PÅ FD: När Kennedy kom hem – så fick Bajen tillbaka hjälten: ”Slängde på en terrassloge på Nya Söderstadion i kontraktet”

Var det den mest oväntade hemvändarvärvningen i svensk fotboll någonsin? Kennedy Bakircioglu bytte 2012 La Liga mot superettan och ett Bajen i stora problem. En återkomst som grundmurat hans ikonstatus hos fansen. Här berättar Hammarbys dåvarande sportchef Gustaf Grauers om när Kennedy valde att komma hem:
– Jag minns när jag träffade honom första gången. Jag tänkte att vore det inte häftigt om han skulle stå på planen i grönvit tröja om några månader. Sedan tänkte jag att ”fan Gustaf, skärp dig”, säger Grauers till FotbollDirekt.se.

I morgon avslutar Kennedy Bakircioglu en lång och framgångsrik fotbollskarriär. Allsvenska avslutningen mot Östersund blir Hammarbyikonens allra sista match som elitspelare, och redan i söndags togs ett ordentligt farväl av den som många supportrar håller som klubbens största någonsin.

Hur – och när – blev Kennedy den ikon han är för Hammarbys supportrar? Att han var en av de stora hjältarna när Hammarby vann sitt hittills enda SM-guld 2001 spelar självklart in. Men frågan om inte hans status i Bajen nästan lika mycket byggts på att han kom hem och hjälpte laget upp från superettan till allsvenskan.

Av alla hemvändare som kommit tillbaka till Sverige från spel i utlandet så får nog Kennedy tillbaka till Hammarby 2012 räknas som en av de mest oväntade. Året innan han återvände till Bajen så hade han gjort mål på Real Madrids Iker Casillas, världens då kanske allra bästa målvakt. Hösten 2012 spelade han plötsligt superettanfotboll med Hammarby mot Ängelholm.

Comebackmatchen. Ängelholm hemma, 3 september 2012.

Hammarbys dåvarande sportchef Gustaf Grauers berättar här om hur det gick till när ikonen kom hem till Bajen. Kennedys kontrakt med Racing Santander gick ut på våren 2012 och en bit in på sommaren så dök han plötsligt upp på Årsta IP.

– Vi hade aldrig setts innan. Jag minns att jag kommer ner på Årsta, går in, och märker att någonting är annorlunda. Någon av spelarna, jag kommer inte ihåg vem, sade lite högtidligt att ”Kennedy är här”, säger Grauers.

– Vi hade inte pratats vid något om det innan, att han skulle komma dit. Han kom dit oannonserat. Men jag kommer in, tittar ner mot sofforna, och ser en kille med blå Roger Federer-keps sitta där. Och jag tänkte liksom ”åh fan”. Jag stegade fram, presenterade mig och slängde fram kardan

Hur tänkte du då, när du såg att det var han?

– Jag kommer ihåg att jag blev så jäkla upprymd, och att jag tänkte att vore det inte häftigt om han skulle stå på planen i grönvit tröja om några månader. Sedan tänkte jag att ”fan Gustaf, skärp dig”.

– Vi snackade lite, och jag vet inte om det var där och då eller senare, som han frågade om han fick träna med oss. Första gången var han nog bara där och rekade, kollade läget, hälsade på Yvonne (husmor på Årsta IP). Som många gamla Bajenspelare gör; kommer dit och tar en kaffe, tjabbar lite. Det är vanligt att det är så, och det är riktigt mysigt på det sättet i Bajen.

I de artiklar som finns på nätet från det året om att Kennedy hade börjat träna med Hammarby, så är det ödmjuka toner från klubbledningen. Ingenting om en möjlig hemvändarvärvning. ”Vi ska hjälpa honom komma i form” lät det från dåvarande tränaren Gregg Berhalter när det kom ut att Kennedy var tillbaka på Årsta.

