Upplagt för blårandig fest – då kom AIK och krossade allt

Det var upplagt för blårandig derbyfest på Tele2 arena.

Att jaga bort derbyspöket även på hemmaplan inför enbart egna sjungande supportrar.

Göra ett ryck i toppen när Malmö FF tappat poäng.

Så kom AIK och krossade allt. Precis allt.

Och drog ihop den allsvenska toppen som ett dragspel.

Det är alltid lite spännande att se reaktionen hos Alexander Milosevic när man tar upp frågan om vilket lag som egentligen är storebror i Stockholm. Det finns nämligen få (någon?) som är mer AIK än Alexander Milosevic i de lägena.

Jag gjorde det för ett gäng år sedan inför samma derby på Tele2 arena, antydde att det då kanske var på väg att ske ett maktskifte i huvudstaden. Den gången jagade Milosevic efter matchen ifatt mig i arenans kulvertar och ville berätta exakt hur dum min fråga hade varit.

När jag ställde frågan om storebror i 08-land inför dagens derby, så ville mittbacken först inte förstå frågan.

Men svarade sedan irriterat:

- Vad menar du? AIK kommer alltid att vara storebror. När de vet att de ska möta oss så kommer de att tänka till. Djurgården vet hur det är att möta AIK. 

Men jag tror inte Alexander Milosevic hade en aning om hur rätt han skulle få.

Det hade ingen.

1-4 är ett sensationellt resultat. Häpnadsväckande. 

Och även om siffrorna blev väl stora så var det en lika imponerande som rättvis trepoängare.

Och mycket bottnar naturligtvis i den mentalitet som Alexander Milosevic showcasar bättre än någon annan.

För det var Djurgården som ledde serien inför söndagens derby.

Det var Djurgården som hade imponerat med sitt spel. Med sin spetsiga offensiv. Med Magnus Eriksson som den stora stjärnan i ett stjärnfyllt lag.

Som en lagmaskin hade man plöjt fram genom allsvenskan i tretton omgångar.

AIK har däremot kritiserats för ett statiskt spel efter i stort sett varje match, trots en tredjeplats i allsvenskan. Offensiven har stapplat svårt. Målvaktssidan är svårt ifrågasatt.

Och så vidare.

Ändå var det just AIK som chockade de knappt 9 000 djurgårdssupportrarna på Tele2 arena. 

Där fanns noll respekt för serieledarna och värsta konkurrenten. Istället svartgula skallar som bar med sig ett mentalt övertag in i en av de svåraste matcherna man kan spela i Sverige.

Anförda av lagkapten Henok Goitom pressade man hårt från första sekund, kopplade grepp och skapade direkt målchanser som var riktigt heta.

Bengalröken hann aldrig lägga sig när Filip Rogic först brände ett friläge, innan Nicolas Stefanelli minuterna senare skickade in en boll i straffområdet med kirurgisk precision - och Goitom dök upp mellan mittbacken Jacob Une Larsson och målvakten Jacob Widell Zetterström och la in 0-1 i öppet mål.

Djurgården hämtade sig, första halvlek var verkligen jämn - och det var inga konstigheter när Haris Radetinac tråcklade in kvitteringen efter en halvtimme.

Men i andra var det samma visa.

AIK rivstartade, Djurgården knäade - och när Widell Zetterström för första gången i år visade sig vara mänsklig i målet så skickade Sebastian Larsson in en frispark för 1-2.

Snyggt. Men på tok för billigt.

Fasta situationer var AIK-grejen för dagen, och 1-3 kom efter ett långt inkast (!) signerat Larsson, och i straffområdet fiskade Nicolas Stefanelli upp bollen och smiskade in 1-3.

Det var över.

Och som pricken över det mentala i:et så var det just Alexander Milosevic som knoppade in Sebastian Larssons (vem annars?) vänsterhörna för 1-4.

För Djurgården är den tunga derbysmällen garanterat en chock.

Smärtan efter en siffermässig utklassning mot AIK är nog svår att beskriva och såret tar ett bra tag att läka.

Men, Djurgården har fortfarande lika många poäng som serieledarna Malmö FF efter fjorton omgångar.

Man är fortsatt tre poäng före AIK på tredje plats.

Man har fortfarande allt det där jag nämnde tidigare (spel, spets och stjärnor, ni vet) kvar.

För AIK så var den här segern oerhört mycket mer nödvändig. En förlust hade inneburit nio poäng upp till Djurgården, och läget hade blivit betydligt mer rörigt för Bartosz Grzelak. Lite patenterat kaos hade säkert infunnit sig, och frustrerade rop på både ny målvakt och ny forward hade ljudit högt bland supportrar och i media. Garanterat,

Nu lär en ny keeper ändå komma i form av Kristoffer Nordfeldt, men ny spets framåt verkar AIK bli utan den här sommaren.

Så vad är då mer lägligt än att det plötsligt lossnar igen för Nicolas Stefanelli och Henok Goitom.

Eller att Sebastian Larssons högerfot har vaknat till liv på allvar.

AIK:s seger över Djurgården drar också ihop den allsvenska toppen likt ett dragspel, och häng på SM-guldet finns nu på allvar.

Och där finns också anledning för Elfsborg och även Hammarby att andas lite optimism när det kommer till drömmar om en toppstrid i höst.