Senaste nytt
Matchrapporter
En gräns för hur länge du klarar dig i allsvenskan via långa inkast
Kalmar FF klarade sig med ett nödrop för andra året i rad och det finns sannolikt goda anledningar för alla "röda bröder" att jubla över det.
Men klubbens allsvenska existens kommer fortsätta hänga på en skör tråd om inget radikalt händer 2021.
Lösningen finns på cykelavstånd: ta in Henrik Rydström för att bygga ett eget spel, en modernare syn och utveckling av sina unga spelare.
Precis som förra året mot Brage vägde Kalmar FF lite för tungt för superettans 3:a. Jag är övertygad om att Jönköpings Södra mycket hellre hade sett Helsingborg eller Falkenberg som kvalmotståndare än ett tungt och svårhanterat KFF som vet hur du kväver motståndare genom att jobba stenhårt för varandra.
Sen såg knappast J-Södra ut som en stark allsvensk kandidat i kvalmatcherna, det går inte att bortse från. Om det sen berodde på Jönköpings oförmåga eller att Kalmar FF:s styrkor förvandlade Andreas Brännströms lag till en oförarglig kusin från landet, det ska jag låta vara osagt.
Men spänningen och ovissheten i den här kvalmatchen var som bortblåst efter en kvart i Jönköping.
Kalmar FF framstod som ett kaos förra året med Magnus Pehrsson vid rodret.
Han lämnade in strax innan kvalmatcherna mot Brage.
När det skulle byggas nytt hopp i år så plockade klubben tillbaka trotjänaren Nanne Bergstrand.
Det blev säkert lugnare.
Men knappast bättre.
Kalmar FF var minst lika usla 2020 som de var 2019.
Jag tror inte att det "bara" handlat om vem som har varit tränare.
Kalmar FF har varit en klubb som genom en längre tid kantats av strulig ledning, internt tjafs, kortsiktiga lån och smått ofattbara värvningar.
Klubben har genomsyrats av amatörer, som dessutom sett till att ekonomin raserats fullständigt.
Nu har det rensats ut efterhand och även om det finns mycket kvar att göra så sitter KFF i ett läge där det finns utrymme för en omstart.
Känslan är att det är nu eller aldrig.
Det är inget fel i att utnyttja sina styrkor och det var via fasta situationer som Nanne Bergstrands lag tog de livsviktiga poängen i slutet av allsvenskan (Israelssons monsternick på hörna mot AIK!) och gjorde de avgörande målen på Stadsparksvallen.
Men det finns en gräns för hur länge du kan klara dig kvar i allsvenskan via långa inkast.
Det är ju inte bara en tillfällighet att Kalmar idag vann sin första match på Guldfågeln Arena på två år.
När det ställts krav på ett eget spel, med en tydlig offensiv, så har de inte haft något.
Jag är övertygad om Henrik Rydström kan bygga det, det visade han med eftertryck i Sirius.
Jag tror dessutom han kan lyfta unga spelare, som Isak Magnusson och Isak Jansson men det finns fler i klubben, till en spets som de inte haft en möjlighet att visa som det sett ut i år.
Det kommer att krävas mycket mer än en stark känsla för klubben, inte minst nu när Viktor Elm lägger ned sin karriär som spelare.
Och läget är glasklart.
Henrik Rydström pallade inte pendla (eller insåg hur Sirius skulle brandskattas?) till Uppsala längre, han bor i stan, han har tydligt visat vad han kan göra, han har ett hjärta i klubben och rätt många av de dönickar som inte ville ha kvar honom finns inte längre kvar i Kalmar FF.
Tacka Nanne Bergstrand för det som har varit och lös allting med Henke Rydström så fort som möjligt.
Rydström är mannen att utveckla Kalmar FF i rätt riktning.¨
Det kommer att ta sin tid och det kommer att kräva mycket.
Men att jobba vidare som klubben gjort de senaste två åren kommer inte fungera - då blir det superettan förr eller senare.
