”Jag är 34 år och många tror nog att jag är äldre”

Starten på Mattias Bjärsmyrs tredje sejour i IFK Göteborg blev ömsom vin ömsom vatten.
Målskytt – samtidigt inblandad i Mjällbys ledningsmål.
Och bara 2-2 på Gamla Ullevi – samtidigt som en poäng räddades i matchens sista anfall.
FD tog ett snack med 34-åringen inför svenska cupen-kvarten mot Hammarby på Tele2 arena. Hur nära är han sitt max, hur ser han på Blåvitts unga satsning och vad drev honom att komma tillbaka?
– Visst, jag är 34 år och många tror nog att jag är äldre, men det är en av delarna som motiverar mig mest, säger han till FotbollDirekt.se. 

Knappt redo kastades Mattias Bjärsmyr rakt in i hetluften mot Mjällby när mittbackskrisen var ett faktum. Mycket löste 34-åringen på rutin, men fullt redo – det var han inte. 

– Det är svårt att säga procentuellt hur redo jag var. Men jag har inte tränat ordentligt inför det här. Jag har ju varit på Kamratgården men jag har haft problem med ett knä som gjorde att jag inte tränade på tre-fyra veckor nästan. Så fysiskt var det ganska svårt att vara helt redo. Samtidigt är det inte någon bortförklaring vare sig åt det ena eller det andra hållet. Tillsammans med tränarteamet bestämde vi att det skulle gå och sen kan vissa säga; “titta på första målet – han var inte redo”. Men det är sånt man får ta, säger Blåvitts SM-guldvinnare från 2007 till FotbollDirekt.se och fortsätter:

– Skönt var det i alla fall att vara tillbaka innanför linjerna. Det tog ett tag att hitta tajmingen, det var ju längesen man spelade match, men det blev bättre och bättre.

Var det extra svårt att spela med tanke på att du dels hade dig själv att tänka på men också skulle hjälpa unge Jesper Tolinsson (född 2003) som gjorde sin första allsvenska match från start?

– Jag har ju själv varit den där unga av de två mittbackarna och tycker bara att det är kul. Jag vet ju vad den äldre med erfarenhet kan betyda så jag försökte hjälpa honom så gott det gick och han gör en bra match. Man tänker inte på att det är en 17-åring man spelar bredvid. Men jag ser det som en rolig uppgift att hjälpa honom att få en bra start i karriären och i allsvenskan. 

Hur ser du på er start med fyra poäng av nio möjliga?

– Poängmässigt vill alla ha mer. Vi vill ha nio av nio, så det finns en viss besvikelse hos alla i laget. Sen har vi tittat mycket på hur vi har spelet och känt att vi i alla fall i de två sista matcherna hade ett spelmässigt övertag. Där har vi kanske varit överlägsna, men inte skapat så mycket målchanser som vi vill. Tittar man på video från matchen så kändes det som vi skapade mindre än vi faktiskt gjorde. Nu fick vi in en boll på slutet mot Mjällby (2-2) så man kanske inte kan klaga ändå. 

– Sen är det väldigt tidigt på säsongen. Vi har bara spelat tre matcher så att gå och gräma sig fungerar inte. Man måste se framåt och det är nya matcher var tredje-fjärde dag. Det är bara att försöka ta med sig det positiva och lära oss av det som inte var tillräckligt bra. 

Hammarby på bortaplan, ett annat lag som hackat lite, men där ni nog ändå är underdogs med tanke på era skadeproblem som varit också?

– Generellt är det en tuff bortamatch. Även på min tid här när Hammarby låg dåligt i tabellen så var det en tuff bortamatch. Nu är Bajen ett av topplagen i allsvenskan och med alla offensiva spelare man har så har de kunnat rulla en del på spelarna också. Det är jättetufft men vi känner att vi har en bra chans att gå vidare till semin. 

I en intervju med FD säger Håkan Mild att cupen är viktig för er för att bygga upp vinnarkulturen igen, att en titel hade betytt mycket på så sätt. Hur ser du på det?

– Vi är en elitsatsande föreningen som prioriterar alla matcher och svenska cupen är inget undantag. Precis som Håkan säger så är vi tre matcher från att vinna en titel och det kan bli Europaspel också om vi når så långt. Det är mycket i potten och dumt att prioritera bort det. Det kan jag inte se hända, det har aldrig hänt i IFK:s historia tror jag. 

Bjärsmyr kom till IFK Göteborg redan 2005 och detta är hans tredje sejour i klubben. Senast spelade han i turkiska Genclerbirigli. I skrivande stund har Bjärsmyr gjort hela 373 matcher för Blåvitt. Den senaste blev dock inte vad han hade hoppats på vare sig resultatmässigt som med stämningen. 

– Ja, det var väldigt konstigt att se Gamla Ullevi utan publik. Nu har jag ju vetat om det som alla andra, men man saknar ju de blåvita supportrarna på läktarna. Det är något extra och det var kanske inte det man hade hoppats på den dagen man kom hem, att det skulle vara tomt. Samtidigt är det verkligheten vi lever i.

Är det rimligt att du ska spela varje match nu framöver med tanke på att du kommer från en skadeperiod och ingen direkt försäsong?

– Alltså, jag vill spela så många matcher som möjligt. Det handlar om vad kroppen klarar av så vi får se. Hammarby borta är alltid en rolig match, särskilt när det är fullt på läktarna och betydelsefullt i tabellen. Klart man vill spela en sån match. 

Triggas du av att IFK har en satsning på så unga spelare?

– Jag tycker det är jättekul och det är en av grejerna jag tänkte mycket på när jag bestämde att jag ville hem till IFK igen. Att jag skulle vara med och hjälpa de yngre killarna. Det var kanske inte det man tänkte på själv när man var 28-30 och mitt uppe i sina egna karriärsval. Nu känner jag att jag har mycket att ge och de ger mig också energi tillbaka. Det är jävligt kul att så många unga tar för sig både i träning och i matcherna som de får chansen att spela. 

– En sån som Jesper som jag spelade med nu är bara 17 år gammal. Det hade varit kul att hjälpa honom på traven med saker han behöver för att ta nästa kliv. 

Kan Blåvitt vara ett topplag efter den här starten och med den här truppen?

– Jag är ju ny här och har ärligt talat inte sett så mycket av de andra lagen varken i år eller förra året. Så det är en svår fråga för mig. För att vara i toppen krävs det att vinna matcher och ta tre poäng även när spelet kanske inte funkar helt och hållet. Vi går in för att vinna varje match, något annat finns i alla fall inte.

Blir du motiverad av hur dagens Blåvitt spelar fotboll också. Det var ju betydligt rakare spel förr om åren kontra den fotbollen som spelas nu under Poya? Är det en kulturkrock för dig?

– Nej, verkligen ingen kulturkrock så. Generellt känns det som att utvecklingen i allsvenskan verkligen är åt det här hållet. Det har ändrats sen jag var här sist. Inte bara i IFK. Det är lite mer taktiskt nu än tidigare och jag försöker vara ödmjuk inför det, det finns massor av saker jag har att lära i det här sättet att spela. 

– Visst, jag är 34 år och många tror nog att jag är äldre, men det är en av delarna som motiverar mig mest. Sen är det att hjälpa de unga spelarna som jag pratade om innan. Och så vill jag ju självklart utveckla mig själv och vinna matcher. Jag om någon älskar när Blåvitt vinner matcher. Där har du någonstans grundstenarna av det jag motiveras av.