TV: Adam Petersson – Mjällbys otursfågel som aldrig ger upp

SÖLVESBORG. På fyra år har Adam Petersson dragit samma korsband tre gånger.
Nu närmar sig den 24-årige mittfältaren från Bleking comeback – igen.
I en längre intervju med FotbollDirekt berättar Petersson om:
✔ Mörkret efter smällen förra året: ”Blev som att allting rasade”
✔ Beslutet att fortsätta med fotbollen
✔ Mjällbys uppskattning och stöd: ”Gjort det hela jävligt mycket enklare”
✔ När han planerar att vara tillbaka på planen: ”95 procent får anses som godkänt”

Sedan 2016, då han lämnade moderklubben Asarums IF, har Adam Petersson spelat för Mjällby AIF. Däremot har det mesta kring mittfältarens seniorkarriär handlat om allt annat än fotboll.

Det var i slutet av juli 2021 som olyckan var framme och det ena korsbandet gick av efter en situation på träningsplanen. Efter en längre rehab var Petersson tillbaka för laget från Listerlandet. Nästan exakt ett år efter den första skadan skulle dock det värsta tänkbara inträffa, då Mjällby den 28 juli 2022, meddelade att han hade dragit samma korsband igen.

I början av april 2024, när Mjällby genrepade mot Trelleborg inför den allsvenska starten, hände det som inte fick hända för en tredje gång. Samma korsband var av och Petersson, som hade spelat en hel del allsvensk fotboll för Maif, funderade på att lägga av med fotbollen.

– Där och då var det lite som att jag tappade hoppet, just den tredje gången. Då hade jag ändå krigat mig tillbaka, jag hade spelat egentligen hela hösten, lyckats starta några matcher och fått en försäsong. Jag tänkte att tiden då jag kunde skadat mig igen var över så det var ett jävla slag i ansiktet där och då. Det blev som att allting rasade igen. Just när det hände funderade jag på om jag skulle orka gå igenom detta igen. Det var inte alls självklart där och då. Men… Det gjorde jag och förhoppningsvis har jag blivit starkare av det, säger Petersson till FotbollDirekt.

Det känns som att det krävs rätt mycket mental styrka för att ta sig igenom det igen? 
– Ja, så är det väl. Det är nog bara att konstatera att man har en ganska stor portion av det. Sedan beror det lite på hur man är som person, jag älskar att träna och både fotboll och det övriga. Det här dagliga, med rehabövningar och i gymmet, har inte varit en plåga för mig. Jag har ändå tyckt om att göra det och jag är nog ganska bra på att se var jag är idag och vad jag ska göra idag. Sedan längtar man så klart till planen men jag är nog ganska bra på att stanna här och nu i det avseendet.

Att ha motivation för att ta sig tillbaka från en tuff skada både en och två gånger tyder på en stor portion av mental styrka. Att göra det tre gånger är en helt annan sak, men inte för Petersson efter att han beslutade sig för att fortsätta med sin dröm.

– Jag tycker inte att det har varit några större skillnader på gångerna. Den första gången var det så himla självklart att man skulle ta sig tillbaka, andra också egentligen. Då hade jag inte en tanke på att jag inte skulle fortsätta spela fotboll. Den tredje gången, så fort jag bestämde mig, kändes det väldigt naturligt. Det har varit väldigt liknande processer alla gånger och jag tycker att jag har varit noggrann, haft väldigt lite bakslag – peppar, peppar – och lyckats hålla i det. Man säger väldigt ofta att det går mycket upp och ner i en rehab, och det gör det till viss del, men det har ändå gått stadigt uppåt för mig hela tiden alla gångerna. Det har nog gjort så att jag inte har brutit ihop under tidens gång. 

”Hade de varit tveksamma hade kanske jag också tvekat”

Vad var det som fick dig att fortsätta med fotbollen?
– Det var väl att jag antingen går igenom det jag har gjort och till viss mån kan, eller… Jag skulle vilja lägga till att jag inte ser det som att jag inte lyckades ta mig tillbaka förra gången utan jag ser det som att jag hade en maximal otur igen. Därför var det görbart återigen så att säga. Jag resonerade väl med mig själv och kom fram till att det här är livet jag vill leva. Någonstans tycker jag att jag har en roligare vardag nu, när jag rehabar och inte spelar, än vad jag hade haft om jag hade jobbat på ett “vanligt jobb”. Det här är ändå det roligaste jag kan tänka mig och en otrolig möjlighet jag har som har kontrakt i ett av allsvenskans bästa lag. En del i det är också att Mjällby gav mig ett nytt kontrakt tidigt och sade att jag fick rehaba klart och att vi skulle se vad vi gör när jag är tillbaka. Det är också en bidragande orsak. Hade de varit tveksamma hade kanske jag också tvekat, det vet man ju inte.

