Ser ut som ett lag som kan få derbyn mot Gais och Örgryte

Elfsborg tillbaka i matchen igen, IFK Göteborg fortsatt väldigt långt ifrån.

Och samtidigt som ett lag i det västsvenska derbyt vågar tro på Europa igen så ser Blåvitt allt mer ut som ett lag som snart kan ha derbyn mot Gais och Örgryte.

Elfsborg kom till den här matchen med tre raka förluster och 0-4 i nacken mot Mjällby senast och behövde sannerligen en trepoängare för att inte tappa helt i toppstriden. 

Och de var i stort sett helt överlägset sina västsvenska konkurrenter. Utan att kunna döda matchen, trots ett stort övertag.

Därför kunde IFK Göteborg hålla matchen vid liv, vilket de inte riktigt lyckats med på länge.

Dels tack vare lite flyt, dels tack vare ett par fina aktioner från Ioannis Anestis, IFK Göteborgs målvakt.

Även om Anestis inte såg helt bekväm ut vid målet, en tam utboxning som gick fram till en ledig Jeppe Okkels istället för att styras åt sidan.

Å andra sidan var Okkels aktion högklassig; bollmottagning och volley.

Ska vi säga något positivt om IFK Göteborg den här gången så var det  ett lag som satt ihop i större utsträckning än förut.

Med defensiven i fokus.

Sen handlar det i slutändan om att Micke Stahre har spelare som inte är tillräckligt bra, åtminstone inte just nu.

Tobias Sana, Simon Thern och Oscar Vilhelmsson - de tre främst - gjorde vad de kunde för att bygga ihop något som skulle kunna likna en offensiv, men det kändes aldrig som om IFK Göteborg ens trodde de skulle vinna den här matchen. Avstängde Marcus Berg saknades väldigt mycket.

Som om att de känner att de inte har något som räcker till. I alla fall inte mot Elfsborg på bortaplan.

Det är en extremt dyster uppsyn för blåvita anhängare.

Östersund ser ut att tro mer på sitt eget lag än vad IFK Göteborg gör för tillfället, för att göra en jämförelse.

IFK hade sitt första avslut på mål efter 75 minuter, då hade Elfsborg haft minst ett dussin, varav ett i virket och ett par som dansade på mållinjen.

Krisen blir såklart allt djupare för IFK Göteborg efter fjärde raka förlusten. Det finns nuläget ingenting som tyder på att de är bättre än något annat lag i bottenstriden. Tvärtom.

Det står liksom Superettan i pannan på IFK:s spelare.

Elfsborg?

Back in business och fortsatt chans på en europaplats.

Elfsborg var gediget och bra på det de är bäst på i allsvenskan, att ställa om snabbt och kombinera sig fram via kantspel och bollar på Per Frick.

IFK var ett steg framåt och det fanns tendenser i slutskedet som mycket väl kunde studsat fram till en poäng,

Jag gillade 17-årige (fyller 18 år under lördagen) anfallaren Oscar Vilhelmsson som visade framåtanda och tog fighten. I mångt och mycket väldigt lik en ung Andreas Andersson, till såväl utseende som rörelsemönster.

Men bäst av allt:

Över 11.000 på läktarplats, skönt tryck från två aktiva kortsidor och en ljudkuliss som vi saknat i två år.

Som en fröjd för öga, öra och fotbollssjäl.