Spelarbetygen, Djurgården-AFC – så bra är Dif just nu

Med en bergfast tro på sin spelidé, med kvickt vägvinnande passningsspel, brinnande återvinningsförsvar, precisa vändningar och kraftfullhet på fasta situationer: om någon skulle sätta stopp för Djurgårdens framfart i allsvenskan just nu så var det åtminstone inte AFC.

Å ena sidan ett lag i harmoni.

Å andra sidan ett lag som irrade omkring hjälplöst med nån sorts osynkad pressfotboll, vilket förstås blir en dödssynd mot Djurgården på bortaplan.

De är bra nog att spela bort en bra press.

Mot en dålig – det vill säga när spelare springer omkring och pressar lite för sig själva – är det som att skjuta sig själv i foten med en hagelbössa.

AFC hämtade sig en aning efter två insläppta, främst genom den begåvade Adi Nalic.

Men när han blev fullständigt onödigt och smått korkat kapad av Jesper Karlström – på gränsen till rött i min värld, ”mordförsök” i Kim Bergstrands – så sparkades Nalic bort från matchen och det lilla, lilla hopp om att vända den här matchen försvann där och då för Eskilstunalaget.

Istället kunde Djurgården spela av andra halvlek som om vore det den enklaste saken i världen.

Lite som att se ett handbollslag med två man mer spela runt bollen kring en motståndare som redan gett upp.

AFC är ingen superkraft i allsvenskan, men det ska göras också och det som imponerade var hur Djurgården gjorde det.

Från start till mål.

Här är mina spelarbetyg: