LÅNGLÄSNING: ”Malmö vet att jag är öppen för förslag”

JÖNKÖPING. Pawel Cibicki, 22, tog inte plats i Malmö FF. Istället lånades han ut till Jönköpings Södra och gör där succé. I en lång intervju med FotbollDirekt berättar han om genombrottet, valet av svenska landslaget, kärleken till Jimmy Thelin, tankarna på att komma tillbaka till Malmö FF och schismen med Åge Hareide.
– Att man går ut i tidningen och säger sådär som han gjorde, det köper jag inte. För mig är Åge historia. Han bryr sig inte om mig och jag bryr mig inte om honom, säger Pawel Cibicki.

Det är lunchtid vid restaurangen Cicki Ma Ma i centrala Jönköping. Pawel skojar med ägaren och lagkamraten Daryl Smylie som sitter på uteserveringen och käkar. Han springer in och hämtar två apelsin-Mer som han surplar i sig på några sekunder.
– Har druckit för lite i dag, säger han.

Vi småpratar lite om skandalen i matchen mellan Jönköpings Södra och Östersund när en åskådare sprang in på planen och attackerade Östersunds målvakt Aly Keita. Östersund tilldömdes segern med 3-0.
– Det är fruktansvärt konstigt. Jag kan inte fatta det än i dag. Att man inte på något sätt kan göra någonting åt saken eller ändra den regeln. Det är några sekunder kvar av matchen och det ska inte kunna gå att påverka så lätt. Sen att de beslutar att vi får 3-0 emot oss, det kan vara det sjukaste jag varit med om. Jag hoppas att vår överklagan går igenom. Jag och hela fotbolls-Sverige tycker att det är det sjukaste beslutet man kan ta, säger han.

Det är en av få saker som har gått emot Pawel Cibicki den här säsongen. Han har tryckt in nio mål och sex assist och ligger i toppskiktet av såväl skytte- som poängligan. Och det är lätt att se att han trivs. Han skojar med alla på restaurangen, skrattar mycket och verkar tycka att det är kul att sitta ner och snacka fotboll.

Nyligen blev han uttagen i det svenska U21-landslaget och därmed valde han också bort landslagsspel för Polen. Vi börjar där.
– Det var inte givet, det var ett tufft beslut men ett beslut jag var tvungen att ta. Och jag ångrar absolut inte det. I efterhand kan man säga att det har varit ett jävligt bra beslut. Det känns skönt att ha tagit det beslutet så att jag slipper tänka på det.

Har du funderat på det mycket?
– Ja, det har blivit en hel del funderande. Men nu är det gjort och då blir det en lättnad.

Vad var det som gjorde att det vägde över till Sverige tillslut?
– Det är rätt svårt att specificera exakt vad. Mycket var väl det att Håkan (Ericsson) ringde och var helt ärlig mot mig. Han var helt öppen och vill inte övertala utan berättade bara hur det låg till med vad han ville. Han ville bara att jag skulle gå på min känsla och vad jag själv vill.

Vad säger familj och släkt?
– De stöttar mig i alla beslut. Det har varit lite både och, ”välj det, välj det”, men när jag tagit beslutet så stöttar alla mig i det och tycker det är ett bra beslut.

De var ganska hårda mot dig i polsk press.
– Haha, det är inget jag bryr mig om. Det får man räkna med, de är ofta stora i käften och drar på mycket utan att veta sanningarna. Det är inget jag bryr mig om, jag tar det med en nypa salt och det motiverar mig bara till att bli ännu bättre.
– Folk kan säga vad de vill men jag är polack också, båda mina föräldrar är därifrån och jag har två medborgarskap. Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig säga att jag inte är polack, för jag är polack. Jag är lika mycket polack som svensk bara att jag växt upp och levt hela mitt liv i Sverige.

Är det jobbigt att så många uttryckt sin besvikelse kring ditt val?
– Jag visste att vad jag än gör så blir någon besviken, så enkelt är det. Man kan inte både ha kakan och äta den hela tiden, det är så det är. Jag visste att de skulle bli besvikna och det är klart att det är jobbigt, men jag får leva med det. Sen att de kallar mig en massa saker, det spelar ingen roll, jag har fortfarande min familj där, jag älskar dem och jag kommer alltid åka ner till Polen som jag alltid har gjort.

