Slutspurtstipset: Så slutar allsvenskan 2025
Följ Fotbolldirekt på
Google news
Allsvenskan 2025 går in i slutspurten.
Åtta omgångar återstår att spela och spänningen är olidlig på många håll.
Så slutar allsvenskan enligt FotbollDirekts Fredrik de Ron.
1. Mjällby AIF
Ja, vad kan jag säga om Mjällby AIF som inte redan är sagt? Årets stora överraskning, succén som ingen såg komma, Leicester 2.0. Under säsongen har tyckare, experter och fans öst beröm och storslagna epitet över Anders Torstensson och kompani – med all rätt, så klart.
Inför den allsvenska återstarten leder Mjällby serien med åtta (!) poäng och är på väg mot ett nytt allsvenskt rekordår. Den senaste tidens formsvacka har, trots flera sämre matcher, ändå inneburit 13 poäng på fyra ligamatcher och Maif är obesegrade i 16 (!) raka matcher. Det finns inget lag i serien som ens kommer att kunna vara nära att hinna ikapp Sölvesborgarna, dels tack vare Mjällbys egen förträfflighet, men också på grund av den bristande kvalitén på resterande topplag.
Grattis till ert första SM-guld någonsin, Mjällby AIF!
2. Hammarby IF
Det började så bra för Hammarby och tränare Kim Hellberg. “Bajen” såg, på riktigt, ut att kunna ta ett steg uppåt i tabellen från i fjol, och då fanns det bara en placering som gällde: guld.
Sommarsäsongen förde dock med sig en rad otrevliga överraskningar. Det tidigare så superstabila försvaret läckte som ett såll och poängtappen som följde Europa-äventyret (och fiaskot) gjorde till sist slut på de grönvita gulddrömmarna.
Sedan dess har “Bajen” agerat på transfermarknaden och slutit leden, och nu när vi går in i höstsäsongen ser de grönvita ut att ha hittat tillbaka till den genomgående höga nivån som de visade under våren. Det kommer räcka till en andraplats vilket, trots allt, måste ses som en lyckad säsong för Hammarby. Sedan är det bara att ta nya, grönvita tag till nästa år.
3. Malmö FF
Som vanligt var det fullt fokus på ännu ett SM-guld i Malmö-led inför säsongen. Tränaren Henrik Rydström meddelade med den självklara, malmöitiska kaxigheten att de regerande mästarna inte jämför sig med andra allsvenska klubbar utan med europeiska lag, och att den största konkurrenten till förstaplatsen inte var något annat lag i serien, utan media som bevakar dem.
Att det slog tillbaka var den stora underhållningen för antagonister under våren. Guldjakten var körd innan den ens hade hunnit börja. Europa-äventyret och stormatchen mot den skandinaviska ärkerivalen FC Köpenhamn blev ett gigantiskt fiasko, och Rydströms framtid i himmelsblått hänger på en skör tråd.
MFF ser dock ut att ha vaknat till liv igen och Europa League-avancemanget för med sig välbehövlig arbetsro. Malmö kommer, mest i brist på andra toppkandidater, att hanka sig fram till en tredjeplats i allsvenskan 2025.
4. Gais
Gais var uträknade på förhand, eller hur? Den samlade presskåren var övertygad om att fjolårsnykomlingen aldrig skulle klara av att efterleva den storslagna succén från förra säsongen. De hade fel.
Efter en trög start har Gais vuxit ut till ett riktigt topplag och med den formen som atlet- och idrottssällskapet har visat upp sedan sommaren tyder allt på att det blir en förbättring på fjolårets sjätteplats.
Dessutom hör grönsvart lyckats behålla flera nyckelspelare i sommarens transferfönster. Amin Boudri, som stundtals har varit en av allsvenskans bästa spelare, och målsprutan Ibrahim Diabate blev båda kvar, och tappet av Axel Henriksson ser inte ut att bli allt för kännbart. Att Harun Ibrahim har lämnat är naturligtvis ett avbräck, men Gais är å andra sidan experter på att ersätta spelartapp. Det räcker till en fjärdeplats i tabellen, vilket är Gais bästa tabellplacering i allsvenskan sedan 1989 – 36 år (!) sedan.
5. AIK
AIK tog vid där förra säsongen slutade och ledde serien vid några enstaka tillfällen under inledningen av säsongen. Spelet lämnade däremot en hel del att önska och lyckoträffarna i början av säsongen var alltid ämnade att någon gång ta slut.
