”Om jag är redo? Skojar ni med mig?”

PRESENTERAS I SAMARBETE MED FIRST HOTELS

HELSINGBORG. Succé i anonyma Ängelholm. Succé i anonyma Öster. Nu ställs Roar Hansen inför nästa projekt: Helsingborgs IF. En klubb som har vunnit ett SM-guld, två cupguld och två supercup-guld de senaste tre säsongerna.
– Att vara bra och vinna fem titlar till att helt plötsligt blir sexa. Det var ju ett charmigt och bra Europa-spel också, men det vanns ju inte tillräckligt många matcher där heller, säger Hansen till FotbollDirekt.se.

Jag hade hört mycket gott om Roar Hansen innan jag träffade honom. En varm, jordnära och bryende människa, såväl mot spelare som andra medmänniskor. Det som slår mig först är dock hans engagemang och närvaro. Han lutar sig fram över skrivbordet och med en stundom eftertänksam, och stundom finurlig blick så lyssnar han noga på frågorna och anstränger sig för att ge bra och intressanta svar.
– HIF har haft ett fantastiskt kollektivt försvarsspel, ett fantastiskt presspel och ett fantastiskt omställningsspel. Det jag vill är att vi ska bli lite bättre i det korta spelet, och kunna föra matcher lite bättre. Och att de individuellt blir lite modigare en mot en i defensiven. Att man inte alltid får hjälp av en kompis utan att man får vinna sin duell, svarar han på frågan om vad han vill sätta för prägel på sin nya klubb.

Hur lång tid kommer det ta innan du får ut det du vill tror du?
– Ska jag göra någon prognos så… vi ska ha ett bättre passningsspel, jag är för naturgräs men jag kan ändå inte blunda för hur det ser ut ibland. Och då är ju inte jag dummare än att då får man spela lite enklare, kämpa fotboll lite och vinna en match på ett annat sätt. Men i dag när det är måndag så tränar vi på det långsiktiga igen. Sen på söndag har vi träningsmatch mot Falkenberg på konstgräs, då vill vi göra en bra prestation och då kanske vi vinner den matchen på ett annat sätt. Men sen nästa måndag igen så börjar vi om i processen utifrån att utveckla spelet. Men jag är inte så naiv att jag kör på mitt hela tiden, oavsett vad förutsättningarna är.
– Men för att svara på din fråga så… med erfarenhet av Öster och Ängelholm så… ja, ett halvår. Men så har jag ju bättre spelare här, med mer erfarenhet. Så jag hoppas någonstans att man kan se det mycket tidigare, men det tar lite tid, det tar det.
– Vill du bli Gefle, eller Barcelona, som Erik Edman sa så krävs det kontinuitet och tålamod. Ska man starta en process så måste du ju låta processen gå ett tag också. Du kan ju inte starta en process och sen är den färdig om två veckor, så fungerar det inte.

Hur tycker du att inledningen på säsongen har varit? Ni har haft en del skador.
– Det känns nästan som att det ska vara lite krångligt här i Helsingborg, säger han och skrattar. Det verkar nästan vara så i miljön här, så vafan, det är bara att gilla läget. Jag märkte själv att jag höll på att glida in i det snacket, men inför att vi skulle möta FCK så sa jag bara att nej, nu slutar vi prata om de som är skadade. Nu pratar vi om de som är här så får de som är skadade ligga i och sen knacka på dörren och be om att få vara med sen. Så pratar vi inte så jävla mycket om dem, och det tycker jag att jag kanske kunde sagt lite tidigare själv, om jag ska vara riktigt ärlig. Men samtidigt som ny så vill ju jag gärna också att de ska vara med, men det blev lite fel fokus tills vi klippte bandet inför FCK: vi har det som vi har det, nu kör vi.

