Tack Gurra

Att sportchefen Gustaf Grauers var nästa man som stod på tur för att gå på plankan i Hammarby Fotbolls utrensning kom väl inte som en chock för någon direkt.
Grauers har de senaste veckorna varit ifrågasatt av styrelse och ledning såväl i media som på det något stormiga medlemsmötet förra veckan.
Han har också varit den som haft det sportsliga ansvaret i klubben under nästan tre år, där vi som bekant har underpresterat och misslyckats grovt resultatmässigt.

***
Han har värvat 24 spelare till Bajen, gjort sig av med exakt lika många (om jag räknat rätt) och endast en dryg handfull av dem har varit på den nivån vi önskat och förväntat oss.
Allt kan dock inte skyllas på Grauers. Att värvningar som Billy Schuler, Baggio eller Luke Rodgers kom hit var Gregg Berhalters önskan (eller krav?) snarare än Grauers.
Andra värvningar, som Björn Runströms till exempel, borde nästan snarare hamnat under marknadsbudgeten än sporten, med tanke på ökad säsongskortsförsäljning i kontrast till leverans på plan (vilket nog i och för sig också kan skyllas en del på tränare i vissa fall).

En stor majoritet av de kontrakt som skrivits under Grauers tid har varit med avsevärt lägre lönenivåer än tidigare – och dessutom i de flesta fall innehållit optioner, vilket gjort risken mycket mindre i investeringen från Hammarbys håll än en bunden spelare. Detsamma gäller skadedrabbade spelare som Haddad och Max, där vi uppges ha bra avtal som gör att vi slipper betala om de inte är spelbara.

***
Grauers har försökt, slitit och använt alla medel han kunnat för att bygga ett slagkraftigt lag. Men han har ofta jobbat i hård motvind, från styrelsehåll såväl som från tränare.
Att under nästan tre års anställning inte få en vettig arbetsbeskrivning eller ett enda ordentligt medarbetarsamtal är väl några exempel på att han inte haft direkt perfekta förutsättningar i sitt arbete.

Men, faktum kvarstår. Resultaten talar sitt tydliga språk. Gustaf Grauers har inte nått hela vägen fram med det här laget och kanske är det därför rimligt att han får kliva av och låta någon annan ta över rodret bland svallvågorna på Hammarby Sjö.

***
Vem denne någon är återstår det att se.
Det spekuleras vilt i media nu med Sören Åkeby och Peter Gerhardsson som heta kandidater för en framtida tränarpost. Båda två är väl namn som skulle kunna få någon sorts managerroll som i kombination med ett starkare sportråd (med Sulan!) tillsammans ska styra över sporten.

Jag personligen vill nog helst att man tar det lite lugnt med just tränarfrågan. Jag tycker man ska låta Dennerby få hösten på sig att visa om han är ett namn att satsa vidare på även nästa år.
Men det är naturligtvis jättebra att man sonderar terrängen och kollar av folk, så länge det inte görs några förhastade beslut igen.

***
Och så vill jag skriva några personliga rader också. För även om folk sparkas, avgår eller av andra skäl lämnar Hammarby så är det ändå människor vi snackar om. Människor som gett en enormt stor del av sina liv på att göra sitt yttersta för vår klubb. Kent Hertzell var en av dem. Gregg Berhalter en annan. Och Gustaf Grauers är defintivt en som också förtjänar ett stort tack för de här åren!
Jag kommer sakna honom mycket på träningar och möten framöver. Hans humor, hans öppenhet, raka stil och ödmjukhet, ja till och med att han alltid brukade tigga snus av mig när vi sågs.
Tack för det Gurra!

***
Klockan 05.30 i morgon bitti är det samling på Gullmarsplan. Fyra bussar rullar från Stockholm de 57 milen ner till Landskrona.
Vi ses där så klart!

Forza Bajen!