LÅNGLÄSNING: AIK:s trotjänare om Linnér, gåshud och att nöta bänken

DUBAI. Kyriakos Stamatopoulos är inne på sin åttonde säsong i AIK-tröjan. Speltiden har varit begränsad i alla år – förutom när Ivan Turina tragiskt gick bort 2013. Nu ska han hjälpa unge Oscar Linnér att fylla Patrik Carlgrens skor. 
– Även om jag inte spelar så älskar jag allting runt den här klubben för mycket för att ge mig av på egen hand, säger han till FotbollDirekt.se. 

Vinden piskar på ordentligt under AIK:s träning på den brutalt lyxiga träningsanläggningen Nad Al Sheba Sports Complex. Jag och Kyriakos “Kenny” Stamatopoulos slår oss ned på avbytarbänken. En plats som AIK-målvakten känner väl till. Under sina sju säsonger i AIK-tröjan har ”Stam” bara spelat 53 matcher i Allsvenskan – ett snitt på runt sju och en halv match per säsong. Förra säsongen blev det inte en enda spelminut och jag undrar vad som driver honom och hur han orkar motivera sig år efter år.
– Jag har väl spelat en och en halv säsong om man slår ut det på alla år. Men självklart borde jag ha spelat mer. Jag antar att det är sportens natur. Vissa spelar inte så mycket, säger 37-åringen till FotbollDirekt.se.

Hur är egentligen livet som andramålvakt. Hur orkar du?
– Det är en bra fråga. Jag har nog kommit in rollen där jag bara älskar att spela fotboll. Jag älskar att träna och jag gillar miljön i omklädningsrummet. Så jag ser det egentligen inte på det sättet. Självklart finns det en drivkraft för mig att spela. Samtidigt älskar jag allt runt omkring fotbollen vilket gör det lättare när jag sitter på bänken.

Det var på vippen att du gick till Tromsö inför förra säsongen. Var det på tal att du skulle lämna klubben inför 2017?
– Inte från min sida i alla fall. Men du kanske vet mer än vad jag gör (skratt)? Nej, det är Inget jag känner till. Förra året var det ju en del på gång men ingenting hände till slut.

Jag tänker att många rutinerade spelare kan känna att de är för gamla för att sitta på bänken. Du övervägde aldrig själv att söka dig till en mindre klubb för att få större förtroende och chans till speltid?
– Det är alltid snack runt omkring att en andramålvakt behöver speltid. Men det är ganska svårt att lämna en klubb som är bland de bästa i Sverige och även om du slåss om platsen, och just nu inte har den, så föredrar jag utmaningen framför att gå till en klubb med sämre miljö. Den miljön som finns runt AIK är det absolut bästa jag upplevt och det är svårt att få det någon annanstans för mig. Även om jag inte spelar så älskar jag allting runt den här klubben för mycket för att ge mig av på egen hand.

Hur kommer det sig att man blir fotbollsspelare i Kanada. Är det inte bara hockey som gäller där borta?
– Du har rätt (skratt). Det handlar bara om hockey där. Jag spelade själv tills 13-årsåldern sedan tappade jag helt enkelt intresset för det. Då började jag experimentera med olika sporter och jag började med ”soccer”. Ganska omgående trivdes jag med att stå mellan stolparna. I den åldern är det en stor fördel bara du inte är bollrädd och det gick rätt bra för mig antar jag. Jag lärde mig snabbt och nu ångrar jag såklart ingenting.

– Självklart älskar jag också hockey och Toronto Maple Leafs eftersom de kommer från min hemstad.

Jag har förstått att du är en riktig familjeman som trivs i Stockholm?
– Yes, jag är gift och har fyra barn. När karriären är över kommer jag definitivt att stanna i Stockholm Det är en fantastiskt bra plats för oss. Vi älskar staden och människorna och om jag kunde bli kvar i klubben på något sätt skulle det vara en bonus.

Har du någon fritid?
– Barnen (skratt). Det finns inte så mycket mer tid för annat. De är så unga och springer runt överallt. De behöver mycket uppmärksamhet. Den äldsta är sju, sedan går vi ned till fem, tre och en som är nyfödd. Jobb, jobb, jobb (skratt).

TALANGEN. Kenny har tagit en mentorroll för att hjälpa unge Oscar Linnér slå igenom. Foto: Bildbyrån

Kenny ger ett väldigt sympatiskt intryck. Han är en fyrbarnsförälder som även tagit en stor roll i unge Oscar Linnérs utveckling. En målvakt som AIK överväger att satsa på som förstamålvakt den kommande säsongen.

Tycker du att Linnér har det som krävs för att vakta målet i en storklubb med guldkrav från fansen. Han är ju knappt 20 år fyllda?
– Det är något vi snart kommer se när han ställs på prov, eller hur? Jag tycker att han har mognat rejält under den tiden jag varit här. De gångerna han testats i matcherna han spelat har han gjort det bra. Nu handlar det bara att se om han klarar det över en längre tid. Du vet, AIK är en storklubb med höga förväntningar på sig och stora krav på spelarna. För hans ålder tycker jag att han håller hög klass. Han har alla verktyg som krävs för att bli bra.

Vilka är hans styrkor?
– Eftersom han är så pass stor kan han dominera luftrummet. Med sin längd har han en enorm räckvidd och kan göra de räddningarna som man tror ska vara omöjliga att göra. Han kan vara en faktor som avgör ett mästerskap. Och då menar jag att han kan göra räddningarna som krävs i slutminuterna både på hemma- och bortaplan. Förhoppningsvis kan han steppa upp ännu mer och anta utmaningen med öppna armar.

Jag har förstått att du blivit lite av hans mentor?
– I det här stadiet av hans karriär tycker jag nog att du har rätt. Oscar är som en svamp. Han är villig att lära sig, villig att ta emot råd från spelare som varit med längre och ser saker på andra sätt än honom. Även om han inte håller med, så lyssnar han, funderar själv och filtrerar fram det som kan göra skillnaden för honom. Han är väldigt öppen för sådant och det tycker jag talar för att han kommer att bli riktigt bra.

Jag pratade med målvaktstränaren Thomas Thudin och assisterande tränaren Peter Wennberg. De berättade att du tagit större plats i laget i år och är ett kommande tränarämne.
– Jag tror att jag tagit och tillåtits ta mer av den rollen i år. De har liksom givit den till mig. När man sakta men säkert blir äldre och kommer till en viss ålder, så tänker man på nästa byggsten. Att bli målvaktstränare är den ideala lösningen för mig tror jag. När du älskar något och är så ambitiös att lära dig mer i ämnet så tror jag att det är åt rätt håll.

Vilken säsong är du mest nöjd med i AIK?
– Jag antar att det var den säsong när jag fick spela som mest, vilket var 2013, som också var det tuffaste året.

Den 2 maj 2013 gick AIK-målvakten Ivan Turina tragiskt bort efter att ha hittats död i sin lägenhet. Dödsorsaken fastställdes till en plötslig hjärtdöd och Turina blev bara 32 år.
– Jag var väldigt nära Ivan. Han satt på många sätt i samma båt som mig. Han hade fru och ett barn. Då hade vi två barn och kom väldigt bra överens i familjerna. Vi hängde ihop mycket även utanför planen.

SORGEN. “Han må vara borta, men han är inte glömd”. Foto: Bildbyrån

Hur är dina känslor för fansens hyllningar till Ivan i minut 27?
– Jag tycker det är så, så fint. Det är så respektfullt. Han må vara borta, men han är inte glömd. Och fansen visar det om och om igen. Jag hoppas att minut 27 varar för evigt. Varje gång jag hör det får jag fortfarande gåshud.

Vad talar för att AIK vinner guldet 2017?
– Gruppdynamiken i år är bland det bästa jag varit med om. Även om det skiljer mycket mellan den yngsta och den äldsta spelaren så kommer vi alla bra överens. Det handlar inte bara om det som händer på planen. Det utanför är minst lika viktigt och det lovar gott för det här laget i år.

Vad händer efter att ditt kontrakt går ut den här säsongen?
– Jag vet faktiskt inte. Förhoppningsvis kan jag, Björn (Wesström) och Rikard (Norling) diskutera framtiden.

Du vill fortsätta spela alltså?
– Definitivt. Mentalt och fysiskt måste jag vara lika ung som de andra för att hänga med (skratt). Jag tycker fortfarande att jag hänger med bra. Förhoppningsvis löser det sig så att jag får ett förnyat avtal med AIK.

LENNART SANDAHL