“Lade skorna på hyllan, men hyllan var inte så hög”

Michael Svenson gör sig redo för sin tolfte säsong som spelare. Trots ett skadeelände som få andra spelare så ser HBK-veteranen inget slut på karriären.

VARBERG. Michael Svensson kom fram i Halmstads BK 1997 och efter 25 landskamper och spel i franska Troyes och Southampton i England borde spelarkarriären vara över – de flesta av 36-åringens jämnåriga har lagt av. Men sedan starten i HBK har det bara blivit tio säsonger där Svensson de facto spelat matcher.

Problemen började för åtta år sedan och satte stopp för en framgångsrik utlandskarriär.  Inför EM 2004 skadade han knäet och var borta fram till 2005. Sedan bara elva ligamatcher på fyra år innan Svensson lade skorna på hyllan 2009.

Istället gick han in för en karriär som tränare, först som assisterande till Lasse Jacobsson i HBK och i fjol till Pep Clotet Ruiz. Men kort innan fjolårssäsongen som Michael Svensson tog ett överraskande beslut – han ville göra ännu en comeback som spelare.
– Ja, men jag hade ju två år där jag hade ett uppehåll, jag tog ett beslut 2009 att lägga skorna på hyllan. Men jag insåg väl efterhand att den där hyllan inte var så hög ändå. Det har hela tiden funnits nånstans i bakhuvudet, att testa en gång till, säger Michael Svensson till FotbollDirekt.se.

Nu är han – återigen – på väg tillbaka efter ett skadebakslag. Svensson missar superettan-premiären mot Hammarby men kan eventuellt vara med efter det. Och det saknas inte motivation för att HBK nu börjar om i landets andra serie med allt vad det innebär – tvärtom är han lika sugen på fotboll som någonsin.
– Ja, det är jag, absolut, till hundra procent. Det enda som kan vara problem är så klart knäet. Jag hade ett litet bakslag med en operation för en och en halv vecka sedan. Men det känns bra, jag har börjat springa och ska börja träna här i slutet av veckan. Så det rullar på.

– Sedan har jag haft ett fantastiskt samarbete med Simon (Bakkiou), sjukgymnasten. Han har varit ett otroligt stöd och hans metod har fungerat jävligt bra på mig, så det är till stor del de bitarna som gjort att det fungerat.

Hur mycket känner du att du har kvar att ge, är det ta upp HBK i allsvenskan igen och sedan lägga av?
– Nej men jag känner att jag har mycket mer kvar att ge. Jag fick de bevisen förra säsongen, jag kom tillbaka, spelade min första hela match mot Helsingborg borta. De blev svenska mästare och jag tyckte ändå, att fysiskt och tempomässigt var det inga problem att spela den matchen. Det gav mig svar och självförtroende inför framtiden.

I fjol sågs du kanske som lite av en frälsare när det gick tungt för HBK. I år får du ett ännu större ansvar?
– Ju äldre man blir desto större ansvar ska man ta. Men det är upp till alla andra att ta ett ansvar. Så det är ett delat ansvar.

Medan Trelleborg får dras med tungt favoritskap så får Halmstad smyga lite i bakvattnet för att vara fjolårsallsvenskar. Större namn som Marcus Olsson, Joe Sise och Michael Görlitz har försvunnit medan bland andra förre Häckenmittfältaren Peter Nyström och islänningarna Kristinn Steindórsson och Gudjon Baldvinsson har kommit in.

Känner ni att ni har ett lagbygge som håller?
– Ja, men det är en stor skillnad på detta året mot förra. Vi har ett lag istället för många individuellt skickliga spelare. Vi hade bättre spelare kvalitetsmässigt i fjol, men i år har vi spelare som vill arbeta för varandra. Och det är det det handlar om. Fotboll är en lagsport och det känns som att vi är stabilare i år.

Kan man säga såhär i efterhand att det fanns en del spelare som lade tankarna på annat håll när det började gå tungt?
– Ja så kan det mycket väl vara. Det var många spelare som inte varit i den situationen förut. Och då vet man inte riktigt hur man kan hantera det som individ. Det är en erfarenhet för alla som varit inblandade i det. Det är vad man gör sen som är det viktiga, vad man gör med det.