Samtidigt som du ska ges tid för att bygga någonting, driva ett projekt, så är det en resultatbaserad business. Tror du att långsiktigt byggande och nutida resultat kan gå hand i hand?
– Jag brukar få projekt. Jag är trygg med det, jag känner ingen stress. Det kan ta två månader, sex månader eller kanske hela denna säsongen innan man ser den riktiga förändringen. Men jag är helt säker på att det som rör sig i det här huvudet, med den supporten ifrån styrelsen och kontraktstiden, och att jag förfogar över ganska duktiga fotbollsspelare, kan bli riktigt bra.
– De är normalt intelligenta, det är upp till spelarna att hänga på detta faktiskt. De påverkar sin egen vardag genom att vara på tårna och vara intresserade. Och är de inte intresserade så kanske det är fel omklädningsrum att sitta i.

När man pratar med spelare du haft eller har så är det två saker de lyfter fram. 1 att du vill spela en passningsorienterad fotboll med mycket kortpassningsspel och 2 att du är väldigt engagerad i var och en av spelarna.
– Jag ger, det tror jag. Men jag bjuder också in, jag vill ju att de också ska… jag kan ju inte bara ge och ge och ge heller, då tömmer jag mig. Jag måste få input från spelarna, därför är min tränardörr nästan aldrig stängd. Jag vill jobba med spelarna så att de tror på det jag säger, men sen vill jag ju inte att de ska nöja sig med det, utan jag vill ju att spelarna ska utveckla spelet sen också.
– Med all respekt mot mig själv, men jag har inte spelat på elitnivå, det är snart 24 år sedan jag slutade spela fotboll. Jag kan inte känna nyanserna, för jag springer inte där. Däremot har jag ett gäng kloka fotbollsspelare som är mitt uppe i det. Jag tror att de kan känna in nyanserna, och då vet jag att de kan justera. Det är att ha ett samarbete mellan en ledarstab och spelarna. Och vi har någon slags mål om att vi ska bli så innihelvetes bra, det måste vi tro. Det är härligt att jobba efter ett sådant mål. Då måste vi ha lite högt i tak.
– Det är jag som bestämmer, det är jag som står för spelidén, det är jag som bär det sportsliga resultatet och är inte klubben nöjd med mig så får jag sparken. Mitt enda redskap är att få spelarna engagerade i sin vardag, men att de får tycka saker och ting betyder ju inte att de får bestämma. Jag vill att de ska känna nyanserna i vad vi tränar på, i sättet vi spelar på, för att utvecklas.

Att du har lyckats så bra hittills, tror du att det beror främst på din syn på spelet, eller ditt sätt att vara mot spelarna vid sidan av planen?
– Jag tror att, om de spelar som jag säger och som jag vill ha det i mitt huvud… Det är rätt roligt att spela i mitt lag. Passa bollen, skapa två mot en, slå fina inlägg. Jag är så dum att jag tror att det är rätt roligt att spela i mina lag. Sen om de uppskattar att jag är tydlig och att jag kanske ger dem kärlek… Jag brukar skoja och säga att det är mycket kärlek med vänster hand, och sen slår jag med höger om det behövs. Jag gillar att jobba med människor i grund och botten, det är ju fan det allt handlar om egentligen.
– Grundgrejen är att jag försöker förmedla att det är jävligt roligt att ha fotboll som arbete, och att man ska kunna ställa krav på varandra. Men mitt i all den här kravbilden och pressen, det blir ju inte bättre om man inte försöker göra varandra bra och göra varandra glada. Vi ska prata med varandra och bete oss som människor. Vi behöver inte alltid vara överens, men är vi inte överens så betyder ju inte det att man tycker illa om personen. Man ska kunna känna att ”vafan, vi är inte överens, men vi gillar varandra ändå”. Lite sunt bonnaförnuft.

