Spionen som aldrig gav upp handlar om hur fotbollen ser ut idag

MARBELLA: Vi kan förstås garva åt SPIONJAKTEN i Marbella.

För den har en del inslag av humor, på alla sätt.

Men i ett annat djup säger det en del om hur fotbollen ser ut idag och att Vfl Wolfsburg inte skyr några som helst medel inför Europa League-mötet med Malmö FF. 

Det var under gårdagen som Martin Raschick dök upp på MFF:s träning. Han satte sig på den lilla träläktaren, plockade fram en iPad och antecknade flitigt.

Då uppgav Raschick att han var utsänd från tysk media.

Den bluffen synades av gamla hederliga Kvällsposten, när kollega Mattias Larsson grävde fram hans identitet via Wolfsburgs hemsida.

Igår garvade Jon Dahl Tomasson åt den tyske spionens försök att syna Malmö FF.

Idag, när Raschick punktligt (tysk disciplin!) kom tillbaka till samma anläggning inför träningen, konfronterades han av Malmös sportchef Daniel Andersson.

Efter några minuters diskussion skakade Martin Raschick på huvudet och satte sig demonstrativt på läktaren.

Direkt efteråt meddelade MFF:s kommunikatör, Jonathan Hansen, att den öppna träningen helt plötsligt skulle stängas.

Du behövde inte vara tankeläsare för att inse varför. 

Så vad gjorde Martin Raschick då?

Han drog upp luvan på jackan, promenerade bestämt bort mot golfklubben en liten bit bort, där han från en perfekt utsiktsposition kunde se hela träningen med block, penna och iPad på bordet framför sig.

Det går förstås att garva åt.

För Raschick måste ändå ses som en man som inte avviker en millimeter från sitt uppdrag, där har Wolfsburg en plikttrogen spion att förlita sig till.

Men.

Finns det noll respekt klubbar emellan på den här nivån?

Jag har inga problem med att vem som helst finns på en öppen träning, det är därför det är just öppen.

Men att efter att ha blivit ombedd att lämna för att sen skamlöst sätta sig inför öppen ridå och ta del av hela träningen ändå?

Det bygger inte direkt goda relationer mellan klubbar, om vi säger så.

Och det säger en hel del om 1) hur allvarligt Wolfsburg tar på sitt kommande motstånd och 2) hur överanalyserad den här fotbollsvärlden är på väg att bli.

Vad kan det ge Wolfsburg att se Oscar Lewicki, Sören Rieks och Eric Larsson i en kvadrat eller in en inläggsövning?

Wolfsburg är inga nykomlingar i europaspel och Martin Raschick är ingen rookie. Han är förvisso bara 29 år men har jobbat som videoanalytiker i sju år, bland annat för FC Kaiserslautern.

Någonting tror de att de får ut av det, annars hade de inte skickat Raschick på det här uppdraget i Spanien.

Det kan vara en spelares rörelsemönster, en fint, ett taktiskt uppspelsmönster, ett tillslag, ett skobyte, ett skrapsår på Anders Christansens knä.

Jag har svårt att se vad Rashick såg hela tiden men han skrev oerhört flitigt i sin iPad under Malmö FF:s träning igår. Som var några småroliga övningar i en kvadrat, med småmål och till slut possessionspel på liten yta.

Någonting såg han som han ansåg var värt att notera.

Allting enligt principen att ingenting får lämnas åt slumpen.

Vilket är förstås en sak.

En annan är att allt ska analyseras så in i minsta detalj att det tenderar – minst sagt – att bli överanalyserat.

Det blir för mycket, till slut.

Vad har Martin Raschick har fått ut av de här träningarna som Wolfsburg inte får ut av att se Malmös matcher inför Europa League-mötet är svårt att se. Hur Malmös spelare uppträder i match finns det eviga klipp att ta del av via alla tänkbara moderna scoutingsystem. 

Allt det där har en Bundesligaklubb fullständig koll på. Men vill ha mer.

De vill verkligen ha en man som sitter och antecknar vad som görs på träningar.

Det är där och då som den ”moderna fotbollen” blir över- och sönderanalyserad, när information kokas ned så i detalj att man vet exakt hur mycket skruv det kan vara på Behrang Safaris utsidor.

Det finns inte en spelare i världen som kan ta in den typen av info och göra något vettigt av det ändå. Fotboll är en aning mer komplext än så, tack och lov.

Men Wolfsburg tar Malmö FF på allvar, det kan vi konstatera – och de skyr inga medel för att göra det. Helt öppet.

Nu agerade Malmö FF relativt soft och Daniel Andersson ville inte gå vidare med det som har varit. Jämför det med hur England reagerade när Marcelo Bielsa spionerade på träningar. Det blev ett jävla liv.

Och jag undrar hur Wolfsburg gjort om det suttit en Malmöspion med iPad på deras träningar? 

Nu agerade Raschick till slut fullständigt respektlöst när han valde att inför öppen mediaridå sätta sig utanför anläggningen och spana in hela Malmö FF:s träning i perfekt utsikt.

Han gjorde sitt jobb till det yttersta och hade inga som helst problem med det; es ist uns egal, meine damen und herren.

Vilket i sin tur kan skapa relativt frostiga relationer mellan klubbarna.

Om det var värt det?

Wolfsburg-spionen bryr sig inte så mycket om det, hans uppgift är att lämna en rapport om hur högt Arnor Traustason hoppar på en träning eller att Eric Larsson har skonummer 39.

Och Wolfsburg tror såklart att det är värt det.

Det säger också en del om dagens fotbollsvärld.