LÅNGLÄSNING: ”Det är större press att spela i Dalkurd än i AIK”

Rawez Lawan vann SM-guld med IFK Norrköping – och lämnade för en nykomling i superettan. I en lång intervju med FotbollDirekt berättar han om hur det skar sig mellan honom och Janne Andersson, kärleken till Malmö och hur han hade velat spela i Dalkurd i hela sitt liv.
– Om jag hade fått önska en sak kring min karriär så är det att Dalkurd hade varit högre upp i serierna när jag var 18-19 år, så att jag hade kunnat spela här hela min karriär, säger Rawez Lawan.

Två dagar innan vårt samtal har Dalkurd förlorat borta mot Varberg med 3-2. De tre senaste matcherna har man gått ifrån utan vinst och laget har halkat efter i kampen om kvalplatsen till allsvenskan. Det är nu sex poäng upp till AFC United.
– En tung förlust. Den tyngsta jag varit med om sen jag kom hit. Men den här förlusten var en milstolpe. Det var så mycket av den som satt i våra huvuden, det var helt och hållet en mental förlust. Vi har gått igenom det och pratat om det och jag vet att det här kommer få oss att växa, säger Rawez Lawan och tillägger:
– Men jag förstod att det här skulle komma förr eller senare.

Varför hade du det på känn?
– Det är en enorm press att spela för Dalkurd, jag skulle kanske jämföra det med AIK… men frågan är om det inte är högre press här… jo, det är högre press här. Vi ska vinna första året som vi gått up i superettan, folk har gått ut och sagt att vi ska ta oss till Champions League inom fem år. Jag visste att det skulle komma en bump på vägen. Det kan bara komma bra ur saker ur det här.
– Vi har miljontals fans som tittar på oss från andra sidan världen och alla förväntar sig att vi ska vinna. Vi lärde oss enormt mycket av det här. När de (Varberg) gjorde 1-0 kändes det som att vi var tio mil från allsvenskan och då glömmer man det enkla. Inte ens ett simpelt inkast lyckades vi med.

2016. FIrande med fansen efter seger mot Syrianska.

Varför blev det Dalkurd?
– Jag kände efter förra säsongen att det måste finnas något större med min fotboll. Jag hade kunnat ta ett kontrakt i Asien och tjänat massa pengar, men jag kände att det måste finnas något mer än det. Jag var i Helsingborg för att provträna för jag tänkte att Henrik Larsson kanske kommer förstå mig och vad jag har i mitt huvud. Det är därför jag inte kommer bra överens med agenter, för jag vet vad jag vill och de förstår inte det.
– Jag har haft lite kontakt med sportchefen genom åren och nu ska jag vara helt ärlig här. Jag hade två konkreta bud från allsvenskan och ett par förslag från Asien. Men jag har aldrig tagit beslut utifrån pengar. Tack var det har jag vunnit guld i Danmark, två cupguld, spelat Champions League, vunnit guld i Sverige. Det här kommer låta flummigt och jag har inte berättat det här för någon men…. Jag var på gymmet i november, det var helt obemannat och jag sprang på löpbandet helt själv. Ingen TV var på, inga människor där. Sen helt plötsligt sätts TV:n framför mitt löpband på och jag tänkte ”vad fan är det här?”. På TV:n är ett reportage med Dalkurds sportchef, då tänkte jag att jag inte kan få ett tydligare tecken. Jag ryser när jag berättar den här historien, det känns så rätt att vara här.

Har du någon agent i dag?
– Njaae… alltså… hehe, jag har någon jag bollar med. Jag har aldrig låtit de skörda saker i mitt huvud. Eller odla! Odla menar jag! Inte skörda heller för den delen i och för sig.

