Yasin Ayari om tiden i England – och besvikelsens över Tomassons Blackburn-exit

Yasin Ayari, 20, lämnade AIK för Premier League-klubben Brighton förra sommaren.
Sedan dess har det blivit utlåningar till två Championship-klubbar.
I en intervju med FotbollDirekt berättar han om:
✓ Besvikelsen över Jon Dahl Tomassons Blackburn-exit.
✓ Valet av dansken som förbundskapten.
✓ Familjens dröm.
✓ Straffdramat mot Newcastle – och samtalet med Isak: ”Gick ut i omklädningsrummet”.
✓ Ärligheten om lovorden: ”Bryr mig inte”.

Playstation-konsolen har packats ner i resväskan. Spelandet är ett givet inslag mellan varven på hotellet, där han nu delar rum med brorsan, Taha. Stor del av strötiden tillbringas framför skärmen, men Yasin Ayari försöker annars ägna mycket energi åt att hänga med grabbarna från andra klubblag i U21-landslaget för att bygga relationer.

Det är dock omöjligt att förneka. På väldigt många nivåer är det häftigt att vara där han är tillsammans med sitt två år yngre syskon.

– Så klart, men jag tror att det är häftigare för familjen - om jag ska vara ärlig. Det är främst någonting som farsan har drömt om, att vi ska spela ihop. Vi lyckades göra det i AIK och nu även här i U21-landslaget. Taha kan hjälpa mig och jag honom, vi fungerar som ett stöd för varandra, säger 20-åringen till FotbollDirekt.

Det har gått ett tag sedan mittfältaren gjorde den där omskrivna flytten från AIK till Brighton & Hove Albion i Premier League. Det har inte hela tiden varit lätt, även om Yasin Ayari nu menar att han lyckats pricka formen.

– Inför den här säsongen lånades jag ut till Coventry och det gick bra för mig i början, men sämre för laget. Därefter blev det rotation och jag behövde röra mig vidare. Valet föll på Blackburn (i januari, på lån, reds anm.). Då hade vi Jon Dahl Tomasson som tränare innan han gick till A-landslaget. Det kändes bra och jag hade kommit in i laget på ett fint sätt. Men när en ny tränare kommer in så börjar alla på ruta noll igen. Jag har nu gjort tre, fyra matcher som har varit bra och jag känner att jag har visat att jag ska spela.

– Så fort en ny tränare kommer in måste alla visa vem man är, oavsett vilken spelare det handlar om. Jag tror att det är den största utmaningen man har när det kommer till tränarbyten. Jag tycker däremot att jag har gjort det jag kan och att prestationerna har kommit.

Han medger att han blev besviken när Jon Dahl Tomasson försvann.

– Lite faktiskt. Det var han som ville ha mig till Blackburn och när jag kom hade vi bra samtal, och jag gillar ju sättet han spelar på. Jag började sakta men säkert komma in i laget och fick chanser från start, men sedan blev det ju som så att han gick. Det var lite olyckligt på det sättet, men så är det ibland.

Han ser ändå positivt på att dansken till slut hamnade i Sverige.

– Han är en bra tränare. Jag hade inte honom så länge, bara några veckor eller lite mer. Under den tiden var det väldigt roligt. Mycket “possession” och spel framåt som han har pratat om att han vill ha i A-landslaget. Det är så det är och jag är exalterad över hur den svenska fotbollen kommer att se ut framåt.

– Jag tycker ändå att vi här i U21-landslaget har haft en sådan spelidé med Daniel Bäckström (förbundskaptenen). Han är en fantastisk tränare som vill att vi ska spela fotboll oavsett. Nu när Jon Dahl Tomasson har kommit så kanske det landar i A-landslaget också.

Tänker du att det rent fotbollstaktiskt blir en bättre övergång från U21- till A-landslaget?
– Ja, exakt. Här vill vi spela bra fotboll och vinna matcher. Han har ungefär samma filosofi, så jag tror att det blir enklare.

Åter till klubblaget. Bra insatser var det, ja. Han har hyllats i lokaltidningar och av sin tränare John Eustace.

– Det ger självförtroende, så klart, när tränaren pratar gott om dig i media. Men i ärlighetens namn bryr jag mig inte så mycket. Jag läser inte så mycket och håller fokus på det jag ska göra. Det tror jag på; om man fokuserar på sitt och vill utvecklas och jobbar hårt så blir det bra.

En höjdpunkt hittills under sejouren i Blackburn var åttondelsfinalen i FA-cupen, där man skakade giganten Newcastle rejält. Matchen gick till straffar – och Ayari satte sin elvametersspark på ett kyligt sätt – men Premier League-laget vann till slut och avancerade till kvartsfinal.

– Det var en kul utmaning. Vi gick in i matchen utan press, eftersom vi ställdes mot ett lag som inte bara är från Premier League, utan dessutom ett lag som är i toppen av den ligan. Vi utmanade dem, jag startade inte men hoppade in och gjorde det riktigt bra. Jag satte min straff också… normalt. Vi förlorade, men det var en kul erfarenhet.

Lite häftigare med den scenen?
– Absolut. När man spelar i Championship så är det inte så många som har koll på matcherna när vi möter exempelvis Rotherham. När vi ställs mot Newcastle handlar det om fullsatta läktare, alla ser matchen på tv. Det är fler ögon på en med mycket press, men jag gillar det.

Hur mycket pratade du med Alexander Isak efteråt?
– Inte så mycket, bara kort, eftersom jag gick in direkt i omklädningsrummet och jag var arg över förlusten. Jag tyckte att vi borde ha vunnit, säger han med ett leende.

Vad är målsättningen nu?
– Det är att spela så mycket som möjligt och utvecklas så mycket som möjligt. Jag vill få med mig så mycket erfarenhet som möjligt inför nästa säsong. Det är det lånet handlar om i kombination med speltid. Till nästa säsong får vi se vad som händer.

Yasin Ayari har som sagt ett förflutet i AIK. Han talar avslutningsvis svartgult hoppfullt om den kommande säsongen.

– Jag har stora förhoppningar. De har en bra trupp med bra spelare. Det handlar bara om att få igång spelet, jag tror definitivt på dem.