär det gynna Sverige.

Det handlar om att ta sig till kvartsfinal.

Ja, det är möjligt att Frankrike spelade "roligt fotboll" mot Schweiz men jag vet inte vad de har för glädje av den insikten idag.

När alla älskar Danmark idag så har Sverige blivit "den lille grimme älling" (den fula ankungen, typ), det är ju så.

Det grottas ned i statistik till förbannelse när den enda som räknas alltid är den som talar om vilket slutresultat vi har.

Hur många passningar Holland än slog till varandra i detta EM så är de inte längre en del av mästerskapet; hemma, utslagna, utskällda, hot verdamme.

Därför kändes det fint i fotbollssjälen när Micke Lustig tog till orda på en presskonferens i veckan och sa det säker alla tycker i hans lag.

Varför bry sig om vad andra tycker om vårt spel, när vi tycker att det var bra nog att vinna gruppen.

Sen tror jag att det kan vara till Sveriges fördel att bygga lite "vi-mot-dom", skapa en inbyggd ilska för att visa att det här laget är mycket bättre än vad många vill göra gällande.

Dessutom är det så att Lustig och Co sitter i ett bättre läge än någonsin tidigare.

Jag räknar inte EM 1992 (åtta lag deltog, ÅTTA!) när det blev en semifinal direkt efter gruppspelet och sen ut mot Tyskland.

2004 hade vi laget som skulle göra det, men fick Holland i kvartsfinal och det var på förhand svårare än mycket annat.

Nu sitter Sverige med Ukraina i en åttondel, England eller Tyskland som bägge sett bättre ut i en kvart och vinnaren Danmark-Tjeckien i semi.

Jovisst, det är att se långt fram. Möjligen en aning naivt.

Men om vi lyfter blicken och vågar tro på det här: ingenting är omöjligt, inte ens på pappret.

Tar det slut här, så ser vi också slutet på det gamla och början på något nytt.

För då kan det här mycket väl vara sista landskampen för Sebastian Larsson, Marcus Berg och Micke Lustig. Vi lär heller inte se Andreas Granqvist i en landslagstrupp igen.

Då tar Emil Forsberg och Victor Nilsson Lindelöf över och styr den här båten med Alexander Isak, Jens Cajuste, Dejan Kulusevski och Mattias Svanberg.

Men vi är inte där ännu och det får gärna vänta ett par veckor till.

Nu är tamejfan nu och det har sällan eller aldrig varit bättre läge att ta Europa med storm.

Och det har aldrig funnits större anledning att skita fullständigt i vad alla andra tycker om det.