Senaste nytt
Matchrapporter
När Heradi Rashidis skott visslade förbi Tim Rönnings mål i slutsekunderna, så blåste också AIK:s guldhopp bort. Det fanns helt enkelt inte mer kvar i tanken än 1-1 mot ett Elfsborg som släppte loss en ung spännande generation. I Göteborg fortsätter samtidigt kampen om vilket lag som är bäst i sta’n.
Säkert knöts många nävar runt om i Sverige när domare Mohammed Al-Hakim avstod att blåsa straff.
Ingen intresserad av allsvensk fotboll har nog undgått snacket kring AIK och alla straffar som man tilldelas och Sebastian Larsson drar dit, och alla har någon typ av åsikt om det är rättvist eller ej.
Sekunder återstod nu på Borås Arena när Anton Salétros drogs i byxorna av Simon Strand och föll.
Al-Hakim valde att fria.
Om snacket påverkat Al-Hakim, det lär vi aldrig få veta - men åsikter kommer att delas även om detta.
AIK-spelarna var hursomhelst vansinniga och tränaren Rikard Norling var tvungen att först ryta till och sen hytta med pekfingret mot landslagsmannen Sebastian Larsson för att “skydda” domaren efter slutsignalen.
Säsongen glider de regerande mästarna ur händerna, först i Europa och nu även i allsvenskan och den frustrationen är enkel att förstå.
Det står bara tre poäng upp till Djurgården i den allsvenskan toppen när vi vaknar på måndag morgon, men de flesta AIK-trogna känner nog att den här matchen skulle ha vunnits för att inte tvingas förlita sig till drömmar om oväntade poängtapp i Östersund och andra resultat som ska gå AIK:s väg.
Mot ett ungt och plötsligt (i mina ögon) intressant Elfsborg samlade man så mycket kraft man orkade, man gick till och med på knock direkt på första avspark - men när första halvlek var över så ledde hemmalaget ändå på poäng.
När Henok Goitom gjorde 0-1 i den 75:e minuten så verkade AIK ändå ännu en gång uppfunnit ett nytt sätt att vinna matcher på 2019. Men styrkan och stabiliteten finns som sagt inte riktigt där längre och efter en halv flippersituation stod Jonathan Levi fri och rakade in kvitteringen några minuter senare.
En ny AIK-forcering ställde en storspelande Tim Rönning på svåra prov, och skapade givetvis även den situation som inte resulterade i straff - men slutresultatet 1-1 var svårt att tycka så mycket om efteråt.
Och det är ju inte den här icke-dömda straffen som är AIK:s plötsliga dolk i ryggen den här hösten. Sakta har krafterna ebbat ut, även om man emellanåt på mer eller mindre fantastiska sätt hittat medel att vinna matcher på och klamrat sig fast i guldstriden.
Men i takt med enormt tung Europa-miss, försäljningar och skador på viktiga spelare samt ett spelsätt som inte varit lika effektivt som 2018 så har kvaliteten på plan sjunkit.
En vilt kämpande och tänkande Rikard Norling har inte lyckats häva trenden och trots fortsatt tätkänning i den allsvenska tabellen så kom också snacket om ett byte på tränarsidan därför tidigt den här säsongen.
Rättvist eller ej, det är egalt.
Det är så AIK fungerar.
_____
På Gamla Ullevis gräsmatta skulle IFK Göteborg ta greppet om staden även i tabellen (läktarna har man ju dominerat ett tag…),
Det var en skön derbykamp, med feta målchanser, hårda närkamper och kontroversiella domarbeslut,
0-0 var inte orättvist, men hade domare Bojan Pandzic valt att plocka det röda på Kristopher Da Graca istället för det gula när Blåvitt-mittbacken klippte Daleho Irandust i frilägessituation så hade vi säkert sett en annan match.
Och jag tror ingen hade klagat över ett sådan beslut,
Glad blir man i alla fall när Blåvitt fortsätter att släppa fram starters från ungdomsakademin.
19-årige Emil Holm klev nu in och svarade för ett helgjuten insats på högerbacken, och det är svårt att inte gilla attityden hos den nya generationen och det är svårt att inte gilla framtiden på Kamratgården om man fortsätter på den inslagna vägen med att släppa loss egna talanger som Benjamin Nygren (såld till Genk), Noah Alexandersson och Rasmus Wikström (knäskadad i sin debut, tyvärr).
Nu fortsätter kampen om Göteborg, i alla fall i tabellen.
Fyra omgångar återstår och både Blåvitt och Häcken står på 45 poäng.
