Nej, inte mållös igen – en omöjlighet, säger jag

GLASGOW. Alexander Isak kan inte gå mållös från fyra matcher i rad.

Han kommer inte gå mållös mot Ukraina.

Därför kommer Sverige spela kvartsfinal i Rom nu på lördag. 

Snackisen har ju varit och är fortfarande vem som ska spela bredvid.

Dejan Kulusevski efter ett magnifikt inhopp mot Polen, trofaste targetforwarden Marcus Berg - eller den irrationelle Robin Quaison?

Vem väljer Janne Andersson de här gången?

Mitt val är ju Kulusevski, men jag tror att det lika gärna kan bli Berg. Quaison tror jag är borta efter insatsen mot Polen, men Mainz-anfallaren är en perfekt injektion om Sveriges skulle behöva spets chi energi senare i matchen mot Ukraina.

Vad jag däremot vet är att det är Alexander Isak som bär det tyngsta målansvaret på sina fortfarande unga och ganska smala axlar. I tre gruppmatcher har han hyllats för sitt spektakulära spel, lyfts fram i “all star”-lag i EM och fått oss att kippa efter andan med en respektlös fotbollskonst som vi nu upplever för första gången på denna nivå.

Vi är så hänförda att vi nästan inte tänker på att skyttekungen från Real Sociedad och La Liga fortfarande inte gjort mål i denna turneringen.

Men bara nästan.

Det är dags nu. 

Och jag säger att det är en omöjlighet att 21-åringen, som ju är i hysterisk form, går mållös från fyra EM-matcher i rad.

En omöjlighet, säger jag.

Alexander Isak kan göra mål på alla tänkbara vis. Med fötter och knopp. Han skapar egna lägen och han trycker dit bollar som dyker upp i straffområdet. I en match där båda lagen förr eller senare måste riska lite för att avancera i EM så kommer chanserna att dyka upp.

Så är det bara.

Och med denna Isak-målgaranti så ger jag Sverige en riktigt bra chans att ta sig vidare till kvartsfinalen i Rom på lördag.

***

Fler goda nyheter?

Vädret i Glasgow är betydligt mer klassisk brittisk (och svensk, för all del) sommar än de plågsamt heta matchdagarna vi upplevt i Sevilla och S:t Petersburg.

Vid kick off imorgon kväll ska det vara sådär 20 grader på Hampden Park.

En i vanlig ordning cool Janne Andersson höll på den digitala presskonferensen med mig om att det är ett välkommet klimat när det nu gäller som mest.

***

Förbundskaptenen sade för ett par dagar sedan att det var ett par positioner han funderade över i startelvan inför åttondelsfinalen.

Jag undrade nu om det centrala mittfältet var en sådan position(er), då varken Albin Ekdal eller Kristoffer Olsson kommit upp i nivå - och då duon själva medgett att deras prestationer inte varit på topp.

Men förbundskaptenens svar var lojalt, att det centrala mittfältets prestationer sett ut ungefär som lagets i stort. Jag håller väl inte med där, men svaret går inte att tolka på så många andra sätt än att både Olsson och Ekdal fortfarande är klart före konkurrensen, speciellt då Mattias Svanberg kämpar sig tillbaka från sin covid-period.

***

Till sist: efter att ha sugit in stämningen på och omkring klassiska Hampden Park, som “så sent” som 1970 tog in 136 505 åskådare när Celtic mötte Leeds (ska vara den högsta publiksiffran för en tävlingsmatch arrangerad av Uefa) så är magkänslan fortsatt god.

Kan inte riktigt förklara varför, men det känns som om arenan, som doftar glidtacklingar och ihopskallningar och som idag tar 52 000 åskådare, helt enkelt passar ett krigande och opportunistiskt Sverige.

Laget Sverige, som nu ska ta nästa steg på en mindre svår EM-slutspelshalva som öppnat upp sig ytterligare då Nederländerna fallit bort.

Mot kvartsfinalen!