FD:s krönikör: ”Blåvitt har goda chanser till 50 miljoner”

När man pratar om IFK Göteborg är det många som relaterar till den tid när klubben representerade i Champions League. Det man såg på 1990-talet när man tog fina skalper ute i Europaspelet och var ett konstant topplag i Allsvenskan. Nu har man chansen igen att ta sig ut, om än ”bara” till Europa League, och skapa nya minnesvärda minnen. Och chanserna måste ses som goda att man faktiskt gör det.

Det som i fjol höstas/vintras slutade med en andra plats i allsvenskan och en sparkad tränare (Mikael Stahre) samt en viss turbulens kring Prioritet Finans och dess frontfigur Mr Wiberg. Mats Gren som sportchef tog inga fångar, man jagade en ”Mr X i all oändlighet och man anställde Jörgen Lennartsson som ny tränare. Och det började hända grejer. Bra grejer.

Lasse Vibes vara eller icke vara i klubben är fortfarande en fråga man lever med, men i det fallet har Gren nu varit lite mer preventiv , köpet av Viktor Sköld (från Åtvidaberg) ger skaplig täckning för det allsvenska spelet om Vibe drar iväg (Schalke 04 en av spekulanterna).

I den här bloggen gjorde jag en liten lista under speluppehållet på vad som jag ansåg vara bäst hittills under 2015.
Nummer ett på den listan var laget IFK Göteborg av flera anledningar, bland annat vinnare av Svenska Cupen, och serieledare med ett makalöst defensivt facit så här långt.
Man har mött samtliga motståndarlag nu, alltså femton spelade omgångar. Resultatet med sju (7) insläppta mål är inget annat än extremt imponerande och något som ju får anses vara deras grund i att kunna gå vidare i Europa League också.

Längst bak, mellan stolparna, står John Alvbåge som är en bra målvakt. Han är statistiskt klart bäst i Allsvenskan just nu med en räddningsprocent på 87% och han har hållit nollan inte mindre än nio (9) gånger redan efter halva serien. Det är riktigt bra siffror det.

Framför John Alvbåge finns det ett block som man inte ”skojar bort” i första taget. Mittbackarna Mattias Bjärsmyr och Thomas Rogne, de centrala mittfältarna Gustav Svensson och Sebastian Eriksson.
Defensivt håller den fyran ytterst hög klass, även sett med Europa League-mått. Förutom dessa fyra finns bland annat kompetente Tom Pettersson som passar in såväl som mittback som mittfältare.
Det finns fler och på båda kanterna finns det bra med spelare också, de två nya tillskotten, Prosper Kasim, Lawson Sabah blir intressanta att följa, framför allt i det offensiva spelet. Defensiven är svår att göra så mycket bättre.

Det lilla frågetecken jag ändå sätter runt hur bra Blåvitt kan lyckas i Europa handlar ändå om Lasse Vibe. Utan honom ser uppsättningen av forwards inte lika het ut.

• Gustav Engvall är bra men inte redo att axla ansvaret fullt ut i dubbla tävlingar.
• Mikael Boman är en okomplicerad, hårt arbetande forward men någon stor poängspelare på nivån över allsvensk ser jag inte honom som.
• Victor Sköld, den nyss anlände, har potential och målsinne, men även här känns Europa League som en nivå jag är tveksam om han har i sig idag.

Det är en helt ok anfallsstyrka med allsvenska mått mätt, men för att klara både allsvenskan och matcher i Europa behöver man ytterligare spetskompetens framåt.

Har Gren och Lennartsson siktet inställt på eventuell ”Vibe-ersättare”? Tobias Hysén lär det ju i alla fall inte bli om man ska lita på det senaste som sagts i den frågan. Men visst, det ramlar ju så klart in bra med pengar på kontot om Vibe säljs. Om han blir kvar kan ni glömma det jag just skrev, för då gäller det inte.

Jörgen Lennartsson har gjort det väldigt bra i sitt arbete på Kamratgården. Att komma till en klubb av IFK Göteborgs kaliber i det läget var ingen dröm (menar med det att laget blev tvåa och att tränarbyten generellt ju avses för att förbättra verksamhet i i allmänhet och resultat i synnerhet).
Men Lennartsson är en slipad rackare och han har fått laget att uppträda så stabilt i defensiven att även de som klagade på Stahres sätt att spela inte kan göra annat än lyfta på hatten och applådera.

Jörgen valde att ta ett år ledigt innan han hoppade på Blåvitt, han skaffade insikt från andra länder, intryck som han ser ut att ha kunnat “koka ner” i sitt eget tränar- och ledarskap. Alla vill vinna, alla vill nå framgång. Och just nu är det bara att spela med i Lennartssons vinnande orkester eller knipa igen.

Det är alltid brutalt svårt att gissa på utgången av kval av denna sort men de svenska framträdanden vi sett hittills (AIK och Elfsborg) ger ändå visst hopp.
Jag tror att Blåvitt tar sig vidare från denna omgång utan några större besvär.
Jag tror dessutom att man har goda möjligheter att ta sig hela vägen till gruppspelet (med min ”Vibe-klausul”). Når man gruppspelet väntar sköna bonuspengar (cirka 50 miljoner talas det om) och då kan Mats Grens jakt på Mr X ske bland helt annat klientel än senast, även om det gick bra det med.
Ja, jag tror IFK har god chans att ta 50-miljonerspotten.

Jag vill inte utelämna snacket som alltid uppkommer om vad som är “bra för svensk fotboll”. Om IFK Göteborg, eller något annat lag för den delen, går vidare. Är de bra för de som får vara med och leka. Alla andra har absolut noll nytta av det till den dagen man själv står på kanten till att få spela internationellt. Det enda som påverkas direkt är rankingpoängen. Inget annat.