PÅ FD: Bajentränaren tonar ner om sig själv som Michelsens ersättare

STOCKHOLM. Hammarby sparkade Jakob Michelsen i torsdags – bara fyra dagar innan första träningen på försäsongen. Nu är den träningen avklarad, och assisterande tränaren Stefan Billborn har fått kliva fram. Tillfälligt? Själv har han inga ambitioner om att bli huvudtränare: 
– Jag tror de som strävar efter den rollen kanske har lite andra drivkrafter än vad jag har, säger Billborn till FotbollDirekt.se.

När Hammarby drog i gång försäsongen 2018 så var det fjolårets assisterande tränare Stefan Billborn som höll i träningen. Inget konstigt i det – så såg det ut även i fjol när Jakob Michelsen ledde Bajen.

Men nu är Billborn också tillförordnad huvudtränare i Hammarby. Michelsen fick sparken i förra veckan och en ny tränare är ännu inte presenterad.

En möjlig lösning hade varit att låta Billborn ta ett kliv fram och bli huvudtränare. Inte minst utifrån ett ekonomiskt perspektiv, då det redan kostar Hammarby pengar att sparka Michelsen som hade två år kvar på ett treårskontrakt.

Det ser dock inte ut att bli så – Billborn konstaterar att det är naturligt för honom att hålla i träningen, men det lär nog komma in en ny huvudtränare snart.

– Det här är inga märkvärdigheter i och med att jag var här förra året. Så det är bara in och grotta. Jag höll i mycket av träningen förra året. Där var Jakob bra, så det var inga konstigheter, säger Billborn till FotbollDirekt.se.

– Det är klart, det är lite annorlunda. Men det är bara att köpa läget.

Om du får beskriva själv, vad skulle läggas till i en huvudtränarroll… matchcoachning och laguttagning förstås…

– Ja, det är klart. Sedan tror jag också att… det blir en annorlunda relation med spelarna om man är ansvarig eller om man är assisterande. Det blir det även om du som tränare försöker kliva in på ett visst sätt, spelarna har en annan relation till dig för de vet att det är du som har sista ordet när du tar ut laget. Det är naturligt.

– När jag jobbade i Brommapojkarna så var jag assisterande i fyra år innan jag blev huvudtränare. Man försöker som ledare att vara samma person, man vill gärna vara det. Men det blir inte det riktigt ändå, av naturliga skäl. Och det kan man ju förstå, att det blir så.

– Sedan så tror jag att det är bra att man kan delegera och sprida ut ansvaret över den dagliga verksamheten på flera personer. Att det blir lite olika röst i de olika momenten. Då tror jag att spelarna är mer benägna att lyssna på vederbörande. Om samma person som drar upp taktiska direktiven är den som står och eldar på en uppvärmning eller någon fys också… då är det lätt att blir, att man lyssnar till slut inte på någonting. Man skjuter sig själv i foten lite då.

På det du säger nu så låter det som att det kommer komma in någon annan…

– Ja, jag har inte fått något annat besked i alla fall. Det är klart… vi som har varit här också, vi har vetat att det rört på sig kring Jakob. Men i och med att det dröjde så lång tid så, så har vi fått avvakta. Vi försöker göra ett så bra jobb här som möjligt, tills vi får ett annat besked. Och det är mot spelarna också, det är den information som getts.

– Och på det sättet är det skönt: Det hade varit jäkligt konstigt om man inte hade varit här förra året. Blivit rekryterad hit som ny assisterande tränare och kliva in här och köra träningarna. Det hade känts jäkligt konstigt.

Hur länge har du vetat att det skulle bli så, att han skulle lämna?

– Jag fick reda på det en timme efter att han fick reda på det. Sedan är de klart, när man är i en organisation… det blir strömningar och man hör att det snackas. Ett sådant här beslut är ju underbyggt av klubben, att det kollar och så. Men i och med att det tog så lång tid…

– … sedan när beskedet väl kom… jag ska inte säga att man var förvånad att det blev så, men man blir ändå lite förvånad att det kom så tätt inpå. När vi ändå haft uppehåll sedan 8 december.

Du menar att tajmingen kunde varit bättre? 

– Det vet jag inte om det är. Det är klart att alla sådana här saker är ju bra ju tidigare man kan göra det. Samtidigt är det viktigt att det är underbyggt också. Det är klart att det inte är optimalt att vi kör i gång i dag och det inte är hundra klart. Men det är bara att köpa läget.

Hur har din relation med Jakob varit? 

– Den har varit jättebra. Och det tror jag han kände också. Jag pratade med honom senast i går, i en halvtimme.

Han var besviken förstås?

– Ja, det är klart att han är, han hade gärna velat vara kvar. Men det var positivt samtal. Och det är det enda som är säkert i den här branschen, att man får sparken förr eller senare. Det finns inte en tränare som inte har fått det. Det är så det ser ut liksom. Det är nackdelen kanske med att hålla på med det här. Det här har varit en het stol de senaste åren, i Hammarby. Men det är ju så i alla klubbar, man byter ut med jämna mellanrum.

Att kliva fram som huvudtränare som du gjorde i BP… det är inget du strävar efter?

– Nej, jag har aldrig gjort det. Jag gillar att jobba med fotboll, att hålla på med utveckling av spelare och att driva processer. Jag har hållit på med fotboll i 30 år nästan, i över 20 år på heltid. Men jag har aldrig haft den, det är ganska vanligt att man har den ambitionen. Det var snarare så att jag backade bandet hela tiden och ville göra det bättre och bättre. Sedan i Brommapojkarna så, den organisationen sköt fram mig.

– Det var lite så när jag var här också, jag hann bara jobba i Hammarby Ungdom ett-två år innan de petade in mig i a-laget. De ville att jag skulle jobba med a-laget tidigare också, men det kändes inte som att jag skulle passa in i den organisationen som var innan.

– Jag vill göra ett bra jobb för Hammarby. Man är jättepriviligierad att få gå hit, få jobba med många unga spelare, och även äldre spelare som har ett jävla driv: I dag, du kanske såg efter träningen, vi stod och pratade länge med Wiland och Kennedy, de är otroligt drivna och hungriga. Det är ju fantastiskt. Så det känns som att vi har något jäkligt bra på gång här, en bra mix.

Om du skulle få frågan från ledningen, om de säger att “vi vill att du ska ta över”… vad skulle du säga då?

– Då får man ta ställning till det då… om man får den konkreta frågan. Jag vet faktiskt inte. Jag är jätteglad över min tjänst här, som assisterande tränare. Den dagen, då får man göra det.

– Jag kan väl säga så här: Jag har inget emot att ha de bitarna. Men det är kanske inte riktigt de bitarna… jag tror de som strävar efter den rollen kanske har lite andra drivkrafter än vad jag har. Och det behöver inte vara något fel i det, och jag har inga problem med det. Men det är inte det som driver mig. Det driver inte mig att vara den som står längst fram och pekar med hela handen. Men jag har inga problem att göra det heller om det skulle vara så.

Så får du fundera i så fall, om du får den frågan…

– Men som det ser ut nu får de ta det jäkligt fort i sådana fall.

Ja, de kommunicerade förra veckan att det skulle ta sju-tio dagar?

– Ja, och jag räknar med att det ska bli den här veckan. Men jag har bara förberett träningen för två veckor framåt. Men det är klart, det är en process. Fördelen för mig är att jag har varit här i ett år. Det hade känts skumt annars, nu känns det naturligt.