Hur skönt var det att få den uppskattningen från Mjällby direkt efter skadan? 
– Det var väldigt skönt, såklart. Det är en trygghet som är skön att ha där och det har också varit en del i varför jag tror att jag har klarat de här perioderna så bra som jag har gjort. Jag är nästan härifrån, jag har 25 minuter hem till mamma och pappa, jag har Mjällby som klubb som jag trivs otroligt bra i. Främst med alla spelare men också med all övrig personal. Det har gjort det hela jävligt mycket enklare och, som du säger, att de ändå var ganska tydliga direkt med att de lät mig bestämma själv hur jag ville göra. 

Det är inte heller bara klubbledningen i Mjällby som har visat sitt stöd till Petersson genom åren. Det har även hans ”fantastiska” lagkamrater gjort.

– Jag har fått jättemycket stöd. Om det är någonting jag vill credda mig själv för också är det att jag har gjort mitt absolut bästa för att vara på Strandvallen hela tiden och försöka vara så involverad i laget som möjligt. Där har de inte heller sett mig som något annorlunda, även om jag har varit borta stora delar och jag har lyckats hålla min plats i gruppen. De har varit fantastiska och spelartruppen är det som är fantastiskt med Mjällby. Det har varit så sedan jag kom upp i A-laget för några år sedan och så är det fortfarande. Jag trivs otroligt bra.  

Det är tredje gången du går igenom det här. Går det att sätta ord på hur mycket du längtar tillbaka till fotbollen? 
– Det är ju svårt det där, för det finns så många olika känslor i olika stadier. Om jag är ganska långt ifrån planen så längtar man extremt mycket. Men när man kommer lite närmare, och jag nu har tränat fullt ett tag, känner man sig på något sätt ännu längre ifrån spel. Det är en märklig känsla för du är med på allt men du får ändå inte spela. Nu börjar jag komma in i det här att jag verkligen ser fram emot att riva av plåstret, spela min första match, kanske få något inhopp i allsvenskan och få känna pulsen. Det längtar jag otroligt mycket till. 

Petersson lägger till:
– Men ju närmre man kommer byggs det upp en oro också såklart. Det är inte samma sak att träna – men jag längtar väldigt, väldigt mycket. 

Även om det finns en viss oro i Peterssons kropp närmar han sig comeback – för den tredje gången på fyra år. Detta menar han att han också kommer att göra med en mycket bra form.

– Jag har nog tränat fullt i tre månader. Jag började med ungdomslagen och gick successivt genom 16,17 och 19 innan jag började med A-laget som jag nu har tränat med i nästan två månader. Det har varit väldigt bra för mig tror jag, för man märker en stor skillnad på när jag började träna fullt till nu. Nu är jag en helt annan spelare, både i vårt system, i kroppen och i tajmingen. Det är så jag har valt att göra.

”Jag är full av beundran för hans inställning och genomförande”

När vi talades vid tidigare idag sade du att du var 95 procent redo. Vill du revidera det? 
– Nej, det är väl sant. Det var inte så länge sedan jag sade det så jag vill inte revidera det ännu, säger Petersson och skrattar.

– Det finns fortfarande vissa situationer där man är lite återhållsam eller… Jag känner mig väldigt stark men det ligger ju där i bakhuvudet såklart. Man ljuger om man säger att det inte gör det. Sen är det kanske så att det är svårt att bli hundraprocentig innan du har spelat match. Så vet jag att jag kände förra gången, när jag fick starta en U21-match för första gången, fick någon tackling och det blev lite mer intensivt. Då kände jag att kände att det gick bra och att jag var tillbaka på riktigt. 

Är det som ett eldprov? 
– Ja, men lite så. Nu är vi också i en position där alla andra är väldigt medvetna om att jag har varit skadad länge och det kanske finns någon procent i dem som håller igen på träningarna. Då är det svårt att komma upp på de hundra procenten. Men 95 får anses som godkänt i den här fasen i alla fall. 

