NORDQVIST: ”Inte bättre än så här och La Liga blir tråkigt i år”

När spanska ligan är på högvarv är Atlético Madrid en seriös titelutmanare och gör La Liga till ett ruggigt trelagsrace i toppen.
Men ska Diego Simeones manskap inte vara bättre än i går blir guldaracet enformigt och tråkigt med bara Real Madrid och Barcelona – för vad var det för trött premiär av de rödvita från huvudstaden borta mot Espanyol?

Egentligen borde jag så här på morgonkvisten sitta och filosofera kring Pere Millas sanslöst vackra nickmål som tog oss tillbaka till Japan och Sydkorea-VM för 23 år sedan mellan Mexiko och Italien. Jared Borgetti-inspirerade avslutet med pannan var en konstform som satte punkt för Espanyols vändning på ett kokande Cornella El Prat (hette arenan så när den invigdes 2009 så heter den fortsatt så för mig).

Atlético Madrid kändes redan före premiären som en klart sämre version av sig själv jämfört med tidigare upplagor. Rutinerade namn i försvaret som Cesar Azpilicueta, Axel Witsel och Reinildo har alla lämnat laget i sommar, likaså mittfältsdynamon Rodrigo De Paul som checkat in i Miami med bästisen Lionel Messi och så har landsmannen Angel Correa dragit till Mexiko.

Det här är namn som alla varit viktiga för Atlético Madrids framgångar senaste åren – och ersättarna imponerar inte.

Dávid Hancko som var en hårsmån från att flytta till Saudiarabien från Feyenoord i sommar startade nu direkt bredvid Robin Le Normand. Italienaren Matteo Ruggeri som hämtats in från Atalanta kändes inte alls hemma på vänsterbacken.

Thiago Almada som gjort succé i MLS och brasilianska ligan har att bevisa på den här nivån, men det är ändå en värvning som kittlar och för den argentinska traditionen vidare i klubben. Almada kan säkert finna en bra samspel med landsmannen och storstjärnan Julian Alvarez. För det är tydligt nu att det här är Alvarez Atléti.

Efter en svag inledning på La Liga i fjol växte jättevärvningen från Man City lavinartat och nu är han tveklöst Diego Simeones viktigaste spelare. Det var Alvarez som skruvade in frisparken som betydde 1-0 på katalansk mark i går, detta medan Antoine Griezmann inledde på bänken. Vinden har vänt, tronskiftet är här – och så vidare.

Almada är väl den enda värvningen som jag hittills går i gång på i detta Atléti ihop med Johnny Cardoso som hämtats in från Real Betis. Hade Cardoso inte valt USA (landet han föddes i av brasilianska föräldrar innan familjen flyttade tillbaka till Sydamerika när han bara var tre månader gammal) på landslagsnivå redan 2020 hade han varit given i Brasiliens elva som sittande mittfältare, det är jag säker på.

Alex Baena som tia är jag mindre övertygad kring, det är en sak att vara stjärna i Villarreal – en annan i Atléti som väntas göra upp med Real Madrid och Barcelona om guldet.

Men ska det se ut som i går mot Espanyol, då blir La Ligas toppstrid tråkig med bara Real och Barca – för det var faktiskt deppigt att se Atlétis pyspunka på planen i går. Visst, hade Alvarez skott gått stolpe in i stället för stolpe ut i andra halvlek hade matchen varit avgjord med 2-0. I stället kvitterade Espanyol med dryga kvarten kvar och därefter kändes Simeones manskap en smula skärrat. Därför var det både vackert och symboliskt att Pere Milla fick göra Borgetti-målet i 84:e och se den galna tränaren med flinten Manolo González att tappa fattningen inne på ett kokande Cornella El Prat.