TRE PUNKTER: “Häcken tog till vara på livlinan – MFF tappade den”

MALMÖ. Malmö FF eller BK Häcken hade en livlina att använda sig av i finalen av svenska cupen.
Då ringde Jens Gustafsson två vänner – Etrit Berisha och Silas Andersen.
Här är FotbollDirekts tre punkter från cupfinalen i Skåne.

En livlina för säsongen – som Häcken tog till vara på  

Både Malmö FF och BK Häckens inledning på den allsvenska säsongen har mötts av viss kritik från supportrar och media. 

För MFF:s del har det, utifrån de höga förväntningarna, handlat om att man inte lyckats ta tillräckligt med poäng på de tolv första matcherna och just nu befinner sig på en femteplats med åtta poäng upp till serieledarna från Listerlandet.

I Jens Gustafssons Häcken har de flesta rubriker handlat om den absurda skadesituation man befinner sig i. Inför dagens cupfinal meddelade “Getingarna” att man hade hela tio (!) spelare borta på grund av skada. 

Således var dagens match en livlina för båda lagen. För MFF:s del hade en seger inneburit ett eventuellt startskott på en omstart och för Häcken en plats i Europa League. 

Med detta sagt, och matchen avgjord, får vi gratulera Häcken till guldet och en plats i Europa League. Malmös livlina, den är som bortblåst. 

Jadu, Henrik Rydström 

Henrik Rydströms framtid i Malmö FF har varit något omdiskuterad den senaste tiden, och 49-åringen har även vittnat om att han vet hur utsatt hans tjänst är.

– Som tränare kan du bara skjuta upp det, om man inte lämnar själv. Det kan bero på resultat eller att man tröttnar på varandra, sade han till Expressen för en tid sedan. 

Efter att de regerande svenska mästarna förlorade borta mot IFK Göteborg i söndags kändes det som att mycket stod på spel inför dagens cupfinal. 

I och med förlusten på straffsparkar väntar en oviss framtid för tränare Henrik Rydström. Detta åtminstone att döma av stämningen efter matchen bland Malmö-supportrarna.   

Rasslade i nätet – men inte på planen 

Att vara på plats för att bevaka sin första cupfinal är en stor sak för en simpel journalist. När jag, i all hast och något senare än jag ville vara, beträdde Eleda stadions pressläktare för första gången, möttes jag av skönsång från båda klackarna och… Ett skyddsnät. Det ville inte supportrarna i hemmaklacken känna igen och drog upp det, vilket ledde till uppskjuten matchstart. När man gjorde det för andra gången i matchens första minut valde domare Glenn Nyberg att beordra spelarna av planen och medverka i ett matchmöte. En klart speciell inledning på cupfinalen som jag inte var beredd på. 

Någonting som var speciellt var även matchen som utspelade sig på gräsplanen mitt i Malmö. Det var i stort en svängig tillställning där Malmö var det bästa laget över 90 minuter. I den andra halvleken var man under en period fullständigt överlägsna men lyckades inte få hål på en storspelande Etrit Berisha tillsammans med bland annat Silas Andersen som var alldeles lysande. Detta bortsett från hans agerande i samband med att han träffades av ett inkastat föremål, även om jag kan förstå reaktionen.

Några mål blev det alltså inte under de ordinarie 90 minuterna eller över förlängningen. Däremot gjorde både Etrit Berisha och Silas Andersen mål på straff. Det tycker jag var talande för den här matchen.