Taktiken tydlig men knappast realistisk

Det är inte svårt att ana SEF:s och Svenska Fotbollförbundets “taktik” i detta svåra läge.
Och jag har egentligen inget alls emot den.
Men läser man av klubbarna så är kalkylen inte realistisk.

Tyvärr.
Eller, det behöver jag ju inte skriva egentligen.
Vi som lever med fotbollen som jobb eller som ett överlägset intresse får ju aldrig nog, och det här coronauppehållet är plågsamt på flera sätt.
Dels för det egna behovet, där abstinensen blir allt svårare.
Men kanske ännu mer när man ser vilka våndor som klubbarna tvingas igenom, där det sportsliga inte längre är det mest viktiga – utan ren överlevnad.
Svensk Elitfotbolls och Svenska Fotbollförbundets roller i det här är oerhört svåra att behärska, man upplever (liksom resten av världen) en period och en fiende vi aldrig någonsin behövt kämpa mot tidigare.
Man vill se facit framför sig, men där finns inget sådant.
Det enda man kan göra är att gissa och hoppas. Och det är väl precis det man tvingats göra då ett datum för igångsättningen av allsvenskans ska tryckas fram för att söka någon slags tillfredsställelse hos inblandade.
14 juni är det datum man hoppas på i dagsläget.
Men lyssnar man till de allsvenska klubbarna så låter alltså senare delen av juli, eller till och med augusti mer troligt.

Där kan man också läsa av tecken i klubbarnas verksamheter,
De regerande svenska mästarna Djurgårdens IF har stått stabilt i krisen, man ville skapa välbehövlig trygghet för sin personal genom att avvakta permitteringar. Den ståndpunkten var man tydlig med.
Under måndagen kom ändå en vändning, då Djurgården följde strömmen av lag som permitterar personal och spelare och det går ju inte att läsa av något annat än att vd Henrik Berggren & Co förväntar sig att detta obehagliga uppehåll blir betydligt längre än det av förbundet utpekade startdatumet.
Beskedet som de inställda träningsmatcherna, det nya datumet för allsvenska premiär (en positivt nyhet egentligen) - och Djurgårdens omedelbara sparaktion kom mycket tätt inpå varandra,
Och Djurgården brukar ha fingret i luften i allsvenska sammanhang, om man säger så.
Men jag är inte irriterad på någon beslutsfattare, inte alls - jag kan respektera det utomordentligt svåra i den här situationen och förstå den “taktik” man använder sig av för att skapa lugn i leden.
Oron är utbredd i svensk fotboll, man vet att en säsong till exempel utan publik skulle kunna kasta allsvenskan många år tillbaka i tiden.
Knuffar man nu försiktigt datumet för allsvensk premiär framåt, lite grand i taget, så blir det inte en bred och avgrundsdjup ravin att ta sig över - ett hinder som bland annat skulle kunna skrämma bort sponsorer från klubbarna och rädda kvar publiken på arenorna.
Nu ligger målet ändå inom synhåll, och kommer så förbli.
Men vad jag förstår så vill klubbarna ha tre veckor på sig att förbereda sig för tävlingssäsongen när ett startdatum är spikat - och lägg därtill att Svenska Cupen ska avslutas.
Då låter juli-augusti mer realistiskt.