Vad säger du om förbundskaptenens ord om att du hade lovat att du ska spela där?
– Lovat och lovat… det har funnits kontakter mellan mig, tränaren, min pappa och sådär. Det är klart de är besvikna, det köper jag till 100 procent. Det är klart, men sen måste de också sätta sig in i min situation, titta långsiktigt och se var man kan spela mest. Det var inget enkelt val för mig.

Känner du att det är större chans att konkurrera ut Marcus Berg än Robert Lewandowski, är det vad du säger?
– Haha, inte så kanske men… asch… Lewandowski är Lewandowski och Berg är Berg, skillnad är det ju, det ser ju alla. Så det är klart det blir svårare. Men jag tänker längre fram också, inte bara här och nu.

U21-landslaget väntar nu. Hur känns det?
– Otroligt roligt! Vi har två matcher kvar, det ser bra ut och två vinster så är vi inne i EM i Polen.

Hur blir det i sådana fall?
– Asch, så långt har jag inte tänkt ännu. Vi ska vinna mot Kroatien och Estland först. Men det vore förstås jävligt roligt.

Du, den här säsongen då. Trodde du, handen på hjärtat, att det skulle gå såhär bra?
– Nej, faktiskt inte. Och det trodde ingen. Även de som gillar mig trodde att det skulle gå såhär. Men det bevisar att jag kan spela fotboll, att jag håller. Det gäller bara att jobba dag in och dag ut och sen njuta av stunden när jag väl är på planen, då vet jag att det löser sig.

Hur tidigt på säsongen kände du att ”Här har jag hittat rätt, det här kommer att bli bra”?
– Det var från början, jag gjorde mål i de två första träningsmatcherna. Jag fann min plats i detta laget snabbt, det var enkelt och Jimmy (Thelin) som tränare har underlättat jättemycket för mig. Han har hela tiden sagt att han tror på mig och när en tränare säger så så höjer han mig automatiskt. Och förmodligen inte bara mig, utan allihopa höjs med 10-20 procent.

Hur påverkade ”frysboxen” i Malmö ditt självförtroende? Började du fundera mycket?
– Det är klart att jag började tänka mycket. Det är ändå Malmö, det är där jag är ifrån och den klubben som har gjort mig till den spelaren jag är. Det är klart att det kändes surt för jag kände ändå att jag var på gång inför den säsongen. Det gäller bara att få chansen en-två gånger. Som ung behöver du förtroende från din tränare. Han (Åge Hareide) sa att det fanns förtroende, men det fanns inte riktigt det där. Men det är ingenting jag ältar, det blev som det blev. Jag har ingenting emot Malmö och kommer aldrig ha någonting emot Malmö, det är fortfarande den klubben som fostrat mig som spelare och det kommer jag att tacka dem för varje dag jag spelar fotboll.

Hur hanterade du det?
– Det är där familjen, tjejen och vännerna kommer in. Det är viktigt att ha stöd när det gick så tufft som det gick. Ibland gick jag ner och tränade med Anders Palmér för att ha honom och försöka komma tillbaka, hitta mitt spel och fortsätta att tro. Det är en tränare som har trott på mig väldigt mycket, honom har jag mycket att tacka för. Det är inte kul att se alla stå och träna och så fick jag springa utanför utan att aldrig egentligen veta varför. Jag har faktiskt aldrig, aldrig, aldrig fått en förklaring. Än i dag har jag inte fått en förklaring, och det ska inte vara från Malmö utan det ska vara från tränaren.

Frågade du?
– Det är klart jag frågade men… jag köpte det inte.

Vad sa Åge då?
– Det håller jag för mig själv. Men det var bara falskhet. Det var det enda.

Åge kritiserade några av spelarna för att inte vilja vara kvar i MFF och att det var därför de inte fick spela.
– Det var inte den grejen med Groningen utan det var senare men… att man går ut i tidningen och säger sådär, det köper jag inte. För mig är Åge historia. Han bryr sig inte om mig och jag bryr mig inte om honom, så enkelt är det.

Hur ser du i dag tillbaka på att du nobbade Groningen?
– Det kommer jag aldrig att ångra. Att stanna i Malmö, uppleva Champions League med klubben jag är ifrån… det står jäkligt högt på min lista. Det kommer det göra hela livet. Man vet aldrig hur livet som fotbollsspelare kommer se ut hädanefter men som det ser ut nu så är det toppen på min karriär. Sen får man se hur bra man blir men det kommer bli svårt att slå.