Hur är det att spela för Dalkurd?
– För mig är det speciellt, väldigt speciellt. Om jag hade fått önska en sak kring min karriär så är det att Dalkurd hade varit högre upp i serierna när jag var 18-19 år, så att jag hade kunnat spela här hela min karriär. Det är en enorm glädje, varje match känns verkligen som en landskamp och det är det finaste som finns.
– Jag var inte här från grunden, vilket jag önskat. Klubben startade bland annat för att det var många ungdomar i Borlänge som hade mycket trubbel och den ville vara en plats för alla. Sen att vi avancerat såhär fort genom seriesystemet, det talar för sig själv, det är modigt att drömma stort och det är fint att det gett resultat. Den själen, att klubben ska vara för alla, lever kvar och den här föreningen känns väldigt familjär.

När du i juni sänkte Örgryte med ett galet mål så sa du att du ”spelar för mina bröder och systrar som står på läktaren”. Berätta.
– Vi är alla den här föreningen. Det är mycket speciellt för mig att få representera Dalkurd och alla de här människorna ger mig massor av extra energi och kraft. Jag har en ny position på planen mot tidigare som kräver massor av prestigelöst jobb. Det är bara här jag kan spela i den rollen, det har jag sagt till många runtomkring. Kollar man tillbaka i min karriär så har jag alltid varit en offensiv spelare, men jag släpper hela mitt spelsätt och min prestige för fansens skull. Allt här handlar om Dalkurd.

2011. Rawez i Nordsjälland med nuvarande Malmö FF-mittfältaren Enoch Kofi Adu.

Hur känns det flytta?
– Det känns inte som att jag är den rätta mannen att prata, för andra har bättre koll. Men det som är bäst för klubben måste göras. Vi har blivit lite orättvist behandlade av Borlänge kommun, vi har inget kansli, inget vattensystem i planen och ja, massa saker. Jag hoppas att vi hittar det som är det bästa för klubben.

Uppsala?
– Jag vet inte, det har inte med mig att göra. Det är fin stad och säkert många kurder som bor både där och i Stockholm. Men som sagt, det är inte på mitt bord.

Om det hade varit det hade du sagt Malmö va?
– Hehe, ja, lätt.

Förra året vann du SM-guld med IFK Norrköping.
– Det var väldigt speciellt för mig. Det var snack om att jag skulle lämna innan säsongen men det kom aldrig till skott. Att få vara med om utvecklingen den säsongen var ganska cool både för staden, klubben och mig. Det var nog menat att jag skulle vara kvar.

Och du var på planen när guldet bärgades i din hemstad. Hur var det att göra det just i Malmö?
– Att det avgjordes i sista var skithäftigt. Det var lite vemodigt för jag gillar ju Malmö, men det är inte ofta man får vad man förtjänar i fotboll, men just det året förtjänade vi det. För dig kanske det låter flummigt men det kändes menat just för min karriär, jag utvecklades som fan som människa det året.

Du gjorde 20 inhopp, en start och totalt 370 minuter. Hur delaktig kände du dig?
– Självklart inte så delaktig som de som spelade hela tiden. Men ändå… utifrån min situation trodde jag aldrig att jag skulle få hoppa in såpass mycket. Självklart ville jag spela mer och jag tyckte jag var tillräckligt bra, men såhär i efterhand kan jag bara tacka för att jag fick de inhopp jag fick.

Hur var din situation?
– Ja du… jag kan inte säga exakt, men det skedde en del incidenter som inte var helt optimala, de (Norrköping) kom inte överens med någon klubb då jag ville lämna. Säsongen innan guldsäsongen spelades en fotboll som inte var bra för mig, men guldsäsongen ändrades det helt.

Det skar sig mellan dig och Janne Andersson eller?
– Det hände som sagt en del grejer som inte var optimala, ja. Men jag blev imponerad över hur han (Janne) hanterade allt. Jag tyckte han hanterade det jättebra. Jag tror att om du frågar Janne också, vilket kanske blir lite svårt för han har nog mycket annat att tänka på nu, så är det nog ömsesidigt. Jag tror han gillade hur jag hanterade det också. Jag tror det utvecklade mig och jag tror att det utvecklade honom.

