Qviding enda Göteborgslag

Lillebror har inga komplex

Häcken och Örgryte gick upp ifjol och med fyra lag i högsta serien hamnar lilla Qviding i skymundan, trots att man försvarar Göteborgs färger i superettan.
– Vi får helt enkelt bli ambassadörerna i superettan, så är det ju, säger tränaren Lars Borgström till Fotbollsverige.se.

Alla tränare är upptagna med journalister, som i sin tur köar för att få prata med de eftertraktade coacherna. Men vid Qvidings bord är det tomt och Lars Borgström står nästan och vädjar efter folk att stanna till för en pratstund. Att fokus istället är på de allsvenska lagen i landets näst största stad är inget konstigt, även om Borgström gärna hade fått lite mer utrymme i medierna.
– Du ser, det är inga köer här precis, skrattar han.
– Det kommer, att skapa en elitförening och att skapa en elitkultur, det tar många år innan man gör det. Vi har ju en fast förankring i vår stadsdel, men vi har inget klubbhus exempelvis så vi har ingen naturlig del att vara på. Att ändå klara att bedriva en verksamhet med 1100 aktiva, det är väldigt strongt.

Känner ingen bitterhet
Det var inte många, kanske bara de 1100 inom föreningen, som trodde att Qviding skulle klara sig kvar i serien ifjol. Men man gjorde det med råge och fick även äran att rekrytera spelare till allsvenskan där Josef Karlsson har startat båda Häckens matcher och talangen Tobias Sana har gått till störste storebror IFK Göteborg. Men det finns ingen bitterhet över att alltid behöva tappa sin bästa spelare till ”de större”.
– Det är våran roll, vi ser inte det som något konstigt alls utan det gäller mer att ta nytta av att vi blir ett varumärke av att kunna få spelare att vandra igenom oss för att ta klivet ut och förhoppningsvis ger ju det en ekonomisk fördel också så man får inte bara se det negativt.

Han nämner just Josef Karlsson som exempel, han som gjorde åtta mål från en innermittfältsposition under fjolåret.
– Han har tagit en ordinarie plats i Häcken och på det sättet så tror jag våra spelare höjer sig och känner att vi är inte så långt efter honom. Det blir ett mentalt nästa steg för spelarna.

Märks det här av också när ni rekryterar nya spelare?
– Vi har väldigt mycket folk som ringer till oss som vill komma faktiskt så att vi har haft nöjet att få välja spelarna där. Vi har varit jättetacksamma för det för dom har liksom sett att här finns det en möjlighet nu att kliva. Det känns som att vi har mötts med en annan respekt nu än tidigare.

Ny tränarkollega i år
Till i år har Lars Borgström fått en ny tränarkollega i spanjoren Francisco Verona, en tränare som ska försöka lyckas med det omöjliga – att efterträda Zoran Lukic.
– Tanken var att hitta en likvärdig person, sen kan man inte vara lik Zoran – han är en person i sig själv – men jag tror ändå att tankesättet var att hitta mer den personliga coachningen. Verona har ändå spelat i La Liga i sju år så han ser ju detaljer som gynnar spelarna väldigt mycket. Vi får en väldigt naturlig uppdelning i vårt sätt att jobba. Det känns jättespännande.

Vad står du för då?
– Jag blir väl den som står för det mer svenska med lite ordning och reda, lite mer organisation, den taktiska delen, lägger mer vikt på motståndarna. Sen är det så att vi gör allting tillsammans, vi ser det inte som att det är en prestigekamp om vem som gör vad.

Är det någon av er som har det sista ordet?
– Nej, inget, utan det är helt gemensamt. Egentligen hade jag och Zoran det också men utåt sett så har han ett varumärke så det är annorlunda, men vi hade aldrig någon konflikt någon gång och Jeglertz (Andrée) fick ju frågan nu och exakt likadant upplever jag det också. Vi är två tränare som vill göra ett bra jobb för Qviding och det är det som gäller och skulle det vara något så får den ena jämka lite grann då.

Text: Daniel Olausson