EKWALL: “Vi vet alla att det inte går att döma ut honom”
I tider då det talas om svek, girighet, verbala snedtramp, varumärkeshaveri och när vi upplever att väldigt många har vänt ryggen åt Aktiebolaget Zlatan Ibrahimovic; ett klubbval som andas hjärta, klubbkänsla och vacker fotbollsvärdighet.
Det finns alltid så mycket att säga om Zlatan och vi är många som gärna gör det.
Här kommer ännu en åsikt av miljoner: återkomsten till AC Milan känns som det klokaste drag Ibrahimovic gjort på väldigt länge, oavsett hur det slutar.
Vi glömmer så lätt, det har vi alltid gjort och inte ens den största av hjältar är mycket större än sina senaste handlingar.
Ibland räcker inte ens det.
Förbundskapten Erik Hamrén tappade det fullständigt på mig när jag ville lyfta Zlatan Ibrahimovic, efter det att han gjort fyra mål (varav en sanslös bicycleta från halva plan) mot England inför 50.000 åskådare på Friends.
Då hade det gått några sekunder sen slutsignalen.
“Då tycker jag du är jävligt orättvis mot alla andra”, sa Hamrén bitskt.
I akt och mening; kom fan inte här och hylla någon.
Så, vi har lite svårt för det här med att hylla eller att minnas med värdighet. Det gäller Zlatan, såväl som Tomas Brolin eller Ralf Edström eller vem du vill som haft framgångar på olika sätt. Vi hakar upp oss på annat och så får det skyla det som en gång gjorts på fotbollsplanen. För vid sidan av fotbollen finns en annan karriär och då bedöms du för den. Åtminstone i nuet.
I Zlatan Ibrahimovics fall är hans upplevda "ras" på popularitetsbörsen såklart självförvållat.
Det blev nog ett och annat reklamsamarbete för mycket i samband med VM.
Det var självklart inte bra att så grundlöst anklaga dem populäre Janne Andersson för att vara rasist.
Och att väldigt tydligt bli en del av en av Malmö FF:s konkurrenter Hammarby sju veckor efter det att han avtäckt en staty av sig själv utanför MFF:s arena gjorde honom till Persona Non Grata hos extremt många i den stad han är född och uppvuxen i.
Att statyn lever farligt kan inte överraska någon och det går att se över "skuldfrågan", förutom de givna, de som är vandaler.
Men låt mig återkomma till det.
Det vi ser nu är ju att Zlatan Ibrahimovic inte glömt vad som en gång har varit.
Han älskade AC Milan och Milano och kärleken var ömsesidig.
Att välja att avsluta (eller inte, man vet aldrig med Z) sin enastående karriär med en kärleksförklaring är det vackraste klubbval han gjort.
När valen av PSG och LA Galaxy till stor del handlat om business så känns Milan som ett val med hjärta.
Jovisst, han får bra betalt för det, men varför skulle han inte?
Och visst tyder mycket på att han gått familjen till mötes, fanns det någon som trodde att de ville flytta till Neapel eller Liverpool (Everton) i det här läget?
Nu kommer han till en klubb som inte är vad den en gång har varit. Inte tillnärmelsevis.
Det blir förstås också ett utmärkt läge för Zlatan att sätta avtryck och agera Frälsare. Är det något vi lärt oss om honom så är det att han älskar den typen av situation och är då som allra bäst..
Hur bra är han då, just nu? Den frågan är mer svårbedömd.
Det vi kan konstatera är att vi har att göra med unik 38-åring, om någon tvekat.
Ingen annan i världen har fortsatt att leverera som forward som han har gjort i den åldern. Förvisso i MLS, som är ett himmelrike för en målskytt, men det har varit upp till alla 38-åringar att ösa in mål i den ligan. Ingen annan har gjort det som svensken. Det är svårt att inte imponeras av det, hur kort minne man än har.
Hur det sen ter sig i en liga av mycket högre klass - inte minst i det taktiska defensiva spelet - för ett relativt mediokert lag blir förstås otroligt spännande att se.