Janne pratar ofta om hur han vill hur spelare ska vara. Passade du inte in i den mallen?
– Man kan säga såhär: jag tror jag passade in i mallen, men med de incidenterna så kanske han inte riktigt trodde att jag var den personen jag är. Men han hade aldrig haft kvar mig om jag inte lärt mig av mina fel, och han kanske också lärde sig av sina. Det krävs två för att dansa tango vet du.
– Det var respekt från båda håll och jag kan bara tacka och buga för att jag fick så många inhopp. Vissa skulle nog säga ”hur kan du säga det efter allt som hänt?”. Men min och Jannes relation blev jättebra. Jag har jättestor respekt för honom som människa och jag utvecklades mycket under den perioden. Hade jag träffat honom nu bara hade jag skakat hans hand och skrattat åt våra minnen.

Varför funkade det inte för dig som spelare i Norrköping?
– Jag var inne i en speciell period där, första säsongen var jag skadad i princip hela säsongen och den andra säsongen, när jag spelade mycket, var det inte direkt min fotboll. Det var mycket slit och jobb, hårt arbete, jag kom inte in rätt. Jag kanske inte var riktigt i harmoni som spelare heller, sista året där var jag gjord för den fotbollen och det var kanske därför jag fick så många inhopp. Men det var menat att jag skulle vara där och ha det lite tufft.

Vad lärde du dig från de ”incidenterna”?
– Ibland kan det vara bra att vara riktigt ambitiös, men istället för att peka på sig själv så pekar man på någon annan. Och pekar man med ett finger på någon annan så pekar man med fyra på sig själv. Men det har jag lärt mig. Jag tror jag kommer ha en inspirerande historia att berätta efter min fotbollskarriär.

Där dribblade du bort mig lite. Janne tränar landslaget nu: såg du det komma?
– Nae, jag tror inte han själv såg det komma heller. Det är jävligt grymt för honom och den generationsväxlingen landslaget är inte i nu tror jag han kommer hantera otroligt bra, det är en av hans styrkor. Jag kommer följa det på nära håll.

2015. Tummen upp från bussen efter att ha bärgat SM-guldet med IFK Norrköping i hemstaden Malmö.

Fick du medalj förresten?
– Ja ja, vafan! Det är klart!

Jag tänkte att man måste ha spelat ett viss antal minuter och yaddi-yadda.
– Jag tror det är nånting… äsch, det är någonting med tio i alla fall. Tio matcher man deltar i, eller nåt sång.

SM-guld alltså, det måste ju ändå varit najs?
– Det var en skitfet upplevelse som jag alltid kommer bära med mig. Men, att ta upp Dalkurd kommer slå allting. Det kommer slå guldet i Danmark, cupgulden, SM-guldet, allt.

Champions League-spel också?
– 100 procent. Inget snack om saken. Det är som att fråga ”vill du vinna ligan eller vinna VM med ditt land?”. Det är solklart.

2005. Målfirande efter nätkänning mot Landskrona i svenska cupen.

MFF då. Vad säger du om deras senaste år?
– Jag har följt dem noga och jag var inte så förvånad. Det är den mentaliteten man har lite i Malmö. Det är självklart att de ska vinna guld och vara med i Champions League. Antingen tar den mentaliteten en till målet eller så blir det att den mentaliteten blir tung att bära, men nu hade de rätt spelare med rätt huvuden och då blir det såhär.

Vad känner du för MFF?
– Efter Dalkurd så är det klart att Malmö FF är närmast mitt hjärta. Jag känner några både spelare och en del ledare i klubben. Det är grymt det de håller på med.

Är Malmö hemma för dig?
– Ja, min familj och alla mina vänner bor där. Så som stad är det ju det.