Europa-comebacken blev ett fiasko med uttåg mot, på förhand, överkomligt motstånd. En vinstlös svit på fyra matcher i allsvenskan såg “Gnaget” sjunka som en sten i tabellen, och trots två raka segrar inför landslagsuppehållet, som för övrigt var en seger mot ett av seriens sämsta lag och en i någon mån ologisk trea mot Sirius, ser kräftgången ut att fortsätta till hösten.
6. IFK Göteborg
Det var väl många blåvita supportrar som hade förberett sig för ännu en mardrömssäsong, och till en början såg IFK Göteborgs fleråriga ökenvandring ut att fortsätta. Sedan hände något.
Sedan i somras har “Blåvitt” gått som tåget och inför landslagsuppehållet har kamratklubben inte förlorat på fem raka allsvenska matcher. Stefan Billborn och kompani placerar sig på en sjätteplats, och det är också där IFK Göteborg kommer att sluta i mitten av november – den bästa tabellplaceringen sedan fjärdeplatsen 2016.
7. Djurgårdens IF
Om det finns ett ord för att beskriva Djurgårdens IF:s säsong 2025 måste det vara: skador. Stundtals har lagets naprapat Kalle Barrling varit nära bristingsgränsen med det höga antalet skadade spelare han har behövt hantera. Sommar har blivit höst och “Blåränderna” har äntligen en mer eller mindre skadefri trupp att tillgå, vilket så klart har en stor del i den förlustfria rad sju allsvenska matcher som Dif har stått för under den senaste tiden.
Sviten har skjutit blårandigt upp i tabellen och räddat dem från det största fiaskot, och formen lär fortsätta in i höstsäsongen.
8. IF Elfsborg
Elfsborg har varit knepiga i år. Boråsarna har gått från att vara ett svajigt gäng i mitten av tabellen, till att bli ett stabilt gäng i toppen av tabellen, och sedan tillbaka igen.
Det är svårt att veta exakt var Oscar Hiljemarks gulsvarta lag står, men efter tre raka förluster och fyra matcher utan seger pekar det mesta nedåt för Elfsborg. Det finns inte heller mycket som pekar på att trenden ska vända, och “Di Gule” får nöja sig med en mittenplacering i år.
9. IK Sirius
På förhand hade jag en spaning om att Sirius skulle gå en tung säsong till mötes. Jag tror till och med att jag, mer eller mindre, slog fast att Uppsala-gänget skulle åka ur serien (eller åtminstone få kvala). Visst, truppen var på pappret för stark – men så sa man om Kalmar FF 2024 också.
Till en början såg jag ut att få rätt. Den nya tränaren Andreas Engelmark hittade inte rätt med den kvalitativt starka truppen han basade över. Sirius vann faktiskt bara två av de elva inledande matcherna och såg ut att få hålla till i botten av tabellen.
Sedan hände något, och sedan slutet av sommaren har IK Sirius sett livsfarliga ut. Överkörningen av Hammarby, den första halvleken mot AIK (som förvisso genererade i smått ologiska noll poäng) – ja, Sirius har hittat något riktigt bra och är på väg mot en superhöst som tar Uppsala-laget hela vägen till en niondeplats.
10. IF Brommapojkarna
BP är, precis som Elfsborg, svåra att analysera. Målskyttet är det inget fel på, även om tappet av Adam Jakobsen är mycket, mycket tungt, medan det defensiva lämnar en hel del att önska. Inför säsongen tryckte tränarduon Fredrik Landén och Ulf Kristiansson på att nyckeln till att klara sig utan målsprutan Nikola Vasic var att ersätta några av anfallarens mål med några fler hållna nollor, och värvningen av den rutinerade Even Hovland såg ut att kunna ta BP:s defensiva nivåer till nya höjder.
Riktigt så har det dock inte blivit. Pojkarna från Bromma har i stället hankat sig fram i tabellen, lite uppåt, lite nedåt – och så lär det fortsätta under höstsäsongen.
11. IFK Norrköping
Trots en resultatmässigt tung säsong för IFK Norrköping, precis som under de senaste åren, känns det som att det finns något i “Peking”.
