Zlatans makt kräver ansvar – sorgligt när han blir som en Trump

Det kom imponerande fyra tusen människor till Stadiontorget i Malmö för att hylla stadens stora idol när statyn äntligen skulle avtäckas.

Malmöiterna älskar sin malmöit och de kom med cykelen från Triangelen, gående från Lorensborg, Dalaplan, från Mobilia, bortifrån Holma och med 5:an från Rosengård Centrum, de kom för att höra, se och bara ta del av mannen som placerat staden på världskartan som ingen annan, så internationell att han nu delvis valde att tala till malmöborna på engelska.

Allt kunde inte ha varit mycket mer än glädje; sträcka stolt på sig och ta emot hyllningarna, insupa den goda atmosfären och ta sig an mediaovationerna i privatflygets fåtölj på väg tillbaka till MLS-livet i Los Angeles.

Men rätt mycket kom alltså att handla om utfallet mot Janne Andersson i den intervju han gjort för Expressen och deras reporter Noa Bachner.

Expressen gjorde en 20-sidig bilaga på den exklusiva pratstunden. En intervju, 20 sidor! Då förstår ni bärkraften i Zlatan Ibrahimovics uppenbarelse och ord, om ni inte insåg det tidigare.

Men statyn kom alltså i skymundan. 

Det finns mycket intressant i intervjun men allting överskuggades av att Ibrahimovic tog heder och ära av förbundskaptenen Janne Andersson. 

Det var givet brännstoff över alla mediagränser; nyhetssidorna gick bananas, Twitter var på god väg att brinna upp.

Det är möjligt att Zlatan kände att han behövde ta i för att maxa intresset inför sitt staty-party?

Eller så är det helt enkelt så att han verkligen upplever det som att Janne är en smygrasist och väljer spelare utefter bakgrund och/eller hudfärg.

Kanske TROR han att Maumer Tankovic borde ha varit en given landslagsman sen hösten 2016, att Alexander Isak borde ha tagit en plats som 17-åring eller att Isaac Kiese-Thelin valts bort för att Isaacs pappa är född i Kongo-Kinshasa?

Jag ifrågasätter inte vad Zlatan upplever eller tror.

Men ska du indirekt anklaga någon för att vara en människa med rasistiska förtecken så räcker inte det.

Framförallt inte om du sitter på den makt som Zlatan Ibrahimovic gör.

Då måste du belägga det med rimliga bevis.

Nu blev Zlatans attack smått ovärdig och lite sorglig; fake news i Donald Trumps anda, sådan som sprids med lavinens fart och blir ett faktum större och starkare för varje retweet som trycks ut.

Det räcker att du lättar en aning på sociala media-täcket för att inse att väldigt många tar Zlatans ord som en sanning, det är den makten han besitter.

Folk tror verkligen att Janne Andersson är rasist. Att han väljer eller har tvingats välja spelare efter bakgrund. Eftersom Zlatan har sagt det och då är det så. Det är den ovärdig effekt som utspelet får.

Fakta är oväsentligt. Sanningar ointressanta.

När Zlatan hävdar att Janne Andersson under sin första samling hösten 2016 valde bort spelare med utländsk bakgrund så faller det påståendet pladask när truppen i stort sett var densamma som Erik Hamrén haft i matcherna innan (EM-truppen). Förutom Erkan Zengin, som tackat nej till landslagsspel. Martin Olsson var uttagen men tackade nej på grund av skada. Jimmy Durmaz (som gjorde två korta inhopp under EM) och Emir Kujovic fanns med.

När Zlatan hävdar att Janne Andersson fick kritik för den uttagningen (så att ”han bajsade på sig”) så är det inte sant eftersom det aldrig togs upp överhuvudtaget och när frågan aktualiserades i form av frågor via Erik Niva och Olof Lundh så var det långt senare, i Portugal, mars 2017.

När Zlatan säger att Janne Andersson ändrade sig och inte stod för sin första uttagning så var den enda skillnaden i Jannes andra uttagning att Martin Olsson var fri från skada och kom tillbaka.

Så det som Ibrahimovic angavs som grund till attacken på förbundskaptenen var alltså helt fel.

Det finns all anledning att angripa strukturer i svensk fotboll, det är viktigt att aldrig sluta verka för mångfald inom idrotten (som ändå ligger först i ledet) och i samhället.  Eller det som sker just nu: belysa den vidriga läktarrasism som florerar på sina håll och som Englands Tammy Abraham är senast i raden att attackera. Bland alldeles för mycket annat.

Där hade Zlatans mäktiga ord gjort större nytta.

Nu slår de helt fel, som ett angrepp på en fiende som aldrig dragit ut i strid.

Det är också ett ytterligare ett tecken på att jobbet som förbundskapten omöjligt kan göra alla nöjda.

Janne Andersson tog över ett landslag som Sveriges främsta fotbollsspelare valt att lämna.

Det landslaget tog sig till VM på Hollands och Italiens bekostnad och gick till kvartsfinal i VM. För att sen vinna sin Nations League-grupp. Anderssons landslag har nått långt högre på Fifa-rankingen än någonsin Erik Hamréns.

Men det räcker alltså inte.

Agenten Hasan Cetinkaya tycker att han är en idiot, folk tycker att han ska välja andra spelare och Zlatan Ibrahimovic tittar på Anderssons facit och säger att ”han har förstört allt JAG har byggt upp under 20 år”.