LÅNGLÄSNING: ”I Djurgården har jag känt mest kärlek”

Alexander Faltsetas, 29, lämnar Djurgården efter tre år. I en lång intervju med FotbollDirekts Mårthen Bergman berättar han om de tre åren i Stockholm, drömmarna om grekiska fans, tvåfotare på Andrea Pirlo och vemodet över att lämna.
– Jag blir rörd när alla skriver massa fint. Jag känner att jag har burit den här tröjan med stolthet och krigat varje träning och varje match, säger han.

Alexander Faltsetas har nyligen meddelat att det inte blir någon fortsättning i Djurgården. Och i det som skulle bli hans sista match för blåränderna, borta mot Gif Sundsvall, så är han avstängd efter tre gula kort.

Kvällen innan intervjun med Faltsetas halkar jag över följande tweet.

Vi fick inte chansen att säga det i måndags och på söndag är han avstängd – så vi säger det nu: Tack Falle! pic.twitter.com/Itk02vnD7G

— Järnkaminerna (@jarnkaminerna) November 2, 2016

Det är också där intervjun får börja.
– Jag såg det där, det var faktiskt jävligt kul att se. Nu blev det ju så att det var snack om att bli avtackad under Häcken-matchen men det kom lite plötsligt och Kenneth (Höie) lägger ner karriären så han ska få den uppmärksamheten. Jag kände att det inte var läge just då, säger Faltsetas.
– Sen blev jag avstängd mot Sundsvall lite olägligt sådär men jag behöver väl ingen större avtackning så, jag vet nu när alla hör av sig att jag betyder något för den här klubben och det värmer mitt hjärta.

Tacklingen då? Riktigt go ju!
– Den är otroligt fin! Det är nog min karriärs finaste. Den är inte oschyst på något sätt, jag vinner boll och tar två i en smäll. Sen är den mot Bajen också, det gör lite extra.

Blir det lite vemodigt att lämna när du fått massa kärlek sen beslutet blev officiellt?
– Jag blir rörd när alla skriver massa fint. Jag känner att jag har burit den här tröjan med stolthet och krigat varje träning och varje match. Då känns det förstås väldigt bra att få all den uppmärksamheten. Det blir lite jobbigare när man ska lämna och så men nu är det så att jag följer en dröm jag haft sen länge. Jag har alltid sett mig spela i en annan liga utomlands, så nu väntar intressanta tider.

Vi återkommer till det, men blev du förvånad över all uppskattning?
– Jag är nog lite förvånad jo, på något sätt så känns det som… alltså, jag har inte varit i klubben så länge och jag tänkte inte att någon skulle ha en tanke på att “tacka av” mig. Det hade inte känts rätt att ta det rampljuset från Kenneth. På så sätt är jag förvånad över responsen jag fått.

Du har å andra sidan en spelstil som fans generellt brukar gilla.
– Jag bidrar mycket utanför planen också och är lite av en ”clown”, en glädjespridare där: Jag är mig själv och det uppskattar nog folk. Angående min spelstil så, jag är ju ingen Ronaldinho utan istället så tror jag att många supportrar i många lägen kan relatera till det spelsättet jag har. Även om det går lite knackigt vill de se spelare som ger 110 procent. Jag jobbar i det tysta, stänger ytor och spelar enkelt. Jag är alltid där och gnuggar och ligger på.

Din målgest sist däremot. Där snackar vi Ronaldinho i kubik.
– Som gammal breakdansare måste man droppa lite grejer ibland, haha! När jag var yngre åkte jag inlines på ramp och gjorde volter och grejer.

Jag tror aldrig jag sett en målgest som är så långt ifrån en spelares spelstil.
– Hehe, många som snackat med mig om den grejen har undrat ”vad fan kom den ifrån?”.

Jag tänker snarare på Julius Aghahowa.
– Äsch, det funkar bra med en spänstig halvgrek också.

Kände spontant när du gjorde den att det är synd att du inte är bättre på att göra mål…
– Verkligen. Jag har lite mer grejer på lager.

Hur ser du tillbaka på dina tre år i Djurgården?
– Det har varit riktigt kul! Direkt när jag kom till Djurgården så kände jag hur familjär den här klubben är. Att vara på Kaknäs dag ut och dag in är verkligen speciellt, det är en så skön och ”laid back” stämning. Sen så fansen och stormatcherna, det är helt sjukt vilken stämning som skapas på Tele2. Sen har jag också yppfostrat mina två barn under tre år här, så självklart har det varit jävligt fint.

Om vi fokar lite på resultaten. Vad är det som inte funkat?
– Jag tror det har med mycket spelare in och ut. När man får spela ihop sig och har en bra grund så måste man bygga vidare på det. Kontinuiteten i laget är väldigt viktig. Under mina tre år. Höie, Jawo… är väl de jag kan komma på som varit i klubben. Som jag, tre år i DIF och jag är en av de rutinerade som varit med ett tag. Det känns lite sisådär på det sättet. Tror DIF har alla förutsättningar att vara högre upp. Får behålla många spelare och bygga är det viktigaste.

Hur känner du att klubben utvecklats?
– Föreningen var ju på mycket minus när jag kom hit. Det var ett Djurgården som var lite huller om buller men detta har Bosse, Henrik och övriga vänt på helt och hållet. Djurgården är en mycket lugnare och tryggare klubb nu än då. Det finns en stor framtidstro och jag tror mycket på projektet här. Det är inte konstigt att det gått som det gjort, det tar mer än någon säsong att vända den skutan som var när jag kom hit.

