Okänd britt sprutar in mål i divison 1: ”Inspirerats av Edwards och Hopcutt”

Djurgårdens Curtis Edwards började i svenska division 2. Det gjorde Jamie Hopcutt, numera i GIF Sundsvall, också. I division 1 norra finns en engelsk målkung som vill gå i deras fotspår och drömmer om allsvenskan. Med 15 mål på 15 matcher toppar Ashley Coffey, 26, skytteligan och hoppas nästa år kunna pausa sitt lärarjobb för att fokusera fullt ut på fotbollen. 
– När jag kom över till Sverige så var planen att börja på lägre nivå och göra mycket mål. Nu har jag visat mitt värde, säger Coffey. 

Fast på lägre nivå i England. Flytt till Sverige och karriären får sitt genombrott.

De engelska solskenshistorierna tycks inte vara över. Efter att spelare som Curtis Edwards (Ytterhogdal, Östersund, Djurgården) och Jamie Hopcutt (Östersund, GIF Sundsvall) lyckats så kan nästa brittiska spelare vara på tur. I division 1 norra toppas skytteligan av Ashley Coffey – en engelsman med en brokig fotbollsbakgrund – som redan hade full koll på landsmännens lyckade resor när han först satte sin fot på svensk mark. 

– Curtis Edwards var faktiskt en som jag kände till i England. Jag spelade med hans bror och jag har följt hans berättelse. När han spelade i Ytterhogdal och när Östersund tog honom därifrån. Samma med Jamie Hopcutt. Jag tittade på dem två och tänkte att om de kan göra samma det så vore det häftigt om jag kunde göra samma sak. 

– Till en början blev jag lite lurad av agenter där det visade sig vara tomt snack. Så jag började mejla klubbar på egen hand och hade tur som fick ett provspel med Huddinge. Även Assyriska var intresserade men jag sajnade för Huddinge. Så det var så jag kom hit. Sen ska det sägas att jag har en svensk flickvän.

Så det var kärlek involverat också?

– Ja, men det hjälper. Jag blev uttråkad av England och kände att det vore kul att testa något nytt. Jag tittade på Edwards och Hopcutts resor och blev inspirerad. 

Coffey spelade i Bradford när han var yngre men blev släppt vid 15 års ålder. 

– Det var tufft. Jag trodde att jag skulle ta mig upp i a-laget. I stället så gick jag college och på universitet. Samtidigt som jag alltid haft fotbollen i baktanken så har jag utbildat mig till lärare och börjat jobba. Jag kände att det var viktigt med tanke på att fotbollen är en så osäker bransch. 

Majoriteten av sin karriär i England har tillbringats på lägre nivå där han senast representerade Whitby Town i Non League Premier - innan flytten gick till Sverige och Stockholm. På elva matcher i Huddinge (div2) så gjorde han i fjol tolv mål. I år har succén fortsatt fast på division 1-nivå för succénykomlingen Haninge. 15 mål på 15 matcher gör att han toppar division 1 Norras skytteliga och nu vågar Coffey drömma om en resa som Edwards och Hopcutts. 

– Sista matchen förra säsongen så gjorde jag tre mål mot Haninge. Då kom tränaren Tino (Katsoulakis) fram till mig och sa att jag måste sajna för dem nästa säsong. 

Coffey, som jobbar som lärare på en engelskspråkig skola i Täby, hoppas att han kan fortsätta på den inslagna vägen i höst och spela till sig ett kontrakt i allsvenskan. 

– Jag håller tummarna. Planen är allsvenskan nästa år och jag vet att om jag bara fokuserar så kommer jag fortsätta göra mål. När jag kom över till Sverige så var planen att börja på lägre nivå och göra mycket mål. Nu när jag visat mitt värde så hoppas jag på flytten som gör att jag kan jobba med fotboll på heltid. Jag är bra nog tycker jag. Vi får se vad som händer - just nu njuter jag av att det går bra här i Haninge där jag lärt känna många härliga människor.

Du fyller 27 år i höst. Har du aldrig kunnat leva på fotbollen innan?

– Nej, jag har alltid behövt arbeta på sidan av. Om jag kommer upp till toppnivån... ja, vilken skillnad det skulle vara. Jag älskar mitt jobb men att jobba som lärare 40 timmar i veckan samt att ha fyra träningar plus match. Jag vet att jag skulle vara ännu bättre om jag bara får chansen att fokusera på fotbollen. Det fanns en del förslag i somras men efter säsongen är jag gratis. Då blir det lättare att lösa. 

Skulle du kalla dig själv för en late bloomer?

– Ja, men jag är glad att jag gått den vägen jag gjort. Det har gjort mig till en bättre människa. Jag har fått utvecklas utanför fotbollen när jag studerat på college och universitet. Jag har ett yrke som jag trivs med och något att falla tillbaka på. Många spelare i England bara nöjer sig med vad de gör, plockar ut sin dassiga lön på lägre nivå men jag ville uppleva något annorlunda. 

Foto: Krister Alteros