En person som har följt Peterssons utveckling vid sidan av planen under det senaste året är huvudtränare Anders Torstensson, som hyllar mittfältarens mentala styrka och målmedvetenhet.

– Ja, på tal om mindset. Han har ju grit och är en av de mest målmedvetna jag vet. Han går från, i det här fallet, sin tredje korsbandsskada och den enda svackan jag har sett i hans mindset var direkt dagarna efter den tredje skadan. Men han bestämde sig ganska omgående för att köra sin operation och rehab för tredje gången och Adam är en sån person som, när han säger rehab, så är det ingenting han fuskar med. Han gör det till etthundra procent och att ha gjort det tre gånger på kort tid… Det är helt fantastiskt. Jag är full av beundran för hans inställning och genomförande av den här rehaben. Det är väldigt kul att se att han nu är nära hundra procent, säger Torstensson till FotbollDirekt.

”Jag hoppas på att vara med i truppen så snart som möjligt”

När kan vi räkna med att få se dig på en allsvensk fotbollsspelare? 
– En allsvensk fotbollsplan är lite svårt att säga. Tanken är att jag ska spela en träningsmatch efter uppehållet nu, innan allsvenskan. Hur det utvecklar sig därifrån vet jag inte riktigt. Jag ska väl kanske spela någon U21-match före också, sedan hoppas jag på att vara med i truppen så snart som möjligt. Det är det jag siktar på, sedan är jag inte säker på att det kommer gå lika fort som förra gången. 

Spel så snart han får chansen eller skynda långsamt? Det är ett dilemma Petersson brottas med, även om han känner sig tillfreds med båda alternativen.

– Lite så. Det finns ju en del i det här att vi lever i ett yrke där det ändå är väldigt mycket press på att prestera. När jag fick hoppa in och spela förra gången kanske jag inte behövde det riktigt där och då. Med det sagt tycker jag att jag klarade av det då och det blev ett bra test direkt. Därför är jag nu förberedd på båda delarna. Antingen får jag spela direkt eller så får jag göra några inhopp och sådant. Det går att se det ljusa i båda de sakerna.

Hur har det varit att följa Mjällby under fjolåret och under starten av årets säsong? 
– Jag tycker ju att vi är ett väldigt, väldigt bra fotbollslag. Det är ju inte att sticka ut hakan nu direkt. Jag tycker att vi blev bättre förra året i det stora hela men i år har vi växlat upp och det känns som att vi har några spelare som har spetsat till sig lite. När man är vid sidan om, och har spelat i Mjällby i snart tio år, bryr jag mig väldigt mycket om hur det går även om jag inte är med. Det finns ju ingen missunnsamhet över att man inte har varit med nu utan det ska bara bli roligt att komma in i ett så här pass bra lag. Jag tycker vi är väldigt bra, och jag ser ingen anledning till varför det skulle sluta. 

Även om Petersson närmar sig comeback och längtar efter allsvensk fotboll ska han också slå sig in i ett av seriens bästa lag. Det är därför inte helt lätt att tänka sig vem han ska peta.

– Det är en bra fråga. Jag ser mig själv mest som en sexa (mittfältare, reds anm) och där är det tjockt i vårt lag. Det är två väldigt givna där i Jeppe (Gustavsson) som är lagkapten och en otrolig kugge i vårt lag. Sedan har vi, i mitt tycke, allsvenskans bästa spelare i Nicklas (Røjkjær). Jag är inte så naiv att jag tror att jag ska gå in och peta dem direkt men Vigge (Gustafsson) kan jag peta. Han är jag bättre än på allt egentligen, säger Petersson med glimten i ögat. 

Adam Petersson är som sagt 24 år gammal men har hittills “bara” spelat 26 stycken allsvenska matcher. Därför är det första målet i Peterssons karriär tydligt, att spela fotboll. Därefter bollar han upp två alternativ.

– Det är lite svårt det där i och med att man har sin historik. Oavsett hur bra man spelar kommer det alltid att hänga med, det förstår jag. Därför kommer det vara svårt att värva en sådan som mig och ta nästa steg från Mjällby när man ändå har den historiken man har. Sedan är det såklart målet, att ta sig vidare till en ännu bättre klubb. Det andra alternativet är inte så dåligt heller, att bli en legend i Mjällby. Det hade varit trevligt, avslutar Adam Petersson.