Tinnerholms svåra upplevelse – han har svårt att sätta ord på det

Fest och sorg på Citi Field. I omklädningsrummet som till vardags tillhör baseballaget New York Mets är stämningen dämpad. Reportrar och fotografer stod i en klunga i mitten. Anton Tinnerholms New York är utslagna ur MLS-slutspelet. FotbollDirekt träffade i natt på plats den förre MFF-stjärnan.

På golvet vid en av platserna i det maffiga rummet sitter Anton Tinnerholm. Han och hans New York City FC hade precis förlorat mot Toronto FC på Citi Field och med det blivit utslagna ur MLS-slutspelet. Antons blick är precis lika sorgsen som atmosfären i rummet.
– Det är svårt att sätta ord på känslorna just nu, sade Anton Tinnerholm när jag får en chans att prata svenska med honom efter att han svarat generöst på de amerikanska journalisternas frågor.

– Det är en väldigt lång säsong, 34 matcher, och vi har fajtats hela vägen. Vi har gjort det jäkligt bra, slutar etta i serien men sen har vi en match där vi ger bort två mål och så är det över.

Två timmar före den tunga stämningen i omklädningsrummet hade Citi Field varit fylld av spänning, rörelse, sång och förväntan.
Närmare 20 000 personer hade sökt sig till arenan i Queens för att se divisionssemifinalen mellan det lokala laget och gästerna från Kanada.
Inför avspark fylldes läktarna med familjer, ungdomar, kvinnor och män som betraktar det traditionsenliga körschemat av uppvärmning, presentation av matchboll, genomgång av ordningsregler på den stora skärmen – på både spanska och engelska – det respektfulla välkomnandet av poliser och brandmän och slutligen fyrverkerier, inmarsch och nationalsång. När domaren visslar igång matchen är stämningen festlig och förväntansfull. 

NYCFC hade en stor klack på ena kortsidan, som sjunger och trummar för att stötta sina spelare på planen nedanför. För någon som aldrig sett fotboll i Sverige tror jag att inramningen och upplevelsen är superhäftig, fansen är oerhört engagerade i spelet och blir sällan tysta. Anton Tinnerholm hyllar New York-supportrarna efter matchen, men det märks att han har svårt att inte jämföra med arenakänslan hemifrån.

”Det är väl mycket på grund av arenan, tyvärr, att man inte får den tajta upplevelsen som det är på många arenor i Sverige”, säger han.
”En annan har ju varit rätt bortskämd med Malmö och det här kommer inte i närheten. Sedan gör supportarna här ett jättebra jobb och många reser på bortaresor också. Men det är klart man är bortskämd med supporterkulturen. Det är någonting unikt som vi ska vara väldigt rädda om, tror jag.”

Matchen avgjordes i den nittionde minuten när Toronto tilldömdes straff och spikade slutresultatet 2-1 till gästerna. Utspridda som ljusblå konfettibitar ligger NYCFC-spelarna på den gröna mattan och översköljs av besvikelsen av förlust. Att vara bäst i divisionen efter 34 matcher och sedan ha ynka nittio minuter på sig att avgöra ödet måste vara oerhört påfrestande för psyket.
Nu kanske inte årets upplaga av allsvenskan är det bästa exemplet just när det gäller guldstriden, men i vår svenska toppliga vet ofta ett lag redan med ett gäng matcher kvar om de kommer ha någon chans på titeln eller inte. Inte i MLS. 

”Det är inte laget som är bäst över tid, riktigt, utan det är laget som toppar formen och är bäst i slutet av säsongen som vinner. Det är man inte riktigt van vid”, reflekterar Anton. 

De senaste åren har slutspelsserien bestått av en hemmamatch och en bortamatch för de som tar sig till divisionssemifinal och divisionsfinal i öst och väst, men från och med i år är det alltså en enda avgörande match som gäller. Ingen chans att reparera.
Brutalt och smärtsamt när man som NYCFC varit bäst i divisionen över säsongen.
”Men jag skyller inte på det, vi alla visste att det var det här formatet som gällde. Att vi hade en chans på oss. Men det gör ont i hjärtat att vi inte är smartare och kyligare i den här sista matchen. Det är riktigt tufft".

I omklädningsrummet försvinner spelarna en efter en genom de massiva trädörrarna som leder ut i de privata delarna av arenan. En av klubbens medarbetare suddar ut taktiknoteringar och startelvan från den stora white board-tavlan. Smutstvätten är ihopsamlad och på väg mot en tvättmaskin. NYCFC:s säsong är över.
Nu får spelarna en två och en halv månad lång semester innan försäsongen drar igång i januari igen. För Anton väntar spännande månader, först ska han och frun Julia bli föräldrar och sedan ska de fira jul tillsammans med familjen här i New York.

”Men först ska jag smälta detta, det kommer nog ta ett tag”, avrundar Anton som var så nära men ändå så långt borta från sin första titel i Major League Soccer.