Andreas Georgson om relationen med Uwe Rösler

Uwe Röslers ledarstil kan verka hård. Malmö FF:s kommande sportchef Andreas Georgson hade en bra relation med tränaren. 

– Jag fick en bra skola, säger Georgrson i podcasten “Lundh” enligt Fotbollskanalen. 

Under de två senaste åren har Georgson verkat i Premier League med Brentford FC och Arsenal FC. Inför nästa år tar Andreas Georgson över rollen som sportchef i Malmö FF efter Daniel Andersson. Andersson i sin tur tar över rollen som sportdirektör för de regerande mästarna. 

Senaste gången Georgson var i Malmö FF var han assisterande tränare tillsammans med chefstränare Uwe Rösler. 

Tyskens ledarstil som från vissa håll har beskrivits som hård, har Georgson inte något emot.

– Både Uwe, Mikel (Arteta), Thomas (Frank) och Jon (Dahl Tomasson) har den glöden i sig. När det brinner till och det ska vara tydligt, eller att man vill markera, så blir de lite svarta i blicken och då är det på allvar. I fotbollsvärlden, som huvudtränare, är det en tillgång. För det kommer situationer där allt står på sin spets och du måste vara den som pekar åt en riktning och du måste göra det snabbt. Det innebär såklart att ibland blir det fel i det. För ska du fatta beslut med stor pondus med en sekunds betänketid så kommer det ibland bli fel, säger Georgson i podcasten “Lundh” enligt Fotbollskanalen. 

Georgson lärde sig en hel del och bildade ett bra tränarpar tillsammans med Rösler.  

– Det var det jag menade med att jag fick en bra skola för med Uwe fick jag snabbt en oerhörd stark relation. Men så som jag är och om jag känner att jag har en åsikt kring processen och det vi gör, som kan göra oss bättre, kommer jag ta upp det. Då är det en väldigt platt syn på hierarkin för mig. Även om jag är en ung assisterande tränare som gör mitt första senioruppdrag, så berättar jag ofta det för honom. Inte alltid i skarpt läge eftersom det då inte var läge. Men sen så gick jag till honom och första gången tittade han bara på mig, och jag kommer ihåg det så väl, med en blick som om jag var helt galen.

Han fortsätter: 

– Men så började han förstå att “shit vad det här är bra, det här hjälper oss”. Så först lite friktion och sen lösningar. För mig är vikten att jag måste vara trygg, respekterad, uppskattad och känna att det är någon som lyssnar och tycker det är viktigt med att vi har det sättet att jobba. Då har jag inga problem med att man ibland får sig en snyting. Jag kan också få höra att “inte nu Andreas” och det kan vara väldigt tråkig ton just den gången men så ska det vara i fotboll. Du måste vara hårdhudad och förstå att när adrenalinet är på och det är skarpt läge, du måste såklart alltid behandla varandra med respekt, men också vara beredd på att det är väldigt högt i tak. Är man inte överens så låter man den stunden passera, så får man ta det när det har lagt sig.

Men ibland kunde det gå för långt. 

– Jag har nog inte haft någon situation där man på ett mänskligt och moraliskt plan kände att man gick över gränsen. Det kan jag inte säga på rak arm. Däremot kan jag ganska ofta känna att den här reaktionen har påverkat processen negativt. Det vi har försökt göra har påverkats negativt. Det gäller mig själv också och ligger i sakens natur, men jag menar att vi då att då måste ta i det, säger han och fortsätter:

– Kanske inte just för stunden, men känner jag att de går ut över processen, spelarnas trygghet eller spelets avslappnade natur som krävs för att prestera så har jag alltid varit tvungen att sätta mig efteråt med mig själv eller vem det gäller för att reflektera över att “det här tror jag skadar oss” och sedan måste man ta i det. Och det kan vara en jobbig ”soul searching” för vissa om man är ovan. Det vara samma sak när jag kom till Mikel (Arteta) första gången. Han förväntade inte sig att en set piece-coach från Sverige, utan spelarbakgrund och utan några meriter överhuvudtaget tycker till om det. Men väldigt snabbt så blev det en stark relation kring det.