SUNDBERG: “Frälsaren är här – jag vågar drömma igen”

En dröm kan bli sann, kan bli verklig.
Det blir den i dag, i Valencia.
Drömmen om ett svenskt deltagande i VM 2026. 

Ungefär så uttryckte sig kommentatorn Johan Ejeborg när han imiterade sin kollega Pelle Nyström från OS 2010 i Vancouver – förutom att skådeplatsen var Whistler och inte Valencia. I Kanada knep den svenska OS-truppen totalt tolv medaljer varav fem var av den mest ädla valören. 

Nu står det svenska herrlandslaget i fotboll inför en av sina viktigaste matcher på nära ett decennium när man har fått en sista chans att ta sig till VM i Kanada, USA och Mexiko. Till Nyström och Ejeborgs besvikelse kommer ingen av matcherna i sommarens mästerskap att spelas i Whistler, men de när sannolikt drömmen om ett svenskt deltagande i slutspelet nästa sommar lika mycket som jag.

Att Sverige ens har fått chansen att spela mot Ukraina i dagens semifinal ska vi vara mycket tacksamma för. Hade inte Uefa instiftat Nations League för åtta år sedan hade nervositeten, drömmen och hoppet lämnat kroppen för länge sedan. Då hade inte en hel nation bänkat sig framför tv-skärmarna med andan i halsen och pulsen i tinningen. 

Det är åtminstone så jag känner inför kvällens match. Jag är exalterad, och extremt nervös. Det finns faktorer som talar för avancemang till playoff-finalen nästa vecka, men det finns också mycket som talar för motsatsen. 

Därför vinner Sverige mot Ukraina: ”Han är den enskilt största anledningen”

Vi saknar flera nyckelspelare som var tilltänkta att bära det blågula landslaget på sina axlar, vi har en förbundskapten som gör sin andra samling med landslaget och vi har inte vunnit en fotbollsmatch sedan i juni – då vi nästan tappade en 4-0-ledning till oavgjort mot Algeriet. 

Då var det dock Jon Dahl Tomasson som basade över de bästa spelarna i landet, och bedrev ett mycket speciellt experiment som skulle rendera i 2 av 18 möjliga poäng i VM-kvalet – mot Schweiz, Kosovo och Slovenien. Nu har Graham Potter tagit över förbundskaptenskostymen efter dansken och har chans att skriva in sig i historieböckerna. 

Han läser Astrid Lindgren, har levt i den svenska fotbollsmyllan, gjort succé med Östersunds FK, gör sitt bästa för att tala svenska, har ett hus i Åre, har flera års erfarenhet av världens bästa fotbollsliga och har förlängt sitt avtal med förbundet. 

Men, mest av allt är han sympatisk. Han är vänlig, målmedveten, förstår tyngden av uppgiften men hanterar det på ett omfamnande sätt. Han är den enskilt största anledningen till att jag vågar drömma om en ny mästerskapssommar. 

Han har visserligen en något heterogen grupp som inte direkt osar lyx och glamour, vilket också tilltalar mig. Han har plockat samman de 26 fotbollsspelare som han tror kommer att prestera bäst under maximalt två matcher med ett enda syfte – att säkra en av de sista biljetterna till VM-basen i Dallas. Då spelar det ingen roll om anfallaren heter Alexander Isak eller Gustaf Nilsson, eller om målvakten heter Viktor Johansson eller Kristoffer Nordfeldt.

Här och nu väntar 90 minuter fotboll, ingenting annat. Bollen ska in i motståndarens mål fler gånger än den hamnar i vår egen målbur. Jag kommer inte att ägna en enda tanke på hur det ser ut, vi måste vinna matchen till varje pris. Det är nog inte många som drömmer sig tillbaka till playoff-matchen mot Italien 2017 och minns hur flärdfull fotboll vi spelade, men vi vann. 

Ni får gärna gräva guld i USA, men börja med att plocka apelsiner i Valencia. 

VINN, SVERIGE!