Det du gjorde med Ängelholm och Öster ses av de flesta som överraskande och extremt imponerande bedrifter. Överpresterade ni så kolossalt eller undervärderade vi åskådare det spelarmaterial du hade?
– Jag tror ni undervärderar trupperna lite kanske. Sen ska man inte underskatta ett gäng lite sämre fotbollsspelare. De kan göra underverk när de har en idé om fotboll och alla jobbar efter samma mål, jävlar asså. När spelarna engagerar sig och hjälper till, det är då det händer grejer.
– Jag förstår ju att jag utifrån kan se ut som att jag gjort något speciellt. Men de är ganska duktiga spelare ändå, faktiskt. I Ängelholm var det många ”second chance”-spelare. Jag trimmade ofta spelarna i Ängelholm med att jag har ett gäng här som alla andra tränare dissat. Det fanns en annan klubb och en annan tränare som hade sagt att de inte var tillräckligt bra. Och tillsammans så gjorde vi underverk. Vilket jag är oerhört stolt över fortfarande. Det är inte så lätt att etablera ett nytt svenskt elitfotbollslag, men det är ju faktiskt det som Ängelholm har gjort.

Nu lägger jag orden i munnen på dig men, det här är den bästa trupp du någonsin förfogat över. Påverkar det ditt ledarskap?
– Nej, inte i ledarskapet.

Är det ännu mer inspirerande än tidigare?
– Ja, faktiskt. Folk har frågat mig: ”Roar, är du redo för det här med allsvenskan?” Då har jag bara lust att säga: ”Men hallå, jag har förberett mig i 23 år, skojar ni med mig?”.
– Jag har säkert behövt denna tiden. Men lyckas jag inte så lyckas jag inte, men det betyder ju inte att jag är dålig för det. Lyckas jag så betyder inte det att jag är bäst heller, och jag vet att jag inte är bäst heller. Jag utgår bara ifrån att det är jävligt roligt och jag försöker smitta av det på spelarna. Jag vill få spelarna att vara stolta över sitt jobb och vara stolta över laget. Man klagar om klubbkänsla, det finns ju inte på samma sätt som det fanns förr i tiden. Men man kan ha en stark lagkänsla, det tror jag är viktigt, att inte alla människor längtar därifrån, att de tycker det är kul att vara där, på jobbet varje dag.

Var det vemodigt att lämna Öster efter att ni gått upp till allsvenskan?
– Ja, det var inget lätt beslut, det var det inte. Men vad ska man säga, jag fick ett uppdrag av Östers IF och det var att skapa ett lag som skulle börja en resa mot allsvenskan. Jag hade inte krav på mina tre första år att jag skulle till allsvenskan. Nu gjorde vi det så bra att det gick på två säsonger, det gick lite fort. Men ska jag kommentera det så, det kändes oerhört vemodigt att stå inför spelarna och säga att jag har tagit ett beslut i mitt liv som betyder någonting annat. Alla människor har ett val att göra, man blir inte poppis över att ta ett beslut, men man kan bara göra ett val utifrån sig själv och vad som känns i hjärtat och magen.

– Jag hade inte planerat detta, men den klubb jag jobbar för nu bearbetade Öster. Och någonstans där på resan från ett ”nej”, så öppnade de dörren. Sen har det varit en process mellan klubbarna och sen på slutet av hösten så började jag inse att ”okej Roar, det är nog bäst att du börjar fundera på vad du vill om frågan blir mer konkret”. Det kom en massa rykten och så, att jag skulle haft en muntlig överenskommelse är faktiskt kvalificerat bullshit. Men när frågan kom, så är det klart att jag var verkligen tvungen att sätta mig ner och fundera på ”vad fan vill jag?”. Det som avgjorde hela saken var att Helsingborg fick lov att prata med mig, det blev en process mellan klubbarna och när jag plötsligt fick frågan så var min första fråga till Sven Johannesson (Östers ordförande): ”Hur mycket vill Helsingborg?” Och då får jag ett svar då han säger: ”De vill så innihelvete”.

