Därför går det att ifrågasätta hans kommentarer

Kom aldrig och säg att den här allsvenska guldstriden är avgjord.
Det är en evig lögn.
För AIK “räckte” det med 1-0 på Varberg för att flyga rakt in i guldhoppet igen.

Hur många gånger har AIK räknats bort den här hösten? Elfsborg? Och hur ofta har det inte sagts att nu kan inte Malmö FF missa chansen?
Men jag har själv sagt det flera gånger, inte minst till chefredaktör Mathias Lühr i vårt program Elvan: ta ingenting för givet.
Eftersom ingen är tillräckligt bra för att vara tillräckligt bra.

Därför är AIK med i matchen igen. Precis som Elfsborg. Fram till och med nästa omgång, den näst sista, när de bägge lagen möts
AIK behövde åka till Påskbergsvallen och ta tre poäng. Mycket mer än så behövdes inte för att hänga på tåget när en av konkurrenterna tappat poäng.

Ingen kan ha missat AIK:s oerhörda problem i bortaspelet och den här gången var känslan att spelarna själva insett läget; inget lag kan åka till Varberg och förmoda att allting löser sig av sig självt.
Oavsett om det står AIK, Malmö FF, IFK Göteborg eller vad du vill på bröstet.
Gör du inte jobbet mot Jocke Perssons grönsvarta lag så har du inte en chans att vinna.
Och AIK.spelarna hade köpt konceptet. Utan knussel.
Det var lite som om Varberg ställdes mot det som är deras egen bedövande medicin, vilket de hade svårigheter att hantera.
AIK bjöd inte på en meter och med hjälp av starkt återerövringsspel tystade de Varbergs offensiv – och Tashreqq Mathews främst – effektivt.
Centralduon Sebastian Larsson/Bilal Hussein kunde styra från sin position och det tryckte tillbaka hemmalaget i allt större utsträckning.
Till slut kunde Varberg inte stå emot och Nabil Bahoui kunde, sin vana trogen numera, nicka in 1-0 på ett utsökt Erick Otieno-inlägg efter en timme.
Varberg hade förvisso haft ett stolpskott via Robin Simovic i första halvlek men Jocke Persson insåg och tryckte in fyra nya spelare.
Med nya order.
Slut på finliret (som Varberg har i större utsträckning än många vill tro) och fram med luftburet artilleri.

Men är det något som AIK kan så är det att bevaka 1-0. Långa, höga bollar som seglade in i Solnalagets straffområde med snö på i novemberkylan var mumma för firma Papagiannoupolos/Milosevic.
De tre poängen var blytunga och nödvändiga, men i slutändan dyrbara för AIK.
Sebastian Larsson drog på sig sin tolfte (12!) varning och är avstängd i mötet med Elfsborg och fanns det någon spelare de INTE ville ha borta i den matchen, så var det Larsson.
En ganska hård varning, som Seb Larsson var upprörd över, och det går det att förstå. Problemet för AIK:s kapten är ju att han dragit på sig tolv varningar.
Sen har jag i flera år debatterat problematiken med avstängningssytemet som inte alls synkar med hur situationen var när det infördes på 80-talet, då det var väldigt svårt att få ett gult kort.
Men blir du varnad i mer än var tredje match så blir det ett problem, även med ett annat system.

AIK gjorde en väldigt bra match och är med i racet igen.
Två omgångar kvar.
Vad som kan hända?
Utgå från allt.