Så här vinner du sällan allsvenskan, men så vinner du derbyn

SOLNA: Vinna guld är en sak.

Derbyn en helt annan.
AIK-Djurgården; 1-0 på en straff, 28-72 i bollinnehav, 241-616 i passningar men 4-2 i skott på mål.
Och ingenting är avgjort i den här galet underbara allsvenska guldstriden förrän vi räknat in antal poäng efter 30 spelade omgångar.
En derbykuliss som om den vore i Istanbul, Glasgow, Hamburg, Rom eller valfri stämningshöjd arena när det bjuds något alldeles extra mellan städernas antagonister.
Men alltså på en arena i Stockholm, i allsvenskan, inför drygt 45 000 åskådare.
Det är ju nästan på väg att bli något som kan betraktas som en “vardag”, men det tål att påpekas att det är väldigt anmärkningsvärt.
Detta derby sjöngs verkligen igång (utan stämningsdödande fördröjning, tack för det) i toner så höga att de bedövade, så bedårande.
Det inspirerade AIK till en kamikaze-brytning från Tarik Elyounoussi mitt på Djurgårdens planhalva efter 15 sekunder, ett friläge för Robert Lundström på pressad 40-meters-genomskärare från Kofi Adu och ett Sebastian Larsson-volleyskott i utkanten av straffområdet.
Då hade det gått två minuter.
Och det var det spelmässiga kommando som AIK hade i den här matchen.
Sen var det Djurgården hit, Djurgården dit, passningar i oändlighet, lugnt, tryggt och fram till det straffområde som AIK hade ockuperat med nio, tio, ibland elva man.
Djurgården lirade fotboll så som Djurgården har bevisat att de kan lira fotboll den här säsongen.
Men AIK:s SL-defensiv – medveten eller inte, Norling menade efteråt att de sjönk FÖR lågt – gjorde möjligen djurgårdsspelarna en aning för bekväma och gav framförallt inget utrymme för det kontringsspel som varit så effektivt, det som bland annat besegrade Malmö FF i senaste omgången.
Och det är också en väldigt stor del av vad allsvenska guldstrider brukar handla om när hösten faller på och strålkastarljusen tänds.
I ännu större utsträckning när så många lag är med i striden.
Cynism, var ordet sa Bull.
Ta kampen; bort med bollen, sparka långt, döda ytor, spring bara spring, låt varenda duell vara som din sista, ta närmaste vägen fram till motståndarnas mål.
Så vinner du möjligen ingen allsvenska.
Men så vinner du oftast derbyn.
Och så gör du det enda målet i en sån här match.
Ett lyft på på tom yta från Rasmus Lindkvist, Henok Goitom först in i en duell mot Marcus Danielson, en knuff, en straff, ett mål.
Sen gjorde AIK det som AIK har gjort i detta derby under Rikard Norling sju gånger av åtta, höll undan, höll nollan.
Djurgården hade bollen, men inte modet och tålamodet att tillräckligt snabbt ta sig in där den här typen av matcher avgörs.
Och det må vara nya tränare, nya spelare och nya tider men SPÖKET gäckar fortfarande Djurgårdens IF.
I år har de förlorat tre allsvenska matcher, de är mot AIKx2 samt mot Hammarby.
Men Kim Bergstrands blåränder leder fortfarande allsvenskan och efter landslagsuppehållet är det Häcken-AIK, Malmö FF-IFK Norrköping, Hammarby-IFK Göteborg.
Några (eller alla) av lagen i guldjakten kommer att tappa poäng.
Samtidigt som Djurgården möter Helsingborg på hemmaplan, för att sen ta sig an Falkenberg och Sundsvall.
Den här guldstriden avgjordes inte förra veckan, avgjordes inte idag – den avgörs först 2 november.
Men det är fortfarande fördel Djurgården.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: