Senaste nytt
Matchrapporter
Min första tanke var: Stackars jävel, nu kommer mobben
FÖLJ FOTBOLLDIREKT:
![Facebook]()
![Instagram]()
![Twitter]()
ANNONS
Sekunden efter det att Marcus Berg missade den där chansen var min första tanke stackars jävel, nu kommer mobben.
Tyvärr, är det ju i den värld vi lever i; du vet att de små, små människorna finns och du vet att de kommer göra sig hörda.
Och i grunden handlar det om att fotbollen har närt en acceptans för idiotin, för det som skrivs på Marcus Bergs Instagramkonto är ju detsamma som vuxna människor fått skrika på valfri fotbollsarena sen länge.
Ingen kan vara förvånad längre, inte efter alla dessa år med sociala medier, inte efter Jimmy Durmaz 2018.
Det går möjligen att förvånas över den sorgliga kategorin av mänskligheten.
Men inte över hur nutidens toalettklotter ter sig och hur snabbt det sprider sig som en varböld (till skillnad från att du på 80-talet alltså behövde vara på just den toaletten där någon skrivit EKWALL ÄR BÖG och sånt som man skrev som skällsord då).
Det är det här som är avarten av sociala medier, möjligen också av samhället i stort.
Där har fotbollen själv ett stort ansvar att ta, för i arenamyllan så är allt det som skrivits till Marcus Berg exakt sådant som vi hör varje gång vi är på en allsvensk match.
Då brukar det heta att det är "passion".
Under min TV4-tid var det vardagsmat att bli kallad saker så snart jag gick på innerplan längs en läktare för att göra mitt jobb.
"Hora", "fitta", "horunge" var de vanligaste orden. Hot om att få på käften, våldtagen eller dödas kom ständigt.
Det var ju inte direkt så att någon enda på läktaren tyckte det var särskilt olämpligt.
Och det är ju såklart sådant som spelare, i ännu större utsträckning, får höra.
För några veckor sen satt en vuxen man på Djurgården-Malmö FF och kallade domaren "jävla svartskalle".
Eftersom det var så få på läktarplats (eller restaurangbesök, om du så vill) så hördes det tydligt, vi var några mediarepresentanter som reagerade och killen blev till slut utslängd.
De 20-30 pers som satt i hans närhet? Ingen reagerade, ingen hade hört något.
Allt det här undkommer inte sociala medier, där hatarna kan frodas, höras och synas. Där fastnar det på ett helt annat sätt, det ligger kvar och det tär - men det är samma vokabulär, samma vidrigheter, samma hat.
Det går att hävda att det är skillnad på att spontanskrika på en match i all sin iver och jag köper det, men du behöver inte tänka särskilt länge för att med ett klick på din smartphone komma in och skriva av dig ditt hat i väntan på grönt vid ett stoppljus.
Den bästa lösningen under ett mästerskap blir nog att spelarna stänger ned kommentarerna på sina konton.
Det är att ge dårarna en "seger", men det är inte värt att utsätta sig själv eller sin familj (Berg har fru och tre barn) för olusten man ändå känner.
För hur mycket du än slår det ifrån dig, hur mycket du inte vill bry, hur stort stöd du få eller hur många snälla inlägg som kommer så biter sig ändå hat och hot fast.
Till slut dränerar det dig och då finns det ingen poäng att ge dårarna möjligheten.
Det är helt rätt att polisanmäla, som förbundet gör nu, även om jag tror att det tyvärr inte ger påföljder.
Dels är det extremt svårt att väcka åtal i sådana här fall och dels biter det inte på dårskapet.
Det som måste ske snart är vi ser över lagstiftningen för förtal i en tid då allting som skrivs publiceras för allas ögon inom en sekund.
För att det ska bli verklighet i en framtid så måste vi alla påkalla uppmärksamhet. Se här, det är fel, folk mår dåligt, gör någonting!
Det vi ska veta - vilket gör det här ännu mera sorgligt - är att det alldeles för ofta är helt "vanliga" män (ja, män!) med ordentliga jobb och småbarnsfamiljer som tycker att de har all rätt att smutskasta, hata eller hota Marcus Berg för att han har missat en målchans.
De här dårarna finns överallt, i alla samhällsklasser, åldrar och yrkeskategorier.
Om det är ett samhällsproblem eller sociala medier-problem, gissa en gång?
Och i det sammanhanget måste även fotbollen, deras anhängare och medmänniskor ta sitt ansvar.
För det här problemet finns i vardagen. Där ute, på fotbollens arenor.
