Tillbaka i en av de bästa allsvenska spurterna någonsin

Först ett kort tacktal:
För jag vill tacka många för den här möjligheten.
SolidSport, min fru Sara – och så FotbollDirekt förstås.
Tack för chansen att få vara med om en av de bästa allsvenska spurterna någonsin.

Jag älskar hösten.

Har alltid gjort.

Från början handlade det säkert om att jag fyllde år i oktober, om presenter, kalas och att bli ett år äldre var något man längtade efter.

Orsakerna har naturligtvis förändrats med åren, men känslorna desamma då sommaren sakta ebbar ut. När sommarlovet är över och barnen äntligen är tillbaka i skolan, träden skiftar färg och en relativt behaglig temperatur går att reglera med kläder.

Och dofterna sen.

Från det fuktiga gräset, svettiga omklädningsrummen och kyliga höstregnen.

Från ångest, glidtacklingar och bengaler.

Utspilld öl och eufori.

Dofterna från allsvenskan.

Det är så där två och ett halvt år sedan jag satt hemma i Henrik Larssons kök i på den magnifika gården i Helsingborgs utkant. Det var för Expressens räkning och en av Sveriges största fotbollsspelare genom tiderna skulle beskriva tillvaron efter de mest bisarra scener allsvenskan någonsin bevittnat.

Giganten Malmö FF hade någon vecka tidigare vunnit ligan 2016 som väntat, följt av etablerade topplaget AIK, och kamratlagen Norrköping och Göteborg.

Gefle och Falkenberg var ute ur allsvenskan, och Helsingborgs IF tappade alltså till sist också greppet om den allsvenskan platsen efter dramatiska kvalmatcher mot Halmstad BK.

Bilderna på näthinnan vägrade sedan att försvinna.

På Henrik Larsson – Henke Larsson, the King of Kings – i stridsställning när de egna supportrarna attackerade inne på Olympias gräs. Där idioter tvingade av sonen Jordan sin HIF-tröja.

Det blev ett fult, ovärdigt och obehagligt slut på en tränarsejour och ett allsvenskt kapitel för Helsingborgs IF.

Och intervjun – en av de viktigaste, svåraste och bästa jag har fått göra – blev också det sista “riktiga” jobbet jag gjorde hos min tidigare arbetsgivare.

Men nu är jag alltså tillbaka, och samtidigt som jag jublar över min fantastiska arbetsgivare SolidSports generositet, hustrun Saras påmålade tålamod och FotbollDirekts intresse – så kan jag konstatera att mycket och mycket lite hinner hända på två och ett halvt år i allsvenskan.

Malmö FF och AIK är fortfarande seriens tungviktare, men verkar nu också fått sällskap av ett långsiktigt jobbande Djurgårdens IF. 

IFK Göteborg har tagit vägen genom en själslig torktumlare men har överraskande snabbt återvunnit något slags grepp om verksamhet och ekonomi.

Jordan Larsson blev skyttekung i allsvenskan för IFK Norrköping och har flyttat vidare österut till äventyret i Spartak Moskva.

Henrik Rydström är i Sirius och Magnus Pehrsson i Kalmar FF.

Falkenberg är tillbaka på tillfälligt besök i finrummet, medan Halmstad harvar i Superettans mittenträsk och Gefle glömts bort.

BK Häcken överskattas precis lika mycket nu som då.

Och så vidare, och så vidare.

Och – Henrik Larsson är tillbaka i rollen som ledare för ett Helsingborgs IF som ännu en gång krigar för sitt allsvenska liv. Bara det dramat skulle få mig att teckna ett allsvenskt abonnemang (om jag inte redan hade det).

Nu ser jag fram emot en underbart annorlunda och svårtippad guldstrid.

Mot ångesten kring de nedre strecken.

Om jag undrar om Jimmy Thelin verkligen har Elfsborgs förtroende efter 30 omgångar.

Och om Stefan Billborns flygande Hammarby är på allvar när allvaret väl sätter in.

Jag ser helt enkelt fram emot en höst som är svår att inte älska redan nu.