Hur tungt har det varit när det varit som tyngst?
– Det är mycket press att spela här, med alla fans kring klubben. Och absolut har det varit tufft, men det är vårt jobb och vi måste klara av det. Alla supportrar följer oss och hänger med på allt, och jag känner stor besvikelse på våra prestationer när vi inte kan ge dem segrar.

När du ändå är inne på det: hur ser du på att du inte fått vara med och vinna ett derby?
– Det är nästan det som stör mig mest. Det var det enda jag tänkte på inför det här sista, att jag måste ta något derby. Det känns otroligt tungt. Det känns som det enda jag verkligen ville med den här säsongen.

Utifrån de trupper ni har haft de här åren, hur tycker du att ni presterat?
– Jag tycker väl att det har varit helt okej. Det som var det största problemet är att vi har varit ojämna, men när vi spelar bra har vi en otrolig högstanivå. Men vårt stora minus är som sagt att vi inte har varit tillräckligt jämna i våra prestationer. Även om jag ibland kan tycka att vi överlag gjort det helt okej så spelar man i en klubb som Djurgården får man inte vara nöjd med placeringarna vi kommit på. Dif ska vara i alla fall topp fyra, det finns inget annat tycker jag.

Men tycker du verkligen att ni haft materialet för det under de här tre åren?
– Hade vi haft kvar spelare som vi sålt under säsongerna så absolut. Men det är svårt att få det att klaffa med så stor omsättning. Och vi har behövt sälja för att få ordning på ekonomin. Det är bara att gilla läget.

Vad händer nu då?
– Jag har som sagt alltid haft en vision och sett mig spela utomlands. Sen är jag realist, jag 29 bast och har aldrig varit ute, så de stora ligorna är förstås inte aktuella. Men jag är absolut sugen på att hoppa på äventyr och testa något nytt, en fotbollskarriär är inte så lång och jag vill ta vara på allt, spela i en annan liga och få hela den biten. Jag har presterat i allsvenskan många år och är Bosman, så det finns många möjligheter.

Vad väger tyngst då: Pengar? Stor roll? Sol och värme?
– Den ekonomiska ersättningen är betydligt större utomlands och sen väger jag in hur det blir med den sociala biten för familjen. Angående stor roll så, ja, var man än kommer gäller det att gå in och bevisa att man ska spela. Det är inte bara att bli “tilldelad” en roll. Men det är många faktorer jag väger in.

Intrycket jag har av dig är att du verkligen vill vinna. Kan du tänka dig att harva på i ett bottengäng i kinesiska division 2 bara för att cashen ska in?
– Jag är en jävligt dålig förlorare, vill alltid vinna. Men man vill alltid tjäna lite extra kulor och jag vet inte vad det kan bli för klubbar eller ligor men… det skulle vara mycket tuffare att gå till ett bottengäng, absolut. Jag vill vinna och betyda något för folk.

Det har surrats lite om MLS?
– Mm, och då är det inte för pengarna utan för att känna på livet där. Jag har pratat med lite spelare som varit där och det verkar vara en cool och skön liga. Det är många gamla stjärnor och ett fint liv vid sidan av. Det kan nog vara ett riktigt äventyr.

Då får Pirlo se upp.
– Ja, tänk dig den! En tvåfotare bakifrån på Andrea och bara “ställ dig upp!”. Det skulle vara fett.

Har du tackat nej till något än?
– Nej. Men jag känner att jag har is i magen. Vi har inte ens slutat lira i år och jag kommer vara här i hela november och sen är det ledighet i december och då åker jag ner till Göteborg och träffar familjen. Då kommer det förmodligen börja närma sig men jag sitter lugn i båten.

Jag har hört att det finns intresse från andra allsvenska klubbar. Är det aktuellt att fortsätta i Sverige?
– Man ska som bekant aldrig säga aldrig men då ligger Djurgården närmst till. Som det ser ut nu kommer jag inte spela i Sverige, jag är inställd på att spela utomlands, annars hade jag lika gärna kunnat skrivahär för jag trivs jävligt bra.

När vi ändå är igång så tänkte jag fortsätta spekulera lite kring din framtid. Vad har du för status i grekisk fotboll tror du?
– Hehe, det vet jag inte, men det har ringt några och vill göra lite intervjuer. Men jag tror inte det finns något intresse där, men det hade självklart varit väldigt intressant.

Har du något lag där du håller på?
– PAOK Saloniki är drömlaget. De är helt tokiga asså. Det är farsans hemstad och jag kollade mycket på matcher innan, sök på deras fans på youtube, det är helt sjukt. Hade det blivit något av den kalibern så, ja…

Tror du att du kommer spela i Sverige igen?
– Ja, ja, absolut, det tror jag.

Är Göteborg hemma den dagen du ska ”lägga skorna på hyllan”?
– Ja det tror jag. Tjejen är också därifrån, jag har många polare där och båda våra familjer. Men jag har lärt mig älska Stockholm och haft tre riktigt bra år här. Djurgården är den klubb jag fått mest kärlek i och jag har känt mig betydelsefull för klubben och känner mig hemma här. Förhoppningsvis är det många runt klubben som känt mycket för mig med.

Men först får vi se om det blir breakdance i Grekland 2017 då.
– Ja, jag får skicka skicka ner en highlights-video med tacklingar och volter.