Varför bestämde du dig för att gå på lån till Jönköpings Södra?
– Det var väl dags. Jag kände att jag var långt ifrån och jag kände mig inte riktigt som en i laget utan jag var lite utanför och i frysboxen rätt länge. Ibland fick jag inte träna och när det var spel elva mot elva så fick jag springa på sidlinjen, det var inte en gång utan det var flera gånger. Men det stärkte mig mentalt och det måste jag också tacka Malmö för, de har gjort mig mycket starkare som människa också.
– Alla spelare kommer ha motgångar och det räknar jag med. Sen att det blev som det blev mellan mig och tränaren (Åge Hareide), det är en annan femma. Jag har ingenting emot MFF och det vet de allihopa. Sen var det kanske rätta läget att komma till en annan klubb och få fart på karriären.

Hade du redan inför den här säsongen bestämt dig för att gå på lån? MFF hade ju en nu tränare i Allan Kuhn.
– Jag tänkte lite ”Ny tränare, ny chans” men innerst inne visste både jag och Daniel (Andersson) att jag måste få spela. Jag tror att Daniel fortfarande tror på mig och han vet vad jag kan, han har tränat mig och vet vad jag går för.

Du sa att ingen, inte ens du själv, trodde att det skulle gå såhär bra i år. Är Daniel Andersson inkluderad där?
– Han är nog också lite överraskad. Jag hade det i mig och visade det på träningarna men fick inte ut det på matcher, jag var rädd för att göra misstag och tänkte mycket.

Du spelade Champions League, var med om hela den resan gånger två, och sen blev du utlånad till en nykomlingen. Det måste varit en otrolig kontrast?
– Det är klart det är. Men som fotbollsspelare älskar man att spela fotboll. Det finns alltid en gräsmatta och två mål, sen var du tränar och spelar, det spelar ingen roll. Du har en gräsmatta, den är grön, du har två mål, du älskar att vara på den planen. Det är det som räknas. Det var många som tänkte ”Vad ska han göra där?” men jag trodde på mig och hela staben här trodde på mig och det har gett mig ett sånt lyft. Det har gjort mig till en så stark människa.

Är det roligare att spela Svenska cupen med Jönköpings Södra än att sitta på bänken mot Real Madrid i Champions League?
– Det är klart. Jag vill alltid spela. Sen om det är VM, EM, Svenska cupen eller vad det är. Jag vill spela. Var jag än spelar, det spelar ingen roll, jag spelar fotboll för att jag älskar det. Så enkelt är det.

Jag har förstått att du gillar Jimmy Thelin. Berätta mer.
– Som sagt, jag finner inga ord för den tränaren. Den tron han har, på sig själv och på laget. Allt han gör, det är så många smådetaljer, det är inte många som jobbar så. En vacker dag hoppas jag att han kommer träna… ja, man vet aldrig men att få in honom som förbundskapten skulle inte vara fel. De borde fan ta mig ta upp Jimmy. Man måste hålla koll på den människan så ingen annan tar honom.

Vad är det han gör som är så himla bra?
– Han tittar utanför boxen, det är inte typisk svensk fotboll. Jag tror vi är det laget som sticker ut mest i hur vi agerar, försvarsspel, offensivt, man-man, allting. Det gäller bara att tro på det och våga. När man studerar lag så som Thelin och vår stab gör, att få ut det på träningarna. Han är så otroligt bra på att få fram vad vi är bra på och vad de andra lagen är dåliga på. Vi har gjort två dåliga matcher i år och det är Malmö borta och Norrköping borta.
– Hans träningar är de bästa jag haft. Vi måste hålla honom hårt, förmodligen kommer folk börja rycka i honom snart. Jag hade absolut kunnat se honom som förbundskapten, alla dagar i veckan. Jag tror att det hade passat honom jävligt bra. Då hade vi fått in ett nytt tänk i svensk fotboll.

Mer eller mindre alla tippade att ni skulle komma råsist. Vad kände du kring det?
– Jag har alltid trott på mig själv och det här laget. Vi kämpar in i det sista i alla lägen. Jag tvivlar inte ett dugg på att vi kommer att stanna. Så länge vi gör det vi ska göra så tar vi våra poäng.

Skytteligan. Tänker du någonting på det?
– Faktiskt ingenting. Självklart går jag in för att göra mål varje match, men huruvida jag vinner den eller inte spelar absolut ingen roll. Det är klart att jag vill vinna den, vem vill inte det? Men jag kämpar på varje match och så länge det går bra för laget, vinner våra matcher och stannar kvar i allsvenskan så är jag nöjd. Vem som gör målen skiter jag i.

