Allsvenske guldmakaren vill göra comeback – hoppas på nytt toppjobb

På bara några år med Helsingborg – fem titlar. HIF dominerade svensk fotboll under flera år och manager Conny Karlsson var regissören bakom HIF:s kanske största framgångsera någonsin. Nu vill han göra comeback.
– Jag tittar på alternativ men i nuläget har jag helt enkelt ingenting konkret. Men det kan gå snabbt, manar Karlsson i dag för FotbollDirekt.se.

Han gjorde allsvensk debut i en ålder när det såg ut som att karriärståget hade gått när han 2009 lämnade Assyriska i en mycket överraskande övergång med Helsingborg.
55 fyllda så fick Conny Karlsson till sist chansen i en allsvensk storklubb. Och en av IFK Göteborgs hjältar i från 1982 hann under sina år med HIF med att bli ett av våra mest framgångsrika tränarnamn i modern tid.
Fem mästerskapstitlar mellan 2010 och 2012. Ett av åren fick han vara med om en klassisk trippel när skåningarna vann så väl SM-guld, som cupen, som supercupen.
För två år sedan tvingades han så bort i från HIF. Ett bryskt slut på en hyllad tid för Karlsson.

Och sedan dess har fotbollslivet burit den sympatiske tränaren emot.
I dag ser han bortglömd ut.
Utan större uppdrag sedan han lämnade Helsingborg.

Hans två comebackförsök sedan den tiden har slutat med att han slutat i förtid i både Brage och Trelleborg. Så sent som i somras gick det inte längre i den sistnämnda klubben i division I när när det tog stopp för honom redan efter elva omgångar.

Sedan dess har det varit tyst.
– Jag vet vad jag vill. Jag har många år kvar som tränare och mycket ogjort. Ambitionen är att träna allsvenskt igen även om jag vill vara öppen för mer. Ja, jag tänker även på Danmark och Norge. Nu finns i dag ingenting konkret men det kan gå snabbt, säger han och pekar på hur han så otippat en gång i tiden gick mellan Assyriska och HIF.

– Jag är jättesugen. Men just nu är det bara att gilla läget. Det är bara att inse att Sverige är en väldigt liten marknad. Det är inte många arbetstillfällen som finns. Det är inte många klubbar som har bytt tränare.

Någon ekonomisk stress säger han sig inte känna. Lyckligt lottad på det viset efter framgångsåren. Men besvikelsen över motgångarna de senaste åren frustrerar.
Han vill tillbaka och räta upp bilden av sig själv men han vill göra det genom att vara sin egne bäste dräng. En agent har han inga planer på att anlita för att förverkliga comebackplanerna.
– Jag har ju aldrig haft det. Och har jag hunnit fylla 60 och klarat mig så här långt så kommer jag att klara mig, även om jag så klart får lyssna om någon hör av sig med intresse.

Flera mörka år i rad nu efter så stora framgångar du hade. Något som väl visar hur förgänglig idrottsvärlden är. Har du funderat på att sluta?
– Nej, jag känner inte så. Har aldrig gjort det. Jag vet att jag har många bra år kvar. Nu gäller det bara att hitta rätt.

Du tänker på hur du fick chansen så otippat för HIF från en anonym tillvaro i Assyriska. I dag har du ju ett cv du inte var i närheten av på den tiden…
– Ja, det kan man ju säga. Det kan hända plötsligt. Så var det då och så kan det bli igen. Det handlar om tajming. Visst är det allsvenskan jag helst vill till igen men samtidigt måste man vara öppen för mer. Det finns klart intressanta projekt även i superettan också.

Ångrar du Brage och Trelleborg?
– Du, jag tycker inte att man ska ångra saker i livet. Jag är inte den personen. Nej, det kan jag inte göra. Tuffa erfarenheter är förmodligen den viktigaste sortens erfarenheter man kan få.