Måste få ett kännbart straff

Så här; vill svensk fotboll visa att de menar allvar med nollrasism så dömer Martin Strömbergsson inga fotbollsmatcher på väldigt länge.
Han måste få ett kännbart straff hur kul man än tycker att det är med rasistskämt i Gävleborg.
Frågan är om han någonsin kan återfå spelarnas förtroende?

Det var ett alltså en ”dunderfloskel”, hävdar domaren Martin Strömbergsson.
Han som mitt under en match skrek till Östersunds målvakt, Aly Keita, att ”gå tillbaka till målet så att de kan kasta bananer på dig”.
När, var och hur blev det någonsin roligt?
För även om det är något som man, enligt Strömbergsson själv, tycker är lattjo i trakterna kring Gävle så är det ju tillräckligt illa oavsett var du befinner dig.
Personligen tycker jag att Martin Strömbergssons förklaring är smått förvirrande, brukar man verkligen säga till målvakter att de ska få bananer på sig? Och varför?
Ja, han bad om ursäkt efteråt. Ja, han insåg att det han sa inte landade rätt. Ja, han är ångerfull. Och ja, han har pratat med Aly Keita.
Men det behöver ju inte betyda att han inte förbrukat nån sorts förtroende.
Vi står alla i nån sorts kamp om att alla ska vara lika värda oavsett vilka hudpigment man är född med och det kan te sig rätt skrämmande att mänskligheten ska behöva stå där och stampa idag – men det räcker med en snabb utblick över hur världen eller en simpel scroll på Twitter ser ut, så inser vi att alla måste göra mycket mer.

När Alexander Bard skriver att alla svarta istället för att gnälla ska studera, börja jobba, tjäna sina egna pengar, sluta ljuga, sluta hamna i fängelse, bli hjältar istället för självutnämnda offer som hela världen skrattar åt så skriver han just exakt det och ingenting annat.
Om Bard menar att vi andra dödliga inte är på samma intelligensnivå som han är och därför inte fattar att det inte var (för att dra till med ett understatement) med en rasistisk underton - då kanske han skulle vara så smart så att han struntade i att skriva just så.
Och när Martin Strömbergsson säger till Aly Keita att han ska ställa sig i målet och ta emot bananer så säger han ju just det. Ingenting annat.
Han kan hävda att det i grunden inte var meningen att säga något rasistiskt till Keita, men det spelar ju ingen roll - för det var det som den 45-årige Strömbergsson gjorde.
I kölvattnet kommer sen dårarna, de som tycker att Bard ju har rätt som menar att alla människor med mörk hy är förljugna lata jävlar som borde sitta i fängelse och förmodligen också längst bak i en buss, om vi ska ta det hela vägen dit.
På Twitter läser jag någon som på fullaste allvar menar att det "det där var ju ingenting, det handlade ju inte om hudfärgen, enligt Strömbergsson".
Nä. Men. Då. Så.
Aly Keita kände nog inte så. Jag tror inte Henok Goitom, Isaac Kiese Thelin eller Alhassan Yusuf sett det som ett skämt. Inte ens om de växt upp i Gävle.
Oavsett vad du, jag eller Strömbergsson tycker, så hjälper det inte om vi säger någonting annat.

Jag slås också av hur tyst det är i fotbollens värld kring den här incidenten, som om det var en bagatell.
Hade det varit en spelare som uttryckt sig så här gentemot en annan spelare så hade det krävts extremt långa avstängningar på varenda sajt i klubbarnas närhet.
För att inte tala om hur reaktionerna hade varit om Strömbergsson dömt en felaktig straffspark mot ett av våra större lag, då hade det tagit hus i helvete.
Men lite smygrasism är inget att yvas över.
Om inte Strömbergsson får ett kännbart straff, om inte svensk fotboll tar kraftfullt avstånd - då känns det som om vi inte har kommit någonstans i en fotbollsvärld där vi trodde att alla var lika mycket värda.