Vi vet alla att det inte går att döma ut honom, inte ens om han fyllt 70 och bestämt sig för att vinna.
***
Det som sker och har skett med Zlatan-statyn i Malmö är förstås bara beklagligt.
Det går aldrig att försvara vandalism i någon form.
Men det det gå inte att vara överraskad över att det blivit som det har blivit - och exakt samma sak hade hänt precis var som hela i fotbollsvärlden.
För hela den här staty-grejen är en extremt komplex situation och sannolikt det yttersta beviset för att livs levande hjältar inte ska uppföras som statyer, för de är monument i sig så länge de verkar på jorden.
Men till det komplexa:
Statyn skänktes av Svenska Fotbollförbundet som i sin Sjöstrandska iver att gudadyrka sin guldkalv inte hann tänka tillräckligt många varv.
Bland annat var det aldrig förankrat att den kunde uppföras utanför Friends, då markbelastningen hade blivit för stor (det är ju ingen liten byst direkt). Och hade det ändå löst sig så hade statyn gått samma öde till mötes i Malmö eftersom det är AIK-mark.
Lösningen blev Malmö.
Enligt uppgift ville Zlatan själv inte ha statyn på Rosengård.
Då gjorde Malmö Stad och Malmö FF ett hårt jobb för att uppföra statyn utanför Stadion.
Det komplexa här är ju att det aldrig hade skett om Ibrahimovic hade avslöjat (vilket han sannolikt visste redan då) att han skull bli delägare i konkurrenten Hammarby och varit tydlig med att han ville göra Bajen till ett bättre lag än MFF.
Då hade staden absolut tvekat över platsen och Malmö FF hade tvärnobbat, eftersom Daniel Andersson och Co insett hur det skulle slutat.
Nu står den i en situation där MFF-anhängare (dvs stora delar av stan) vill riva statyn. Förmodligen TÄNKER de allra flesta bara på det, men ingen kan vara överraskad över att "fotbollsfamiljer" innehåller människor som gör slag i saken.
Ingen!
Tänk er stadens son (eller klubbens, men i detta fall mest stadens) som får en staty 50 meter från klubbens arena och sju veckor senare förkunnar att han är en del av en konkurrent i en annan stad och tänker jobba för att den konkurrenten ska bli bättre - ge mig den fotbollsstad i världen där en sådan staty fått stå orörd?
Den staden finns inte. Inte i ett komplex läge som det här.
Det innebär ju inte att jag ger stollejockar rätt att vandalisera statyn, för det är ovärdigt och respektlöst.
Det jag känna i den här situationen är att Zlatan själv har en viss skuld till att vi hamnat i ett läge som är omöjligt att få rätsida på.
Han får givetvis bli delägare i vad, vem och vilket som helst. I detta fall kan man se det som att det är spännande att han blir en del av svensk fotboll.
Men det går också att kräva ett uns av ansvar och konsekvenstänk.
Hur trodde han att det skulle bli, sju veckor efter statyns avtäckning?
Och om han själv lever i en värld långt bortom verkligheten, fanns det INGEN rådgivare i hans närhet som lite lätt kunde påpeka:
"Du, Zlatan, det kan nog bli lite stökigt det här, just i det här läget med statyn...vi kanske ska gå en aning varsamt fram?"
Det kan vara så att rådgivarna antingen inte förstår, inte vet eller är så pass kuvade att de inget säger?
Med det sagt, statyn över en av vår tids största fotbollsspelare måste självklart ha en fredad plats i det här landet.
Men just nu är det inte så enkelt och det måste gå att förstå, trots allt.
***
Vi ska alla vara lyckliga över att vi fått leva i en tidsålder där spelare som Zlatan Ibrahimovic varit en del av svensk fotboll.
För även om vi glömmer väldigt lätt, så minns vi alltid i slutändan och ingen annan avslutar en karriär med så många minnen som Ibrahimovic.
Nu bygger han vidare på ytterligare ett kapitel.
På förhand ett av de finaste i karriären.
Som att han bygger upp något som raserats en aning
Den här artikeln handlar om:
