NORDQVIST: ”Sämsta MFF på 16 år – alla tänker nog samma sak”

Ett helvetesår är äntligen över.
Ja det är nog så alla i och runt Malmö FF känner nu när laget går på sin första semestervecka sedan i juni månad.
Nu blir det en nystart med spanska influenser och vi kan nu lämna bakom oss den sämsta MFF-upplagan sedan 2009.
Ja, så deppigt är det faktiskt.

Jag jobbade tätt nära Malmö FF på plats under hela 2022 när laget hade en turbulent säsong.

Jon Dahl Tomassons ersättare Milos Milojevic blev bara ett halvår på posten innan han sparkades. Andreas Georgson som hade klivit in som sportchef tog tillfälligt över i en märklig interrimroll som varade i ett par månader. Det var Georgson som förde MFF till gruppspel i Europa League efter en imponerande bortamatch i turkiska Sivas, en match jag aldrig glömmer då uppkopplingen långt in på asiatiska sidan var hädiskt vilket gjorde jag fick springa mellan pressläktaren och pressrummet nonstop för uppdateringar i min liverapportering från annars mäktiga och högljudda Yeni Sivas 4 Eylül Stadyumu.

Hursomhelst, Georgson byttes sedermera av mot forne guldtränaren och succémakaren Åge Hareide som ledde sista månaderna i mål innan den rätt sorgliga 2022-säsongen var över med en allsvensk sjundeplats och förlorarturné i Europagruppspelet (sex av sex torsk mot Union Saint-Gilloise, Union Berlin och Braga).

Men det blev ändå en cuptitel.

Det är också den cuptiteln, straffseger i finalen borta mot Hammarby, som gör att MFF anno 2025 är en ännu sorgligare figur än den 2022.

Det har varit jobbigt att se klubben spela Europa den här hösten. Visst, matchen i torsdags mot Porto var inget att skämmas över, tvärtom då 0-2 i baken får ses som en hedersam förlust där framförallt Robin Olsen visade att han fortsatt håller landslagsklass.

Men i övrigt, puh, det har likt 2022 varit en förlorarturné i Europaspelet med blott en poäng hemma mot Dinamo Zagreb.
Ludogorets hemma som slutade 1-2 var inte kul att se, 0-3 mot Viktoria Plzeň på tjeckisk mark ännu mer smärtsamt.

Med cupfinaltorsken på straffar hemma på Eleda mot BK Häcken i maj månad (hej repris från 2016) och den allsvenska sjätteplatsen med Anes Mravac som interrim efter sparkandet av tvåfaldiga guldtränaren Henrik Rydström i slutet av september går det att konstatera att det här är den sämsta MFF-säsong allt som allt sedan jag kom in i sportjournalistikbranschen för tio år sedan.

2015: Champions League-gruppspel med seger hemma mot Sjachtar Donestk (Åge Hareide)
2016: SM-guld (Allan Kuhn)
2017: SM-guld (Magnus Pehrsson)
2018: Avancemang till Europa Leagues sextondelsfinal efter en andraplats i gruppen på ett stjärnspäckat Besiktas bekostnad (Uwe Rösler)
2019: På nytt succé i Europa med gruppseger i Europa League (Uwe Rösler)
2020: SM-guld (Jon Dahl Tomasson)
2021: SM-guld och gruppspel i Champions League (Jon Dahl Tomasson)
2022: Cupguld (Milos Milojevic)
2023: SM-guld (Henrik Rydström)
2024: SM-guld och fem poäng i Europa Leagues gruppspel)

Ja ni ser själva. På samma sätt innan min tid i branschen blev det dubbla SM-guld 2013-2014 där det dessutom blev ett roligt Champions League-gruppspel där Olympiakos besegrades på skånsk mark. Sämsta säsongen sedan i år hittar vi 2009 där ett MFF slutade på sjunde plats i allsvenskan och inte heller spelade i Europa efter sjätteplatsen året innan. 2009. Ja det är snart 20 år sedan som vi får hitta en sämre säsong än årets dito, på den tiden Roland Nilsson rattade laget efter att ha tagit över från Sören Åkeby. Ni hör själva hur länge sedan detta var!

Men, med semester och nystart under Miguel Ángel Ramírez efter nyår blir det något helt nytt nu och alla i MFF känner nog samma sak… äntligen, äntligen kan 2025 kastas i papperskorgen. Det blir så klart superspännande att se vad Gran Canaria-sonen Ramírez som har ett lika spännande cv med en tränarkarriär i Brasilien, Ecuador, Qatar och USA på meritlistan nu kan uträtta i himmelsblått.

Jag tycker också sportchef Daniel Andersson behöver agera rejält i vinter. En ny högerback måste in, här hade jag helst velat se en andra comeback från Felix Beijmo – men det ser jag inte som så sannolikt. Beijmo gör succé i Århus och ska han flytta på sig är det nog söderut.

En riktigt bra nia finns redan tillbaka nu i Erik Botheim som fick 2025 spolierad på grund av skada, men bakom honom hade MFF mått bra av ytterligare någon av samma kaliber. Centralt på mitten skulle laget också behöva ett nytt vasst namn. Kanske att Ramírez hittar det i Spanien efter sin färska tid i Segunda-storklubbarna Sporting Gijón och Real Zaragoza.

Med det sagt ser jag fram emot MFF:s 2026 rejält och det blir minst sagt intressant att följa laget hemma mot Röda Stjärnan i Europa League-återstarten 22 januari.