Ja, föreningen blöder pengar. Ja, prestationerna är inte alltid där de ska vara. Nej, tränaren Martin Falk är inte erfaren. Allt det stämmer, men Norrköping har byggt om föreningen från grunden, satsat ungt och spännande, och vågar lida sig igenom tunga perioder för att komma ut på andra sidan.
Om kamraterna vågar “tro på processen” kommer IFK Norrköping att läka på lång sikt – men i år får “Peking” nöja sig med en svajig elfteplacering.
12. BK Häcken
Ja, ni… skador, skador, skador. Det är väl så man får summera BK Häckens säsong. På förhand kändes anställningen av Jens Gustafsson som ett piggt val och profilen stämde helt in på allt vad Häcken är och inte är. Men den nya bossen har knappt haft ett helt lag att tillgå under hela säsongen, och då är det svårt att få något gjort.
Det ska sägas att hisingarnas säsong så klart är allt annat än godkänd, med tanke på var de var för bara några år sedan, och det ska bli spännande om klubbchefen Martin Ericsson och parhästen Erik Friberg har mod nog att ha is i magen och fortsätta på den inslagna vägen, eller om det blir en rockad för att förbättra resultaten till nästa säsong.
13. Östers IF
Välkomna tillbaka till allsvenskan, Östers IF! I en tid där allt fler klassiska klubbar har fastnat i superettan, eller ännu lägre divisioner, var det uppiggande att Växjös stolthet var tillbaka i finrummet igen.
Den allsvenska sejouren har däremot hängt på en skör tråd, och även om många (inklusive mig själv) hade en stor tilltro till Martin Foyston inför säsongen är jag övertygad om att valet att kicka tränaren faktiskt var ett klokt sådant. Det återstår att se om den nytillträdde sportchefen Ola Larsson kan få rätsida på projektet, men med den kortsiktiga lösningen Roberth Björknesjö vid rodret klarar sig Östers IF med nöd och näppe klar i serien.
14. Halmstads BK
HBK har levt över sina resurser i flera, flera år och att hallänningarna klarade sig kvar i fjol var verkligen på håret. “Ante” Johansson har bytt fotbollsskorna mot en plats på tränarbänken tillsammans med den unge och oprövade Johan Lindholm, och på planen har HBK, i alla fall i kommunikationen utåt, velat förändra klubbens klassiska “brunkiga” identitet till förmån för en mer bollskicklig och passningssäker tillvaro.
Det är sällan en bra idé att tricksa för mycket med en klubbs grundmurade identitet, och utfallet har, som väntat, blivit varken hackat eller malet. I år får HBK skörda det de har sått, och den allsvenska existensen kommer att prövas genom en hård kvalkamp.
15. Degerfors IF
Vilken succéstart de fick på den allsvenska återkomsten, Degerfors IF. Anfallslånet Omar Faraj såg ut att vara på Ballon d’Or-nivå och efter två omgångar ledde “Bruket” serien för första gången på 62 år, till allas stora förvåning. Sedan kom verkligheten ikapp nykomlingarna.
Degerfors sjönk som en sten genom tabellen, samtidigt som det bubblade under ytan i den sportsliga ledningen. Tränaren William Lundin, som förde Dif tillbaka till allsvenskan, fick lämna efter en rapporterad konflikt med den assisterande tränaren Sean Sabetkar, och i stället fick AIK-legendaren Henok Goitom testa på huvudtränarrollen för första gången på permanent basis.
Experimentet gav inte önskad effekt och Degerfors har inget annat val än att återvända nedåt i seriesystemet för att ladda om, lösa de interna konflikterna och ta nya tag nästa år.
16. IFK Värnamo
“Ja, vad kan säga om Mjällby AIF…” inledde jag mitt slutspurtstips med. Densamma formulering kan användas för att beskriva landslagsuppehållsjumbon. Vad kan jag egentligen säga om IFK Värnamo?
Säsongen såg ut att vara över innan den ens hade börjat, och om det dröjer 15 matcher, det är alltså HALVA serien, innan den första segern kommer har man inte mycket att göra i allsvenskan.
“Värnet” har dock börjat se bättre och bättre ut mot slutet av serien och Marcus Antonssons återkomst till klubben hade kunnat bli deras räddning. För lite och för sent tyvärr, och med det spelschemat som återstår finns det, för att citera Hasse Backe, inte en möjlighet att Värnamo klarar sig kvar.
Tack för denna gång, IFK Värnamo!
Den här artikeln handlar om:
