EKWALL: Svensk fotboll har återigen anledning att sträcka på sig

MALMÖ: Malmö FF vann inte och monsterhyllas av lokalmedia.

Chelsea vann och slaktas av Londonbaserade tidningar.

Det är också en brutal del av hur vi ser på skillnaderna i fotbollens värld.

Verkligheten?

Kanske någonstans mittemellan ändå.

Vi som varit på Stadions europamatcher förut visste att vi skulle erbjudas en piskande atmosfär som griper tag i alla på plats; motståndare, vitryska domare, luttrade brittiska journalister, you name them.

Vi visste också att vi skulle se ett vingklippt Chelsea, smått pressat att göra ett ”resultat” efter senast tidens motgångar, som i Europa League kunnat konsten att göra tillräckligt bra bortaresultat: 1-0 på PAOK och Bate Borisov, 2-2 mot Vidi (när förstaplatsen i gruppen redan var klart).

I sanningens namn var det också det vi fick.

Vad vi inte riktigt visste var vad vi hade Malmö FF efter en träningsdvala på tre månader.

Och var det något som överraskade mig så var det att Malmöspelarna inte såg överdrivet rostiga ut i timing och frekvens, att de kunde bibehålla ett presspel över hela planen, när det väl var läge att använda sig av det.

Det var i det närmaste sensationellt,

Men sett till övriga parametrar, jag är inte lika överväldigande överraskad över hur matchen såg ut som många av mina kollegor, vare sig svenska eller brittiska.

Malmö FF har – och vill väldigt gärna – upprätthålla en standard som ska kunna mäta sig mot de allra bästa på hemmaplan och Chelsea med sin namnkunniga trupp är förstås ett extremt bra lag i jämförelse. men låter kanske lite bättre än vad egentligen är just nu; ett skäl till att de spelar i Europa League eller att de kan förlora mot Bournemouth med 4-0,

Finns det då utrymme för ”stolthet” och att vara ”nöjd” med en insats som gav en förlust?

Ja, självklart.

Det som Malmö FF gjort i europaspelet – och det Östersund gjorde förra året när de sjukt nog besegrade Arsenal på bortaplan – är ju bara ett väldigt bra tecken på att MFF och svensk fotboll (Malmö blev trea i allsvenskan, trots allt) och svensk klubblagsfotboll gör väldigt mycket rätt med de resurser som existerar.

Med lite flyt kunde (och borde) någon av Malmös fasta situationer resulterat i ett mål, MFF kunde haft 1-0 efter en minut.

Ett ben, en gott, ett huvud någon centimeter på rätt ställe i inledningen av andra och MFF kunde (eller borde) haft en kvittering.

Och där hittar vi också den skillnad som inte alltid har så mycket med ”spelet på plan” att göra; Chelsea hade knappt två målchanser och gjorde två mål.

Vi har hört det till leda förut, att ta chansen när man väl får den. Det är inte bara tillfälligheter. Det är SKILLNAD.

Nu kom Malmö FF:s reduceringsmål i ett läge som var kritiskt för hemmalaget och därför värt såg mycket mer än bara ”snygga till siffrorna”. Chelsea var på god väg att försöka döda HELA matchen, Bachirou och Co såg smått uppgivna ut, stämningen på arenan hade mattats något.

Dels går det att hävda att ”matchen lever” inför returen på Stamford Bridge men den stora psykologiska effekten var nog snarare att MFF gjorde sitt första mål på nästan sex halvlekar. 0-2 mot Krasnodar och 0-0 mot Dynamo Kiev under uppladdningen i Marbella följdes upp med 0-1 i paus mot Chelsea.

MFF ”behövde” ett mål för att känna att deras kompakta låga spelidé kan ge effekt.

Bra nog?

Det beror på vem du frågar.

Chelseaspelarna såg i det närmaste molokna ut när de kom ut i mixade zonen efter matchen, även om David Luiz alltid är en gentleman som stannade för att med gott humör byta ett par ord med oss svenskar i mediapacket.

Och mina brittiska kollegor är inte nådiga i sin kritik där de beskriver Chelseas torftiga fotboll mot ”Europa League sämsta kvarvarande lag”.

Man kan vara nöjd med så olika ting. Lite beroende på var du befinner dig i näringskedjan.

Det Malmö FF och svensk fotboll kan och ska känna glädje över är att det finns ett enda skandinaviskt lag kvar i det europeiska cupspelet och det är svenskt, likadant förra året när Östersund tog sig förbi gruppen i Europa League.

Samt det faktum att ingen tycker det bar är ”häftigt” med att möta vare sig Arsenal eller Chelsea – utan bevisar att de faktiskt kan mäta sig med några av världens rikaste under en tävlingsmatch.

Men nöjd med en förlust?

Det bör ingen vara om man ska ta sig ytterligare ett steg framåt i den europeiska kampen om de stora cashen,