Senaste nytt
Matchrapporter
"Det var en fin gest"
Christian Kouakous tid i Blåvitt slutade dåligt efter hot och rasism.
När matchen var över blev anfallaren rörd på grund av sina gamla supportrar – som bad om ursäkt.
– Det var fint. Mycket känslor, säger Kouakou enligt GT.
Sejouren blev endast en kort historia i Blåvitt. Endast åtta matcher blev det, efter att han kom från Brage. Allt tog slut efter att han fick mottag hot och rasism efter ett självmål mot Kalmar FF förra året.
Till en början var det inte helt klart vem som hade utsatts för detta. Slutlige gick Kouakou själv till slut ut med att det var han som var den utsatte, via GP.
Extra hårt tog det på honom när han fick reda på att även hans mamma hade blivit utsatt för dödshot. Det ledde till att han omöjligt kunde fortsätta i Blåvitt något mer – han flyttade han till Sirius till slut.
På söndagen var det då dags för honom att möta sitt gamla lag, fast nu på Studenternas i Uppsala. Bortasupportrarna hade då hängt upp en skylt med texten ”Förlåt Christian. Vi skulle ha backat dig bättre.”
Det hela började redan på uppvärmningen:
– På uppvärmningen sa Sana (Tobias) att jag skulle få ett meddelande från supportrarna – en banderoll. Att de skulle hänga upp den. ”Om du vill så kom med mig efter matchen så går vi dit”. Sedan, efter slutsignalen, tackade jag av våra supportrar och vänner och familj som var där. Efter det kom Sana och tog med mig till deras supportrar, säger Kouakou till GP, säger han och fortsätter:
– Det var fint. Mycket känslor. De applåderade, jag applåderade tillbaka och gjorde tummen upp. Det var en fin gest, en fin grej.
Dessutom var hans mamma även på plats på Studenternas, berättar han:
– Hon brukar inte gå på matcher eftersom hon är för nervös för att kolla på mig. Hon brukar stå och laga mat och ha matchen på i bakgrunden. Men nu var hon på plats. Det var till henne jag gick fram först. Hon sa till mig: ”Lyssna på Sana och gå dit”. Det var en lång och jobbig väg att gå med mycket känslor. Men i slutändan var det väldigt fint och det kändes skönt att ha det gjort. Och Sana stod nära intill mig hela tiden: ”De gör det här för dig. Du ska veta att de backar dig. Det är en ursäkt”, sa han till mig.
