Thern får vara förbannad – men domarna är lika dåliga i alla länder
Kommer VAR ta död på debatten om att domare gör misstag? Nej!
Är domarna bättre i alla andra länder? Nej!
Kommer vi alltid fråga oss hur och varför det blir fel ibland? Ja!
Hösten är här och med den kommer ständigt en debatt om domare och domslut i den allsvenska fotbollen, det slår aldrig fel. Och jag kan ha full förståelse för det i en tid då vi har möjlighet att nagelfara varenda bildruta, när som helst, var som helst, dygnet runt.
Som när Kristoffer Karlsson återigen (han har inte haft sitt mest lyckade domarår) hamnade i centrum efter att ha blåst av efter en fördel precis i det ögonblick som Sirius Yukiya Sugita avlossade ett skott som seglade upp i krysset bakom Kalmars målvakt.
Vad är poängen med att släppa en fördel om du inte väntar tills avslutet tagits, är frågan som vi måste ställa oss. Men oavsett vilka frågor som alltid flyger upp så är det alltid samma svar: människor som måste ta blixtsnabba beslut tar inte alltid rätt beslut.
Skillnaden med VAR, som nu tagit sitt grepp om ett antal ligor i Europa, är att människor som får tid på sig och som får alla tänkbara möjligheter att se situationen igen och igen också tar fel beslut.
Låt mig få återkomma till VAR-effekten igen, det finns all anledning.
För IFK Norrköpings Simon Thern var väldigt tydlig med att poängtera två saker när han var som mest förbannad över de avgörande domslut som gått emot hans lag.
Han ville ha VAR och han ville hyra in domare från andra länder.
Jag förstår Therns ilska; alla som har spelat fotboll, oavsett nivå, kan bli ursinnig på tydliga orättvisor som återupprepats genom felaktiga domslut.
Simon Thern får vara förbannad. Och ska nog vara förbannad.
Däremot är hans vision om vad som blir "bättre" mest ett önsketänkande.
Domarna är "lika dåliga" i alla andra länder. Åtminstone om vi ska gå efter hur debatten snurrar i Danmark, Norge, Holland, England, Italien, Schweiz, Turkiet och Portugal.
Det är de länder jag haft kontakt med i frågan via spelare och journalistkollegor och det låter exakt likadant där, även om det istället handlar om beslut efter VAR.
När vi i Sverige säger "det är så typiskt våra usla domare" så ska vi vet att det är samma visa i alla andra länder. Alltid. Varje år.
För det begås misstag av domare överallt. Och det kommer alltid finnas några som blir förbannade.
Visst, vi kan säkert försöka låna in de allra bästa Champions League-domarna till Varberg-IFK Norrköping om nu våra allsvenska stjärnor vill ha creme de la creme. Men lika lite som Robert Lewandowski finner anledning att spela i allsvenskan, lika få skäl har tyske superdomaren Felix Brych att åka till Varberg en regnig novemberkväll.
Vi har den liga vi har, på gott ont. De som spelar där gör det av en anledning.
Någonstans hade vi ändå accepterat att domarmisstag görs.
Sen kom VAR.
Och vi trodde att den gudomliga rättvisan var här.
Men istället för att hjälpa har teknologin utvecklats till ett enda stort kaos, om den inte bromsas någonstans på vägen kommer det sluta med ett haveri.
Jag hade hoppats att VAR skulle användas ENDAST för att utesluta stora avgörande misstag. Nu sitter vi och mäter millimeteroffsides och letar upp situationer som kan vara sex-sju-åtta aktioner innan någonting helt annat hände och som slutade med ett mål. Får vi inget slut på den utvecklingen blir dagens fotboll ett TV-spel.
Vill vi ha det så?
Jag var helt övertygad om att VAR, precis som ishockeyns videobedömningar, skulle sluta med att vi istället ifrågasatte de som satt och dömde framför en TV-skärm.
Så blev det också.
Nu sitter vi och ser matcher och vi frågar oss inte varför domaren släppte en situation, utan varför VAR-rummet gjorde det.
Vill vi ha det så?
Den senaste veckan har jag sett två skräckexempel genom TV-rutan.
En domare i Serie A som i mötet Roma-Milan först dömde en fatal straffspark för Roma, sen gjorde allt för att kompensera med en straff för Milan och blåste för en situation som inte existerade.
Att VAR-domaren inte agerade var ofattbart, kanske satt han och sov?
I Premier League uppstod en situation där domaren i Tottenham-Brighton uppmanades att springa till TV-skärmen för att syna en närkamp som föranledde Brightons mål.
Ingen människa på hela jordklotet som någonsin pysslat med fotboll på någon nivå kunde se någonting annat än att det var en rejäl kapning (som borde gett gult, dessutom), det var faktiskt omöjligt att se något annat.
Men domaren tyckte att han gjort rätt.
Oavsett vad hela världen såg framför sina ögon så ville han se något annat.
Det säger en hel del om att det alltid kommer att handla om ett en enda människa tar ett beslut, sen kan vi andra tycka vad vi vill om det.
Det säger också en del om domare. Överallt.
De här två, en som skamlöst jagar kompensation och en som medvetet blundar för det alla ser, skulle jag inte vilja ha i allsvenskan.
Nu uppges det att Piero Giacomelli och Luigi Nasca, huvud- och VAR-domaren, i Roma-Milan stängdes av i två matcher. Och många vill se ett avstängningssystem för domare även i Sverige.
Men jag är skeptisk till det. För vad är alternativet?
Tror vi det blir bättre om vi flyttar upp domare från Superettan och division 1 istället? Jag är inte så säker på det.
Istället får vi fortsätta leva med att vi för evigt kommer kämpa med att domarna gör misstag, hur jobbigt det än är, hur orättvist det än kan drabba olika lag.
Det blir ingen skillnad med VAR.
Eller med domare från andra länder.
***
Det är ingen nyhet att den svenska domarkåren är mitt uppe i en generationsväxling, sedan rutinerade ess som till exempel Jonas Eriksson och Stefan Johannesson lagt av.
Det var domare med fler internationella matcher än vad dagens allsvenska domare har ihop.
Självklart har det gett utslag.
Men det finns ljus ändå, tycker jag.
28-årige Adam Ladebäck växer allt mer fram som en blivande internationell domare.
Han har jagats av rutinerade allsvenska rävar (ja, vi hör allt numera) under matcher, men han har stått pall och känns allt tryggare, bestämd och distinkt i sitt domarskap.
***
Högsta Domstolen är ett nytt spännande, intressant och lärorikt program som nyss fått fart på Dplay.
Jonas Dahlquist och Jonas Eriksson tar sig an situationer i allsvenskan, dissekerar och förklarar. En hel del ger rätt många en annan syn på verkligheten.
Eriksson är ju en jävel på sånt här.
(Även om han såklart har fel ibland...)
En länk till Högsta Domstolen.
Elvan omgång 25:
Den här artikeln handlar om: