Känslan är att Malmö FF hellre lämnat WO

Malmö FF fortsätter att förnedras i Champions League och jag vet inte riktigt vad som är jobbigast:
Att skillnaderna är lika stora som förväntats eller att MFF inte längre vill vara med.
Känslan är att Malmö hellre hade lämnat WO än att spela fotboll i London den här kvällen.

4-0 till slut, 0-11 på tre matcher, knappt en målchans på tre matcher.
Ja, Chelsea är en helt annan nivå på alla sätt.
Ja, det var på Stamford Bridge.
Men i det här matcherna handlar det inte om hur stora skillnaderna är just nu.
För Malmö FF tror inte på någonting längre i europaspelet. Allra minst sig själva.

Jag är inte ens säker på att de ville spela den här matchen. Det såg inte så ut. Från första till sista minuten var känslan att Malmö FF inte ville vara med i Champions League överhuvudtaget, att de ångrade att de överhuvudtaget kvalificerat sig.
Utan att överdriva tror jag att MFF hade lämnat walk over till resten om det hade varit möjligt.
För de vill inte vara där just nu.

Malmö FF har inte bara blivit stukade av motståndarna, tränaren Jon Dahl Tomasson har hjälpt till på sitt håll genom att snyggt poängtera MFF mest ska se och lära.
Han kunde lika gärna sagt att han tycker att de är för dåliga.
Det gick väldigt snabbt från att "vi har en chans mot Juventus" till att det inte längre var så viktigt med Champions League.
Självklart finns det ingenting att säga om Chelsea har överlägsna resurser på alla tänkbara sätt, på banken såväl som på planen, men är du med i en tävling (som du ändå kvalat in till via segrar mot ganska bra lag) så måste du ju försöka tävla.
Jag trodde såklart inte att Malmö FF skulle besegra regerande mästarna i London. Men jag trodde att spelarna skulle tro på någonting. Om det så vore på tomten.
Malmö FF:s spelare trodde inte på någonting annat än att de skulle vara chanslösa.
Jag hade hellre sett Malmö förlora med 10-0 om de åtminstone trott att de skulle kunna göra ett mål.

Jag avskyr att jämföra, för det går sällan, men det är inte svårt att tänka på den inställning Östersund hade när de efter 0-3-förlusten hemma åkte till Arsenal på andra sidan stan för tre år sedan och ledde med 2-0.
För att de trodde på det.
Den känslan har Malmö FF helt förlorat och i stunder har det nästan varit genant.
Visst, Chelsea gjorde mycket bra såklart men det handlade också om att Malmöspelarna inte klarade att slå passningar på tre meter (tänk Colak vid 0-3).
Det är också så att Malmö FF har dålig form och har haft det ett tag, med skadeproblematiken har det inneburit att Tomasson inte haft jättestort utrymme att variera.
Men det är ju heller inte så enkelt att om Oscar Lewicki hade varit frisk så hade allting löst sig.
Nu valde Malmö att stå högt mot Chelsea, men hade vare sig kraft, kunnande eller timing att lösa det mot ett lag som enkelt spelade sig förbi och avancerade mot öppet hav.
Där och då kastade Jon Dahl Tomasson sitt lag till lejonen och så stod det 2-0 på tavlan.

Hoppet?
Finns det?
Malmö FF:s styrka i europaspelet har alltid varit på hemmaplan.
Om vi bortser från hur det sett ut och 0-11 i målskillnad så har MFF faktiskt fortfarande en chans att ta den där tredjeplatsen via två segrar på hemmaplan.
Det måste Malmö FF tro på.
Och inför sin fanatiska publik vet vi att det här är ett lag som normalt kan lyfta.
Om inte annat för att visa ett uns moral och för att inte sluta som Champions League sämsta lag någonsin.