Tack, Patrick Mörk

Dubbel glädje vid varje kvalitetsmål som Hallberg gör. Dels poänggivande, dels pengagivande. 

För några dagar sedan funderade jag på vem som kommer att bli vald till säsongens bästa spelare i KFF, om säsongen fortsätter på ett liknande sätt som den hittills har gjort. Jag kom på att det egentligen inte finns någon given kandidat. Arajuuri hade jag sagt efter 10-11 omgångar, men sedan han tappade formen i några matcher och blev även skadad. Hallberg är den enda spelaren jag kan komma på, för det är ett rätt jämnstarkt lag som KFF har.

Det bevisar också att det inte finns särskilt många storförsäljningar i KFF inom de närmaste åren. Hallberg kommer att bli det, och kanske även Ismael. Sachpekidis? Kanske.

KFF kan och kommer att försöka sälja av spelare som håller bra Allsvensk nivå, men som inte är så mycket bättre än så. Det stora problemet med det? Det tog Patrick Mörk upp i en intervju med Fotbolldirekt idag: de finns inte längre några klubbar som betalar €1-2 miljoner för en spelare som bara är “en bra Allsvensk spelare”.

KFF är inte mer än ett mittenlag i en spelmässigt dassig liga, och klubbarna med pengar behandlar inte heller KFF på något annat sätt än så. Det finns hundratals, om inte tusentals, jämbördiga spelare i andra lag som oftast är antingen billigare, yngre eller bättre.

3,85 miljoner SEK för en spelare som Skjelvik? Skulle man fråga sportchefer, agenter och fotbollsekonomer om det priset (ur KFF:s perspektiv) så skulle nog svaren variera mellan “bra” och “riktigt bra”. Det är så det ser ut år 2013. Rosenborg kunde betala de summorna eftersom man hade lyckats med en storförsäljning för €3 miljoner, men de hade lika gärna kunnat välja någon annan spelare.

För fem-tio år sedan var det annorlunda. Premier League-klubbarna hade mycket pengar, men lite kunskap. Därför värvade man in en massa hårt jobbande svenskar “eftersom de ändå spelar rätt brittiskt“. De holländska klubbarna levde på Champions League-pengarna från Ajax och PSV, stora försäljningssummor till utlandet och samtidigt försökte man att pressa fram framgångar då man hade byggt flera nya arenor.

Idag? Klubbarna i Eredivise har den här sommaren värvat sju spelare för summor som har varit markant högre än €0,5 miljoner. Fem av de spelarna var etablerade i ligan och den sjätte en holländsk landslagsman från Chelsea. Den sjunde var den ordinarie norska landslagsmannen Wolff Eikrem för €1,2 miljoner, som Heerenveen endast kunde köpa tack vare att man hade sålt spelare för €7,5 miljoner.

Det är inte bara i Eredivisie som det ser ut såhär. Ta en klubb som Lyon som ett exempel. För fyra år sedan värvade man in Lisandro López för runt €25 miljoner. Den här sommaren har man tagit in två nya spelare för en totalkostnad på €2 miljoner.

Inte bara KFF utan även alla svenska lag måste sänka kraven på prislapparna på sina spelare. Har man en extraordinär spelare som Hiljemark är det en helt annan grej, men något som Den osynliga handen ofta påpekar: svenska lag måste nu bli bättre på att hitta andra inkomster än spelarförsäljningar, för vi får snart räkna med att det bara är de extraordinära spelarna som man kan ta betalt för.

Även om en sådan som Dauda hade haft ett långtidskontrakt med KFF så hade priset hamnat på max €0,5-0,6 miljoner. Faktumet att han hade problem att hitta en ny klubb när han var klubblös, och tvingades gå som en sista-sekunden-värvning till en liga som till och med är sämre rankad än den svenska ligan, säger en hel del om att KFF inte hade kunnat lyfta några stora summor för en sådan spelare. Jag läste någonstans att KFF borde ha kunnat få 15 miljoner SEK för Dauda. Inte. En. Chans.

Det är även därför KFF:s kontraktspolicy är bra. Elfsborg får ofta beröm för sitt sätt att hantera kontrakt, men samtidigt hånar vi dem för bristen på titlar sett till spenderad krona. Kontrakt är ofta en stor investering och det är långt ifrån en garanti. KFF har helt enkelt inte råd att lägga ut dyra kontrakt på andra spelare än de som man vet kommer att bli stora försäljningar. Det har vi sett i fallen med Mendes och Djordjevic.

I framtiden kommer KFF, och även alla andra Allsvenska lag, tappa ännu fler spelare då kontrakten håller på att gå ut. Det man får göra är att vara ännu smartare med marknadsföring, spelarvärvningar och att utveckla de stora talangerna. Mina önskningar just nu:

1. Kommunen köper in sig i en del av arenan.
2. KFF övertalar Hareide att gå ur sin pension.
3. Det värvas in en vänsterback, en målvaktsreserv och eventuellt en ung brasse.
4. Samuelsson börjar att kolla över nästa års trupp. Antingen letar man ny mittback om Arajuuri vill lämna, eller så förlänger han. Om Israelsson vill stanna kan man börja att förbereda ett lån för Agebjörn, annars får han ta en viktigare roll nästa säsong. Man spanar även in en ny anfallare.
5. Kontrakten med Öhman och Nouri (om inte lönekraven är för höga) förlängs.
6. Man börjar att prata nytt kontrakt med Söderqvist, en spelare som eventuellt skulle kunna inbringa €1 miljon om han exploderar nästa säsong.

KFF:s arenaskuld kommer inte att bli betalt av spelare som Dauda, Skjelvik och Berisha, eller ens av Söderqvist. Det är antingen kommunen eller Hallberg-spelare som fixar sånt.

Om det var en ekonomiskt bra period att bygga en ny arena i? Nej. Om det var det enda valet? Ja. Å andra sidan kanske man ska vara nöjd över att det ens gick att bygga en ny arena tack vare flera spelarförsäljningar som kom till innan den ekonomiska krisen…

/J
https://twitter.com/jonas_hansson