STAFHAMMAR: “Jag är rädd för förändringen”

Tony Gustavsson är Sveriges nya förbundskapten på damsidan.
Trots hans glädje och hans iver tycker FotbollDirekts damfotbollexpert, Lovina Stafhammar, att det känns läskigt med ny förbundskapten. 

Under måndagen mötte Tony Gustavsson, eller ”Tony Tiger” som han kallas, media för första gången som en kommande svensk förbundskapten. Hans glädje var påtaglig och den smittade verkligen av sig. Han sa själv att han var ”den gladaste tränaren på svensk mark”, vilket såklart visar betydelsen av jobbet för Tony Gustavsson. Men efter pressträffen under måndagen väcktes en del frågetecken hos mig. Kanske var det för att glädjen tog över rummet och alla glömde eventuella tvivel. 

Jag har svårt att sätta fingret på mina frågetecken och orosmoln, men jag tror att jag är lite rädd för den kommande förändringen. Jag tycker absolut att det är dags för Peter Gerhardsson att kliva åt sidan, men det är oerhört läskigt att han ska lämna. Kommer Gustavsson kunna skapa sitt landslag och hur kommer stämningen i laget vara sen? Det undrar jag.

Jag har alltid varit glad över att Gustavsson fick jobbet, mest för att inga andra alternativ var rimliga, och jag tror att allt kommer bli bra tillslut – men är det egentligen någon skillnad mellan Peter Gerhardsson och Tony Gustavsson? Under måndagens pressträff var Tony Gustavsson väldigt noggrann med att inte jämföra sig med Gerhardsson och det nuvarande landslagsbygget, och han ville inte heller prata om hur han kommer leda Blågult sen. Fokus nu ligger på Peter och landslaget. Tony Gustavsson och Peter Gerhardsson har lite liknande spelstil, men det gör nog bara Sverige gott, så det är nog inget problem. 

Det som gör mig orolig är det som hände i Australiens damlandslag. Vissa spelare kallade Tonys Gustavssons fyra år som förbundskapten för “four years as hell” (fyra år av helvete, reds. anm.). Vem som ska har sagt detta vet vi inte, men man kan ju bara gissa i ett lag med en ganska divig världsstjärna. Tony själv säger att det gav mycket erfarenheter, men vad var det som egentligen hände? Det kommer vi kanske aldrig få veta, men spelet bakom kulisserna på andra sidan jordklotet kanske kan hända även i Sverige? 

Jag är supernyfiken på hur Tony Gustavsson kommer leda Sverige, och om han kan uträtta mer än Peter Gerhardsson – men framförallt hur tippen kommer bli. Peter har blivit ganska kritiserad för att vara “feg” och inte våga satsa nytt och ungt. Jag hoppas och tror att Gustavsson kan röra om i grytan rejält, och kanske våga släppa äldre spelare och ta in nytt. Asllani är en av dem som jag kan tycka att det är dags att släppa, men hon har tidigare sagt att EM 2025 blir hennes sista mästerskap så hon kanske inte stannar i Blågult så länge till. 

En annan fråga som bollades upp under måndagen är såklart ledarstaben. Vem kommer att gå in som assisterande förbundskapten? Gustavsson stänger inga dörrar för Caroline Seger som assisterande. Hon går just nu ett tränarprogram och såklart hade hon varit kul att en dag ha i landslaget, men just nu känns avtackningen och pensionärslivet för färskt. Hon känner alla för bra, och blir då kanske jävig. Kan hon se bort från vänskapen och vara professionell? Ja, kanske – men det känns bättre att låta det gå fyra år så kanske hon kan ta över efter Gustavsson.

Jag tror att det blir bra med Tony. Det kommer bli ett liknande landslag som det vi ser idag, men jag är lite orolig över att andra landslag har ökat nivån utan att Sverige har hängt med i utvecklingen. Men jag är nog exakt lika exalterad den 1 augusti som Tony Gustavsson.