Din position på planen. Jag får inte riktigt grepp om det. Det är lite oklart vilken spelare du är, du är inte en renodlad anfallare och inte en renodlad ytter, hur ser du på dig själv?
– Jag har ställt mig den frågan många gånger. Jag ser mig själv som en anfallare, det är där jag kommer mest till nytta och jag tycker själv att jag är en ganska bra avslutare. Men jag kan spela på nästan alla offensiva positioner och det ser jag som ett bevis på att jag förstår fotboll bra. Men jag tycker att det är jättesvårt att peka ut vilken typ av fotbollsspelare jag är.

Vi måste förstås prata lite MFF också. Du nynnade med i sångerna när ni mötte dem på Swedbank Stadion?
– Jag har gått på alla matcher, jag har spelat där. Sen när en låt kommer, det är som när du hör en låt på radion som du hört miljontals gånger. Det är klart att du automatiskt sjunger med lite. Sen att någon kanske tar illa upp, för mig är det bara glyttigt. Jag menade absolut ingenting annat.

Hur var det att vinna och göra två mål mot Malmö i första matchen?
– Att det var just mot Malmö… vem jag än möter vill jag alltid göra mål.

Men det var ju extra skönt, eller hur?
– Inte extra, extra skönt. Men det är klart det var kul. Jag bevisade ändå någonting.

Hur var det att komma tillbaka till Swedbank Stadion då?
– Det var blandat. Konstigt. Byta om i andra omklädningsrummet, komma in från andra sidan, det var lite märkligt. Men det var kul och inspirerande. Jag fick ett fint bemötande.

Du har tidigare sagt att ni knappt pratat du och Daniel Andersson. Vafan, han ser ju vad som händer och du har kontrakt nästa år, det är klart ni måste snackat?
– Han vet vad som händer och jag vet vad som händer. Malmö vet att jag är öppen förslag.

Tror du att du spelar där nästa säsong?
– Det är svårt att säga. Malmö vet var de har mig och jag vet var jag har dem. Jag har ett år kvar och jag är öppen för förlängning. Vill Malmö det så kan det absolut bli så.

Men ni har inte bestämt någonting?
– Nej, inte riktigt.

Är det så att ni knappt har pratat du och Daniel?
– Jo, vi har pratat lite men varför ska han sitta och ringa mig efter varje match och säga ”bra spelat”? Han är inget litet barn och jag behöver heller inte den bekräftelsen att bara för att jag gör mål så måste han ringa och säga att han såg det. Men jag har haft kontakt med Danne, det har jag haft.

Ponera att MFF vinner SM-guld. Är du redo att ta en roll i ett lag som ska in i Europa-spelet och försvara ett SM-guld?
– Det är klart att jag är redo. Det skulle vara kul, det ska jag inte ljuga om. Att få en roll och kunna ge tillbaka någonting till Malmö. Det hade varit jävligt kul att kunna bevisa för alla som tvivlat på mig och inte tycker att jag duger, att jag kan göra mina mål i Malmö också.

Markus Rosenberg blev ju utlånad från MFF 2004 och vann skytteligan i Halmstad. Har du hört liknelserna?
– ”Mackan” har hjälpt mig mycket under tiden i MFF. Sen har jag hört nu att jag håller på att göra ”samma resa” men… så mycket som han uppnått och gjort… den resan blir svår att göra. Men inget är omöjligt, vi får se vad som händer.

Hur ser du på ett anfallspar med dig och Rosenberg i MFF 2017?
– Markus är inte längre den djupledslöparen som han var och jag är mer i djupled så det är klart vi skulle kunna komplettera varandra. Men det är ingenting jag tänker på. Men om jag någon gång hade fått spela med honom och fått det förtroendet så hade det varit jäkligt kul. Två Malmö-pågar längst fram som kanske skjuter klubben till SM-guld eller in i Champions League igen, det är ett drömscenario förstås. Men just nu är jag i Jönköping och det är det som räknas.

Håller ni er kvar i allsvenskan?
– Vi stannar, garanterat.

Är det så?
– Garanterat.

Vilka vinner SM-guld då?
– Äsch, säger han, flinar och vänder sig bort.
– Du vet vem som vinner.