EKWALL: Varför lämnar han Blåvitt för danska vischan?

När det hojtades högt överallt om att Kolbeinn Sigthorsson plötsligt värvats av IFK Göteborg, så glömde vi bort en Blåvitt-affär som vore värd att uppmärksammas.
Varför försvinner 20-årige IFK-produkten Emil Holm till en bonnaklubb på Jylland?

Låt mig därför få återkomma till islänningens överraskande flytt.
För jag gillar ju Emil Holm.
En spelare med driv, kraft, viljestyrka, storlek och tillräckligt irrationell spelstil för att sticka ut i en mängd.
20 år, fostrad i IFK Göteborgs akademi och redan 37 allsvenska matcher på kontot.
Förvisso en del inhopp på sina 26 matcher förra året, men två gjorda mål i ett lag där bästa målskytten gjorde fem.
Hur kan Emil Holm då välja SönderjyskE med ett år kvar på sitt kontrakt?
Det är ju nästan så att man bli förbannad.
Inget äventyr ute i Europa med stora pengar, inte FCK, Bröndby eller Rosenborg. Utan en klubb på den jylländska vischan som är nöjda om de blir sexa i danska ligan.

Det finns ju skäl till att Emil Holm hamnar just där, såklart. Och att han inte vill vara kvar i IFK Göteborg.
Ett är såklart att han sannolikt inte kände förtroendet från vare sig Poya Asbaghi eller Roland Nilsson.
Ett annat kan förstås vara att han inte är tillräckligt bra och ibland är en aning yvig som högerback, lite för valpig som forward.
Men det tredje skälet går förstås inte att undvika: finns det inte plats för ungdomlig entusiasm när IFK Göteborg ska bygga om, bygga nytt?
Jag vet att det finns fem spelare i IFK Göteborgs trupp som är födda på 2000-talet (Jesper Tolinsson inräknad, han försvinner till Belgien i sommar) och alla utom Yahya Kalley har fostrats i klubbens akademi. Gott nog.
Men att vara en del av truppen är en sak, en del av laget en annan.
Ser vi till förra året, då Rasmus Wikström fortfarande rehabade för sin knäskada, så ställdes det unga gardet oftast vid sidan om planen när man hellre lyfte in lite småtrött rutin.
Det slutade med nytt kontrakt - inte minst efter Emil Holms segermål i ödesmatchen mot Helsingborg - och i slutändan fanns det ingen annan målsättning för IFK Göteborg.

Nu ger sig klubben in i en liten nystart, bland annat med Håkan Mild vid rodret och tillbaka till svensk folkhemsfotboll under ledning av Roland Nilsson.
Då vill alltså Emil Holm till SönderjyskE.
Visst, sportchefen Pontus Farnerud hade givetvis kunnat säga blankt nej om Holm ansetts vara en tillräckligt stark byggsten, han hade kunnat blåneka det bud som låg på bordet.
Jag tycker mest att det är så tråkigt att svensk fotboll ska tappa en 20-årig talang till ett medelmåttigt danskt ligalag.
Och det finns all anledning att ifrågasätta varför han inte ville vara kvar i IFK Göteborg.

***

Kolbeinn Sigthorsson?
Ja, varför inte?
IFK Göteborg har ingen Astrit Selmani-budget att leka med och måste överväga vad som finns på reahyllorna och vad det kan ge.
Han floppade i AIK, det vi alla, och han såg aldrig bekväm ut i AIK-tröjan. Han var mycket skadad, kom aldrig upp i form, blev helt vilse i Norlings man-man-fotboll och var väl lite för lik Henok Goitom för att fungera ihop som anfallsduo.
Men får han vara skadefri och träna bort några kilo så kan det mycket väl bli en hit i IFK Göteborg, vars nya ambition inte direkt ser ut att köra nån sorts tici-taca-fotboll.
För det finns mycket kvalitet, som kan vara högt över allsvensk nivå, i den kroppen. Men det kräver att han jobbar med den en del.
Sen är det återigen inte någon spelare som IFK Göteborg bygger en framtid kring.
Den framtiden som alltid kommer ikapp fortare än man tror.

***

När vi ändå är i Göteborg: BK Häcken röstade med bred marginal ja till att ta över det Göteborg FC som kastats på en sophög av en cider-VD.
Jag har full förståelse för den moraliska aspekten.
Men det är ju ändå en gnutta skillnad på att aktivt värva ett lag i högre divisioner för att köpa sig en plats i smeten.
Häcken räddar snarare ett svensk mästarlag från en pinsam undergång.
Det talas om att det fanns andra intressenter som hade kunnat styra upp Göteborg FC som Göteborg FC, men det kändes aldrig trovärdigt och det fanns egentligen inga konkreta förslag.
Så hade inte Häcken tagit Göteborg FC under sina vingar så känns det som om alternativet hade varit sämre. För spelarna och för svensk fotboll.
Det är heller inte så att Häcken "köper" en svensk mästare och allt går på räls. Det kräver sin investering, damfotbollsvärlden är ingen guldgruva.
Jag ser hellre att BK Häcken bygger en bra framtid för ett svensk fotbollslag på högsta nivå än att en VD på Kopparbergs har det som sin lilla hobby, som han gärna lägger ned om det inte känns roligt längre.