TRE PUNKTER: “Snacka om ovärdigt avslut för AIK-kaptenen” 

SOLNA. AIK stod för ett praktfiasko till insats mot Halmstads BK och föll ner till en sjundeplats.
HBK var helt enkelt bättre än sina motståndare i säsongsavslutningen.
Här är FD:s tre punkter från Nationalarenan i Solna.

Tre mycket ovärdiga avslut i AIK 

Under lördagen stod det till sist klart att AIK:s fanbärare Sotirios Papagiannopoulos förlängde sitt kontrakt med två år. 

Det tror jag har stor betydelse för “Gnaget” då man får behålla en spelare med nära 200 matcher i klubben. 

En spelare som däremot inte kommer att vara en del av de svartgula nästa år är lagkapten Anton Salétros – som kommer att lämna för spel i MLS-klubben Chicago Fire efter säsongen. 

Det innebär inte bara att AIK tappar en av sina bästa spelare – utan en stor del av sin identitet. Anton Salétros har, enligt min uppfattning, symboliserat ett lag som har tagit sig från en mycket dyster plats till att konkurrera i toppen av allsvenskan.  

Det visade inte minst Norra Stå med sin hyllningstifo en halvtimme innan avspark. 

Det är dock inte “bara” lagkaptenen som lämnar AIK efter årets säsong. Det gör även den hårdföre mittbacken Thomas Isherwood och anfallaren John Guidetti. De fick, tillsammans med Salétros, motta AIK-supportrarnas applåder och lovord efter matchen.

Det var dock inte den här avslutningen på sina sejourer i klubben som spelarna såg framför sig. Det var helt enkelt alldeles för svagt på planen från de svartgula under söndagen och ett riktigt ovärdigt avslut för Salétros, Guidetti och Isherwood.

“Stockholmsdräparna” Halmstads BK slog till igen 

Under årets säsong hade Halmstads BK endast förlorat en match mot något av de tre stora Stockholmslagen – mot Hammarby borta den 28:e juni. I hemmamatchen mot Bajen stod man för en solid prestation och vann med uddamålet. 

Mot Djurgården tog man tre poäng hemma och en borta och mot AIK knep man en seger genom två snabba mål i början av juli. 

Därför har HBK i år fått epitetet “Stockholmsdräparen” och det skulle bli intressant att se hur man klarade av uppgiften att möta AIK på bortagräs. 

Mycket bra, skulle det visa sig. 

Från den första matchminuten till den sista kändes det som att Hallandslaget hade koll på grejerna – och med en William Granath i storform behövdes inte mer än två mål från yttern för att ta hem en sista trea för säsongen.

Från fyra till sjua – enligt konstens alla regler 

Med den förra omgångens resultat hamnade AIK, helt plötsligt, tagit steget upp till en tämligen viktig fjärdeplats i allsvenskan. Detta då en sådan placering kan innebära en plats i kvalet till Europa Conference League nästa sommar – i det fall att något av de tre bästa lagen vinner Svenska Cupen.

Efter dagens obegripligt svaga insats mot Halmstad står det klart att Mikkjal Thomassens lag avslutar serien med en sjundeplacering. Detta är fyra tabellplaceringar sämre än förra året och ett tecken på hur AIK:s säsong har varit, enligt mitt tycke.

Idag var man långt från värda någon slags topplacering. Ser man enbart till den första halvleken på Nationalarenan kunde man tro att det var Halmstads BK som spelade om en fjärdeplats. Det var som att de svartgula spelarna hade tankarna på var de skulle resa under semestern och inte på att avsluta säsongen på topp. 

I den andra akten spelade hemmalaget upp sig något men saknade all form av slutprodukt.

Trots förluste, och lagets prestationer i år, har AIK slagit nordiskt publikrekord med ett snitt på 30 023 åskådare varje match. Det är en helt sanslös siffra, inte minst med tanke på hur man har sett ut under året.