– Självklart fick han ju komma och träna. Jag förklarade för Gregg vem han var, och vi såg till att han fick komma igång. Han var inte i toppform, han hade inte fått spela så mycket i Spanien på våren och det hade gått ett tag efter säsongen där var slut.

– Sedan körde han stenhårt extra efter träningarna med vår dåvarande fystränare, Mladen Jovanovic. Gregg sade att ”vi måste få honom i form, oavsett om han ska spela här eller någon annanstans”. Gregg var bra på det sättet. Men då var det långsökt att han skulle spela i Bajen. Jag vet att han främst hade Spanien och Holland i tankarna. Så han var med och tränade på, tiden gick. Det var inte så mycket mer med det.

Men allt eftersom så började en diskussion komma igång med Kennedy. På parkeringen på Årsta IP. Gustaf Grauers säger att det bara blev så, man möttes upp och snackade där.

– Vi brukade stå och snacka på parkeringen efter träningarna. I början var det mer försiktigt, ”ja men hur känns det”, lite så. Sedan växlade jag över snacket till att prata om Hammarby. Om vad som var i görningen, hur vi skulle vända den här skutan. Han lyssnade mer artigt än intresserat i början. Men efter varje träning så sökte vi upp varandra på parkeringen. Det var inget uttalat alls, det var som att den ena sökte upp den andra efter träningarna. Det var mer att det fanns saker att prata om.

– Jag märkte efterhand att han blev mer och mer intresserad av vad vi skulle åstadkomma. Han lyssnade liksom mer intresserat. Jag tror det tändes en gnista i honom, och det hade nog att göra med att han redan visste vad Hammarby är och tankarna om hur Hammarby skulle kunna utvecklas var nog något som han tänkte mer och mer på.

Vad kunde ni egentligen pitcha för honom i det läge som Hammarby i var då?

– Jag pratade mest bara om framtiden, att Hammarby skulle bli… inte en storklubb igen för det var ju redan en storklubb. Men att Hammarby skulle bli en klubb som slåss i toppen igen. Och hur han skulle vara med och möjliggöra det. Jag vet inte hur han resonerade. Men jag tror inte han tittade på Hammarby för vad det var då, utan för vad det kunde bli. Det som var lyckosamt var att han visste vad Hammarby är, att han visste vad Hammarby betyder för många, att han kände en så stark kärlek. Det gjorde det så mycket enklare.

– När det hade gått en tid så blev det mer att vi pratade om honom ”i Hammarby”. Jag minns att Erik Sundin hade viskat i Kennedys öra att jag är skaldjursallergiker.
Kennedy sade, ”kan inte du och Linnéa komma över och äta skaldjursmiddag hos mig och Caroline så kan vi snacka mer om det här?”. Jag tänkte att det absolut inte var läge att tacka nej men samtidigt vill man ju inte dö på kuppen. Sedan fattade jag ganska fort att han var en spjuver, att han drev med mig.

Kommer du ihåg exakt när era samtal växlade över till att bli konkreta kring Kennedy i Hammarby?

– Ja, det var när han frågade hur vi tänkte oss, hur ett kontrakt skulle kunna se ut. Då tänkte jag ”fan vad härligt”.

Hur långt är det kvar på fönstret då?

– Inte långt alls. Det var lite att ”nu har vi bråttom här”. Jag har ju fått veta i efterhand att han inte hade någon tanke alls på att återvända egentligen. Inte där och då. Att han skulle hem en vacker dag, det har alltid funnits i tankarna. Men tajmingen var inte att det skulle ske 2012 och att Bajen skulle spela i superettan, det är ett som är säkert.

Och sedan togs det vidare med hans agent då eller?

– Nej, han hade ingen agent. Jag pratade direkt med honom, han skötte allt det där själv.

Hur agerade du då?

– Jag tog det tillbaka till styrelsen, hur snacket gick. Jag visste vilka ramar jag hade för att presentera ett förslag för honom och det blev ett förslag som han till sist valde att ta. Det blev klart nära på fönsterstängning.