Har du någonsin varit på väg tillbaka till MFF?
– Jag tror det var nåt snack om det i Nordsjälland, när det gick ganska bra där. Men det var nog bara ett litet intresse och aldrig riktigt nära.

”Peking” vs MFF i toppstriden. Vilka håller du på?
– Jag skulle säga Malmö FF, så enkelt är det. Om Ralle (Rasmus Bengtsson) lovar att ta bort sin fula frisyr.

Den är ingen personlig favorit här heller.
– Hehe, om du skriver mitt citat nu så får du skriva ditt eget också.

2005. Efes Pilsen Cup i Turkiet. MFF:s lärlingar Daniel Sliper, Rawez Lawan, Behrang Safari, Marcus Pode och Tobias Nilsson kör lite chins på en strand.

2005. Banderoll på Malmö Stadion.

Vad tror du, kan ni gå upp till allsvenskan i år?
– Ja, det tror jag faktiskt. Det är tre matcher på raken nu som vi inte vunnit och det kommer vi utvecklas av. Jag tittar mycket på boxning och man brukar säga där att det är slagen man inte ser som gör mest ont. Ingen ser oss komma nu och jag tror att vi kan ta 18 poäng, det tvekar jag inte en sekund på. Men om vi inte grejar det så vet jag att vi kommer vara i allsvenskan snart, kanske nästa år.

Champions League då?
– Det är vi långt ifrån just nu. Man måste vara ödmjuk och veta hur hårt arbete det krävs för att komma dit. Ibland tror jag att det kan användas lite emot oss, för alla lag vi möter höjer sig tio procent, de vill täppa till truten på oss. Men vi ska hålla oss till våra drömmar och bevisa för världen att vi kan uppnå dem.

Vad säger du om din egen säsong so far?
– Ganska speciell. En ny position och visst har jag gjort bra ifrån mig men jag är inte nöjd förrän vi är uppe i allsvenskan. Tittar man på tabellen så är jag fjärde bäst på min position. Varken mer eller mindre.

Det känns som att din karriär, vid 28 års ålder, är på G uppåt igen?
– Jag är inte religös, men tror jag tror på någon högre makt och ber ofta, och jag vet att det finns mer för mig än det här. När Lebron James gick tillbaka till Cleveland så vann han inte guld första året, men nu tog han ringen i år. Min resa är inte klar förrän Dalkurd är i allsvenskan.

Ditt kontrakt går ut efter säsongen.
– Efter allt det jag sagt nu, att då börja prata om mitt eget kontrakt vore egoistiskt. Det är en historisk stund vi är i nu. Vi har sex matcher kvar men jag kan säga såhär: hela min karriär har jag älskat Dalkurd från avstånd, nu älskar jag Dalkurd på nära håll och det kommer jag fortsätta med. Att jag önskat att Dalkurd varit högre upp i serierna när jag var 18 år så att jag hade kunnat spela där hela min karriär, ja, där har du väl svaret på det.

Inte jättesvårtolkat.
– Exakt.

Så allsvenska klubbar gör sig inte besvär om ni inte går upp i år?
– Nej, ska jag stanna i Sverige så, absolut inte. Jag tror jag och Dalkurd går hand i hand ett tag till om jag ska vara ärlig.

Senaste åren har du haft en tuff säsong i Norrköping, sen varit bänkad och fått nöja dig med inhopp samtidigt som du vann SM-guld och nu har du varit en av superettans bästa. Konstig fråga kanske men: hur bra är du?
– Jag är en bra spelare, det har jag aldrig tvivlat på. Däremot har jag tvivlat på om det ska komma ut och folk ska se det. Jag har en helt ny position nu, just på grund av min kärlek till den här klubben. Jag har inte ens haft tid att lära mig den och jag kommer bara bli bättre och bättre. Nästa år ska jag visa hur det det här är, någonstans tror jag att folk då kommer se hur bra jag är.