– Då kände jag att nu får jag nog börja känna efter, för jag sköt den frågan framför mig. Sen blev det ju lite störigt där inför Halmstad-matchen då er eminenta hemsida påstod någonting, men det är sådant som händer, men det var inte sant och jag sköt det framför mig sen. Men det är klart att när jag fick stå och förklara en artikel, det var ju tufft bara det. Det är klart att när jag tog beslutet senare till hösten, och gjorde det många trodde att jag skulle göra, det är klart att det var tufft och att det känns lite grann. Men samtidigt är jag glad över att vara här, och jag vet att de här killarna i Öster klarar sig väldigt, väldigt bra.

Vad var det som kändes i hjärtat och magen som gjorde att du valde HIF?
– Jag är född och uppvuxen i nordvästra Skåne. Det kan inte jag, och ingen annan i fotbolls-Sverige blunda för. Jag bor 20 minuter härifrån och jag har följt HIF sedan jag var liten pojke. Tajmingen var absolut inte den bästa, men klubbarna var överens, då kände jag att jag har gjort en bra resa med Öster, jag har inget dåligt samvete. Öster har fått komma upp i allsvenskan, jag har gjort ett bra jobb med Kalle (Björklund) och ”Kuno”. Jag har varit med och bidragit, och det är jag stolt över.
– Nu är jag hemma i Skåne igen och det är på grund av helheten. Jag är uppväxt här, jag har familjen här och har pendlat till Växjö. När man är fotbollstränare måste man vara beredd att flytta, och det är jag också. Men att sätta sig ner och titta min fru i ögonen och säga: ”Du, jag har ett år kvar i Öster, Helsingborg vill ha mig bortåt fem år. Äh, jag tror jag skiter i det och stannar i Växjö”, det blir inte heller trovärdigt.
– Då tar jag beslutet efter människan Roar Hansen och familjen Hansen med fru och fyra barn. Och så ser jag bortom att det ska bli massa åsikter åt kors och tvärs. Det låter kanske enkelt, men mer än så kan jag inte göra och vara ärlig med det.

Om Öster inte hade gått upp i allsvenskan, hade det varit ett tuffare beslut då?
– Mm, beslutet blev mycket lättare. Men jag tog heller inte beslutet förrän två dagar innan Hammarby-matchen.

Vissa Öster-spelare har uttryckt att de känt sig lite svikna över till val. Kan du förstå det?
– Nej, egentligen inte. Hade jag fått sparken för att jag hade gjort det dåligt, då hade de inte gått ut och sagt ”oj, det är synd om Roar”. Jag kan förstå känslan av att man trivs ihop, då är det ju det uppbrottet som är jobbigt. Det är ju som att göra slut med en livskamrat. Jag inprintade vissa saker till spelarna där så det är klart att… Men jag står för mitt eget beslut, jag kan inte skylla det på någon annan utan jag står här rakryggad. Är det någon som tycker att jag sviker dem så får de tycka det, jag kan inte göra något åt det.

Det känns dock som att det är mest för att de tycker att det är tråkigt att du lämnade.
– Så uppfattar jag det också. Som jag känner det har jag en fin relation med spelarna i Öster.
– Om man lämnar så är det en tredjedel som blir ledsna, en tredjedel som inte reflekterar varken för eller emot, och en tredjedel tycker att fan vad skönt att bli av med den jäveln. Men i Öster fanns inte den sista tredjedelen, det vågar jag faktiskt säga. Så det är klart att det var svårt att lämna.

Tre snabba:

Vilken spelare i något annat lag är du mest nyfiken på?
– Robin Quaison. Det lilla jag sett av honom så verkar han vara en spelare i min smak.

Vilken HIF-spelare tror du kan få ett genombrott i år?
– Loret Sadiku. Han har kommit tillbaka från att vara skadad i höstas och har varit riktigt bra i flera matcher. En jävla smart fotbollsspelare.

Vilket lag bör i dina ögon vara favoriter?
– Ja, men regerande mästarna får ju alltid det. Så är det. Om nu Real Göteborg var tokskrivna förra året så…. ser man på försäsongen vad som har presterat så känns det som att Micke börjar få ordning på saker där. Så jag tror de blir farliga.