KRÖNIKA: Etuhus comeback inget för biografin – men en bra match ändå

Det är lätt att bli lite bortskämd som följare av den allsvenska fotbollen årgång 2015. Det bjuds på publikfester i derby matcher, andra ”stormatcher” får så mycket uppmärksamhet på förhand att många nästan glömmer bort att det är en fotbollsmatch som ska spelas. Alla matcher är på förhand inte lika uppskrivna, risken är att man missar en massa bra fotboll på grund av det. 

I eftermiddag var det lite av en ”bortglömd” match på Friends Arena i Solna mellan AIK och IFK Norrköping.(Nej, så klart inte bortglömd från de inblandade lagen). Det blev en riktigt bra fotbollsmatch för den som ville se fotboll och inte våndades över resultatet i matchen. Till stor del ska man tacka gästerna för det, jag återkommer om varför.

AIK kom från en väl förtjänt seger i derbyt mot Hammarby men med en skadeskjuten trupp och en del ändringar i startelvan. ”Peking” å sin sida kom även de från en derbyseger (2-1 mot Åtvid) och totalt tre raka segrar, ett lag med lysande form helt enkelt.

Inledningen av matchen satte prägel på hela tillställningen, AIK inledde bäst men där Peking med tiden växte in i matchen och tog för sig allt mer. Gästerna vårdade bollen, fick med folk i anfallen och visade inte AIK någon större respekt. Självförtroendet var väldigt tydligt hos gästerna.

Ledningsmålet (Alexander Fransson) kom lägligt men Henok Goitom och Sauli Väisänen vände snabbt på steken och hemmalaget var i försätet igen. Första halvleken var svängig och intressant, stundtals lite slarvig men inga större katastrofer från något håll.

IFK Norrköping bjöd upp till dans som bortalag något som gav matchen chans att leva upp. Många lag som kommer till bortamatcher har en alltför defensiv ”matchplan” och vill inte blotta sig alls. Man ställer upp ett lågt försvar och riskerar ingenting, satsar på offensiva fasta situationer och ”hoppas på utdelning”. Peking har haft en lysande period och det avspeglades väl i den här matchen och det gav också AIK att spela fotboll på riktigt, något som man lyckades med, i alla fall delvis., it takes two to tango.

Det är klart att den andra halvleken kunde ha blivit helt annorlunda om inte AIKs mittförsvar hade trasslat ihop det för sig med bara fyra minuter spelade och lämnat vägen fri för Emir Kujovic. En iskall bredsida senare var det kvitterat och Kujovic fortsätter att göra mål på bortaplan. Efter målet så blev det skakigt i AIK ett tag, Peking fick vittring på mer men 2-2 stod sig.

Efter en lång frånvaro fick det omtalade nyförvärvet i AIK, Dickson Etuhu gör allsvensk debut, han kom in med halvtimmen kvar att spela. Det blir ingen debut som kommer att få något större utrymme i en kommande biografi (om han nu skriver någon sån) men nu är den i alla fall gjord. Etuhu kan säkerligen ge AIKs försvarsspel mer stadga, men då behöver hans fysiska status bli betydligt mycket bättre än det han visat hittills på svensk mark.

AIK saknade flertalet spelare idag, offensivt blir man så klart svagare utan Nabil Bahoui men det största tappet är utan tvekan att Per Karlsson saknas i mittförsvaret. Johan Blomberg springer kopiöst, Fredrik Brustad likaså. Men det är inte alltid kvantiteten som är viktig här. Trots allt blev det en ganska ok insats i slutändan offensivt. Henok Goitom är en bra spelare som gör stor nytta, Sam Lundholm växer lite för varje match (att han byttes ut kändes lite konstigt då han var en av de piggare framåt) och i Mohammed Bangura finns många offensiva kvaliteter. Bangura var inte lysande i matchen men han bidrar ändå.

IFK Norrköping då? Formstarka och med ett självförtroende som ger dem krafter att leverera fina prestationer i match efter match, Janne Andersson kan nog få en riktigt trevlig säsong om detta håller i sig. Emir Kujovic och Christoffer ”Totte” Nyman är ett anfallspar av mycket hög allsvensk klass, det skulle förvåna mig mycket om inte ”Totte” är näste forward från Peking att lämna för större uppdrag, kanske redan i sommar? Det jag sett av Nyman hittills i år placerar honom högt på min lista över bästa forward i serien, och tiden har han för sig. Bra fysik, löper mycket och med kvalitet. Han skapar chanser både för sig själv och laget. Säg att flytet håller i sig de kommande 5-6 matcherna. Då tror jag att det lär dyka upp bud som Norrköping kan få svårt att motstå. Rawez Lawan en annan spelare som håller mycket hög klass just nu.

Det slutade oavgjort och det kan väl beskrivas som rättvist, AIK var inte så bra att man solklart skulle vinna och Norrköping gjorde en så pass bra match att man förtjänade att ”få med sig något” från Solna.

Jag nämnde Per Karlssons frånvaro och jag repeterar den. Jag har sedan tidigare satt frågetecken för bredden i AIK:s backlinje och insatsen idag ger mig knappast fel. Per Karlsson är inte svaret på alla frågor men jag misstänker att det är många i AIK-led som mer än gärna ser honom tillbaka, skadefri. Då är han nämligen fullständigt given i startelvan, varje match.

En bra match och båda lagen kan se fram emot fortsättningen, givetvis är inte AIK nöjda med oavgjort men samtidigt är en poäng bättre än ingen alls.