Sembrant: ”Det är något man är jäkligt stolt över”

STOCKHOLM. En lång och framgångsrik landslagskarriär har denna kväll nått sitt slut.
Linda Sembrant gjorde ikväll sin 160:e och sista landskamp.
– Det var speciellt, men en väldigt fin dag, många fina stunder med laget, säger hon efter matchen.

160 landskamper, men nu är landslagskarriären över för Linda Sembrant.
Mittbacken fick hoppa in i dagens bronsmatch mot Frankrike, som slutade med förlust i förlängningen.

– Det var speciellt, men en väldigt fin dag, många fina stunder med laget, fina dagar. Det är verkligen något jag kommer att bära med mig. Det har varit känslosamt, surt att vi inte kunde ta den här vinsten idag. Vi gör det fantastiskt bra och kommer tillbaka i andra halvlek och tror på det hela vägen in. Det var något vi sa till varandra också, att tro på det hela vägen in. Det är något som jag tror kan vara viktigt för det här laget också, att göra sena mål och ta det till förlängning. Så jag är stolt över laget också.

Sembrant kom in i den 88:e minuten, kort efter att Sverige kvitterat och när Blågult jagade ett mål för att ta matchen till förlängning. Att hon skulle komma in var ingen självklarhet.

– Nej men det var inte självklart, det var väl något jag önskade och hoppades på. Någonting som Tony också önskade och hoppades att han skulle kunna genomföra. Sedan var allting upp till honom sett till det sportsliga, matchbild och vad han trodde.

Nästa landslagsuppehåll för Sverige är i början av mars nästa år, men för Sembrant väntar då bara uppehåll. Vad hon ska göra då vet hon inte ännu.

– Jag kommer dyka upp där på flygplatsen och bara ”hallå, hörni”, säger hon med ett skratt och fortsätter:
– Nej men ingen aning. Nu har jag semester, det känns också sjukt. Jag har semester fram till i januari när vi drar igång och tränar med AIK. Så det som gäller är väl att landa lite i allt det här.

”Det är något man är jäkligt stolt över”

Som sagt blev det 160 landskamper och totalt har mittbacken varit med och tagit fem medaljer med Sverige (tre VM-brons och två OS-silver). På frågan vilket hennes bästa landslagsminne är svarar hon följande:

– Det är fan omöjligt… men OS 2016 var så otroligt mäktigt för att vi bodde i OS-byn så mycket, de andra OS:en jag spelat då bodde vi kanske bara en natt i OS-byn. Det mästerskapet upplevde vi verkligen vad ett OS var, annars när man inte bor där är det nästan som ett vanligt mästerskap. Det var jäkligt coolt, vi var där i nästan tre veckor. Så det var mäktigt.
– Sedan VM i Frankrike, dels för hur mästerskapet var eftersom det var så jäkla bra, supporten hade också exploderat där. Det är också de delarna, hur jag sett hur jäkla mycket folk som är på plats, nästan varje mästerskap. Sedan också när man kommer hem efter mästerskapen så har man sett en sådan jäkla förändring i vilka människor som kommer fram till en.
– Från början kanske det var yngre tjejer, sen helt plötsligt efter något mästerskap kom unga grabbar fram också, vilket betyder att vi nått dem också. Att de ser upp till oss. Det är jättehäftigt, att vi har berört folk ute i Sverige, för det har vi förstått att vi har gjort. Det är något man är jäkligt stolt över. Hur vi som landslag har berört människor, avslutar Sembrant.