Då var det förhandlingar in det sista, eller var det mer att han väntade på vad som kunde komma in från andra klubbar?

– Det var inte jättemycket förhandlingar egentligen, vi gjorde vad vi kunde liksom. Men jag kommer såväl ihåg hur jag satt med Kennedy på kontoret när vi skulle försöka summera ihop allt och bli väldigt konkreta, då i sista stund kom Henrik Kindlund in och slängde på en terrassloge på Nya Söderstadion (Tele2 Arena stod klar året efter) i hans kontrakt. Så hans familj kunde sitta bekvämt på nya arenan.

Done deal, Kennedy skrev 2,5-årskontrakt med Hammarby.

Visste du någonting om vad han hade för bud från annat håll?

– Så här: Jag vet att han hade bud, bud som var bättre än han kunde få i både superettan och allsvenskan. Hur mycket bättre, det vet jag än idag inte. Men jag tror ärligt talat att känslorna ledde honom i hans beslut. Eller, det är ju alldeles uppenbart att känslorna ledde honom i hans beslut. Sedan var det nog en del omständigheter som hjälpte oss. Jag vet att han skulle få Leo (Kennedys son) på sensommaren. Det kanske också hjälpte till.

– Jag vet att han skulle förlora en herrans massa pengar på att komma till oss. Det är väl preskriberat nu, så jag kan ta det som exempel; vi tog en annan spelare från utlandet och betalade honom en lön på 15 000 i månaden. Det var så illa det var med ekonomin på den tiden.

Han är hos er en ganska lång tid, från det att han dök upp första gången till att han skriver på… uppemot en månad…

– Ja, och det hjälpte nog också. Vi pratade dagligen.

Gustaf Grauers säger att det egentligen aldrig smusslades speciellt mycket under tiden från att Kennedy dök upp första gången till att han till sist blev klar. Det fanns såklart Hammarbysupportrar som besökte träningar på Årsta och pushade för att man skulle sajna Kennedy, men ingen trodde nog på det innerst inne.

Att ni sågs på parkeringen efter träningarna, det kunde ju folk se… var det inte många som började spekulera då?

– Nej men när han kom ner första gången så var det alldeles självklart att han inte skulle spela i Hammarby. Det var snarare så att ingen trodde på det. Jag minns att jag inte fick speciellt mycket frågor från journalister om honom, för det var ingen som överhuvudtaget såg det som realistiskt.

– Men sedan när vi gjorde klart och skulle ha presskonferens, då kommer jag ihåg hur jag hämtade honom i bil och körde till Hovet. När vi kommer fram så är det helt fullsmockat i utrymmet mellan Hovet och Söderstadion. Det jublet från supportrarna, helt fantastiskt. Sedan hade folk klättrat upp på Hovets tak, och det var så kvavt i pressrummet på Söderstadion att vi hade öppnat fönstret. Folk stod och tittade in från taket och sjöng Kennedysånger, fantastiskt.

På väg till presskonferensen…

Kennedy gjorde fem mål och tre assists på nio matcher under hösten 2012. Året efter 7+5 på 23 matcher innan han och Hammarby tog steget upp 2014. Den säsongen vann han hela superettans skytteliga och avgjorde allting med två mål i sista hemmamatchen på Tele2 Arena.

Och allt började alltså med att han själv ställde frågan om han fick komma och träna.

– Ja, det var han som frågade om han fick hålla igång med oss, det var inte jag som frågade om han kunde träna med oss.

– Och det är något man bör lyfta fram i samband med hans avsked: Hans fantastiska fotbollsegenskaper, de är ingenting mot hans fantastiska sätt att vara som person. Han är oerhört empatisk, han bryr sig om och ser alla. Jag minns själv senare, det var väl året efter han skrivit på… när vi hade det som tuffast. Då ringde han mig flera gånger. Inte för att snacka fotboll, utan för att fråga hur jag mådde. Det säger det mesta.