Segerströms agent bryter i hop: ”Så oerhört ledsen”

Pontus Segerströms död får nu stora kondoleanser. Hur han nu avlidit i cancer möts av bestörtning – inte minst från hans agent Per Jonsson som är bedrövad över beskedet.
– Jag träffade honom första gången när han var i sju/åtta-årsåldern. Jag har känt honom hela livet. Jag är så ledsen, säger Jonsson i tårar till FotbollDirekt.se.

Minnesbilderna är fina men blir lika mycket obönhörligt smärtsamma. Pontus Segerströms agent ser inte bara en vuxenrelation med stjärnan framför sig.
När Pontus nu i natt gick bort i sviterna av en hjärntumör och det blixtsnabba förlopp som följt sedan beskedet under sensommaren så ser hans agent Per Jonsson lika mycket en liten pojke när tidiga minnesbilder så där direkt hinner i fatt.

Jonsson fick beskedet tidigt i morse och har svårt att ta in det som har hänt:
– Jag vurmar för Pontus hur mycket som helst. När jag fick beskedet tidigt i morse. Jag vet inte…sådant här går ju inte att hantera, säger Per Jonsson och börjar gråta.

– Jag har alltså en historia med Pontus sedan pojklagsåldern (Jonsson tränade Segerström från det att han var elva år till att han var 17). Jag har ju känt honom i hela livet och till och med varit tränare för honom. Jag vet inte vad jag ska säga…? Jag är hemma; det går inte att jobba en sådan här dag.

Per Jonssons bild av av Segerström är den av en genomgod människa men också den av en underskattad fotbollspelare:

– När han spelade i Stabaek så var han inte långt i från a-landslaget. I sina bästa stunder var han en man för a-landslaget. Absolut. Klart som fan att han var så bra. Det är synd att korsbandsskadan kom emellan.

– Nej, gemene man förstår inte hur bra han var. Ah, det här är så tufft, så tufft. Det är så många som är ledsna. Och hans familj. Hans fru, och hans två små barn…han hade just köpt hus och…ja, han hade så mycket att vara glad över och det var han verkligen.

– Det är lätt att säga men han kommer för alltid att finnas i mitt hjärta.
– Hur han var som person? Godhjärtad. Han gick ju hem hos alla och det är inte lätt i dagens värld. Han gastade och förhävde sig aldrig. Hans naturliga auktoritet talade för sig själv.

– Tänk att ha känt någon i 25 år som jag har känt Pontus…det finns så många minnen som nu hinner i fatt en. Det är lätt att bara bryta i hop, säger Segerströms agent och utvecklar:

– Han tillhör det kanske mest framgångsrika pojklag BP någonsin har haft från 1981, säger Jonsson och syftar till namn som Babis Stefanidis, Pablo Pinones Arce, Niklas Kronwall (numera framgångsrik ishockeyspelare) och Benjamin Kibebe, för att nämna några.

– Jag fick även uppleva att vinna St Erikscupen med honom sex år i rad och Gothia cup två av fyra år, där vi var i final alla gånger vi var med.

Minnesbilderna spretar åt alla håll under ett samtal som pendlar mellan det lågmälda och intensiva.
Ilskan över hur någonting bara kan ta slut så hastigt som det gjort redan i 30-årsåldern för den allsvenske profilen.
– Senast jag pratade med honom var i september. Fan det är tungt att bara se hans namn i mobilen, säger han när ännu en minnesflash uppenbarar sig: Som när vi var på ett läger i Japan och han och killarna då var i 14 års-åldern…Stefan Ishizakis pappa var tolk och hur vi mötte några av Japans bästa ungdomslag och togs emot och kunde leva som kungar där nere.

Hur ska Segerströms historia som fotbollsspelare då på elitnivå skrivas?
– En spelare som jag har sagt som inte riktigt fått det erkännande för så bra som han är…När han spelade i Stabaek och vann guld 2008 så var han en av Tippeligans största stjärnor.
– Han hade platsat i vilken allsvensk klubb som helst, speciellt när han kom hem från Stabaek och valde mellan BP och Djurgården, för att han ville bo i Stockholm.

Det där godhjärtade då. Har du något speciellt ögonblicksexempel…?

– Flera. Som hur han har hjälpt någon som Jacob Une Larsson som har haft det tufft och hur Pontus har engagerat sig och jag vet så stor tacksamhet Jacob känner för hur osjälviskt Pontus har hjälpt honom och så mycket starkare han blivit genom Pontus uppbackning.

– Men sedan som det lilla enkla. Som när han hade fått kontraktet med Brommapojkarna när han kom hem. Så nöjd han var över det avtalet. De allra flesta visar kanske inte sin tacksamhet. Är något bra så är det liksom bara som det ska vara.
– Men så plötsligt en dag efter det att han hade skrivit på så ringde han och frågade om jag var hemma och kort senare stod han och hans fru där med en tårta och ville tacka…

Per Jonsson skakar på huvudet med tårar i ögonen:
– Jag vill inte att det här ska bli kletigt men jag har känt den här killen hela livet och alla mina tankar går till Pontus familj. Ah, det är skönt att få prata. Det är så mycket man känner.

När fick du klart för dig att det här vara så här illa, även om beskedet från början förstås var väldigt allvarligt…?

– Jag pratade ju med Ola Danhard i förra veckan och förstod då av vad jag fick höra att det var riktigt illa.

– Det är fantastiskt att ha fått vara med honom på den här resan. Nej, vilken kille och förebild. Jag och Anders Carlsson som har jobbat med honom i så många år…nej, det är så mycket sorg. Alla tankar till hans familj, hans små barn, upprepar Jonsson.

– Jag vill medverka till, och hoppas, BP, kommer att instifta hans namn i priser och föra hans namn vidare mot dagens unga i klubben. Pontus måste bli i hågkommen för sin person, hur han i så många år spelat i BP och så engagerade hans familj alltid varit i klubben.